Varför gå i skolan?

Valtider och skoltider.

Vem minns inte första dagen i skolan, ny ryggsäck, nya pennor, nya block. Jag brukade även få nya kläder, det hörde liksom till. Men det spelade väl egentligen ingen roll vad man hade för kläder eller vad man hade för ryggsäck. Eller så gjorde det det. Men det absolut mest spännande var ju att få träffa alla nya klasskompisar. Vilka skulle man tillbringa de kommande x antal åren med? Vilka skulle bli de bästa kompisarna? De första dagarna i skolan är väldigt viktiga för framtiden. Att man bemöts på rätt sätt och får den bästa upplevelsen av vad skola innebär.

Alla barn kanske inte ser fram emot att börja skolan för att få lära sig räkna och läsa, men de flesta gör nog det till en början. Därför är det extremt viktigt att underhålla och stimulera de barn som vill lära sig samtidigt som det gäller att få de ej lika intresserade barnen att förstå värdet i det skolan erbjuder. Men alla är vi olika, vi tycker och tänker på olika sätt och behöver även olika inlärningsätt.

Varför ska vi gå i skolan? är en öppen fråga som kräver ett öppet svar. De vanligaste svaren innehåller förmodligen ord som: ”kunskap”, ”betyg”, ”utveckling”, ”samhörighet”, ”vidareutbildning” och ”jobb”. Men när ett barn börjar första klass kanske hon eller han inte tänker så många år framåt, kanske inte vill tänka alls. Vill bara ha kul där och då, må bra och känna glädje. Och det är glädjen i att börja skolan som måste bevaras, inte tyngas ner av krav och måsten.

Själv minns jag första året som en lek, vi lärde oss förmodligen mycket i leken, omedvetet. Skola handlar om att lära sig och så ska det så klart vara, men man får inte skrämma iväg barnen, utan ta emot dem och hälsa dem välkomna, låta dem känna sig trygga och sedan steg för steg, år efter år (för det är ganska många år man ska gå till skolan) utveckla, föra in mer allvar, krav och betyg.

Personligen tror jag dock att ordning och reda är viktigt från första stund. Man ska lära sig att skolan inte är ett fritidshem. Men man ska tycka att det är kul att lära sig och det är viktigt att barnen får känna sig uppmärksammade, att de får komma till tals och säga vad de tycker. Att lyssna på barnens tankar och idéer kan även ge en vuxen, fullärd (fast ingen blir väl någonsin fullärd) nya perspektiv.

Jag började förra veckan en ny kurs i specialpedagogik på Karlstads universitet. Jättespännande tyckte jag att det var, både att träffa nya studiekamrater, men även vad jag skulle få lära mig. Efter två heldagar, en snabb genomgång av litteraturen och diskussioner med studiekamraterna så känns det riktigt bra. Ser fram emot att få lära mig mer och sedan kunna använda mig av den nya kunskapen i det jag gör i dag.

Slå ett slag för tryckta medier!

Många tryckta medier jobbar redan i motvind. Dagstidningarnas pappersupplagor minskar då allt fler läsare väljer att uppdatera sig med snabba nyheter på webben. Intressebloggare utmanar den traditionella journalistiken och folk verkar inte uppskatta papperskvalité.

Det kostar att berätta en historia, det kostar att trycka den och dessutom har många förlag/företag åkt på momsåterbetalning. Detta efter en lagändring i EU, där momsen ändrades från 25 procent till 6 procent för vissa trycksaker.

Att producera en tidning eller ett magasin kräver planering. Innehållet ska ritas in, medarbetare ska underrättas, texter ska skrivas, fotan ska tas, formgivning ska göras och eventuella annonser ska säljas. Tryckeriet kräver i sin tur planering.

Ska man hädanefter även behöva planera in en eventuell momsändring och spara pengar på ett utifall att-konto? Räcker det inte med de kostnader det redan innebär att producera en tidning/magasin? Som du sedan får tryckt i din hand och kan spara för framtiden, fyllt med olika berättelser som bidrar till demokrati.

Dessutom om alla förlag/företag som drabbats av återbetalningskrav tvingas gå i konkurs för att de inte har haft några pengar sparade på ett utifall att-konto, vad händer då? Jobb försvinner, tidningar/magasin försvinner, berättelser försvinner. Det kommer bli tomt och tråkigt och fler arbetslösa.

 

Lyssna och njut av sommaren

I dag presenterades årets sommarvärdar i P1, en lista med skådespelare, journalister, artister, kungligheter och icke kungligheter. Sammanlagt är de 58 personer som ska prata om sommaren, om minnen, om livet och karriären. Vi får lära känna de vi redan kände till ännu bättre och vi får upptäcka helt nya personer. Det är svårt att säga innan sommaren är över vem som är ens favorit, det kan bli den man minst anar.

Det är inte helt enkelt att prata i radion och nå ut till hela svenska folket. Att bara med sin röst förmedla känslor och hålla en berättelse vid liv i 90 minuter. Men som lyssnare tar man kanske till sig berättelsen ännu mer när man måste koncentrera sig på radiovågorna och inte störs av bilder som rör sig. Helst vill jag själv ligga på bryggan, i solen, vid sommarstugan eller på soffan i glasverandan och höra regnsmatter på taket samtidigt som jag lyssnar på sommarpratarna.

De avslutade dagens presentation med att sjunga signaturmelodin sommar, sommar, sommar… Och ute hängde regnet i luften. Välkommen du härliga svenska sommar!

Sommar i P1 börjar med Jason Diakité som sommarvärd den 21 juni och avslutas med Mustafa Can den 17 augusti.

Se hela listan här:

sommar i p1

Länge leve handskriften

Det här inlägget skrev jag först för hand.

I dag är det inte så många som använder pennan, utan kommunicerar genom att trycka ner bokstäverna på ett tangentbord eller skickar glada gubbar i sms.

I många skolor har man prioriterat bort skrivstil som en del i undervisningen. Istället har man infört användandet av datorer och läsplattor, vilket gör det möjligt för alla att skriva en förståelig text. Men vad händer med den personliga handstilen? Alla texter ser likadana ut.

Förutom att teknikens utveckling och möjligheter suddar ut våra personliga avtryck så är inte skärmens ljus bra för ögonen att stirra in i för länge. Spänd nacke och axlar är något som drabbar allt fler, samt den så kallade sms-tummen.

Att skriva för hand stimulerar hjärnan. Enligt handskriftsforskaren Rosemary Sassoon kan barn få både psykiska och neurologiska problem om deras handstil inte får utvecklas. Efter lågstadiet måste de kunna skriva säger hon.

Själv anser jag att man blir mer kreativ när man skriver för hand. Fantasin får mer utrymme  och man slipper störas av ljud och blinkade ljus som kan dyka upp på dataskärmen. Som journalist använder jag alltid pennan när jag gör intervjuer. Det för att kunna anteckna just de orden jag vill och slippa onödig information som sägs mellan raderna och som kan störa i bakgrunden. Vissa journalister föredrar ju att använda diktafon till exempel.

Likt som intervjuer skriver jag gärna andra texter för hand först och överför det sedan till datorn. Men visst är det bekvämt att kunna sudda utan att det blir suddskräp och att använda synonymordboken när man kör fast ibland.

Ingenting går dock upp emot en solig dag när man kan sätta sig ute med pennan och skrivboken istället för att behöva släpa med en dator som inte får bli överhettad. Och att få ett handskrivet brev känns mer personligt än någonting annat i det här samhället.

Min favoritpenna att skriva med är svart bläck.

Jag vill även hänvisa till förra veckans program av Kobra, som handlade om just det här: Handskriften under attack

 

Att vara eller inte vara journalist

Det är inte en lätt bransch ni ger er in i ska ni veta, sa en av våra lärare på kurs- introduktionen när vi skulle börja journalistlinjen för x antal år sedan.

Några blev avskräckta och hoppade av, men många antog utmaningen. Dock vet jag inte hur många som är verksamma journalister i dag. Antagligen inte så många eftersom mediehusen inte gör något annat än skär ner.

Något som förundrade mig under utbildningens gång och även så här i efterhand är att det inte var mer fokus på eget företagande. Då som nu är det svårt att få en fast tjänst som journalist. Det är inte helt enkelt att frilansa heller, men som egen företagare har man fler möjligheter.

Jag såg chansen och startade eget under studietiden, vilket jag efter examen varit tacksam för. Jag badar långt ifrån i guld, men sysselsätter mig varje dag och har ett bra liv, även om jag ibland undrar varför man inte kan underlätta för egenföretagare att vara verksamma.

Men jag kämpar hellre för mina egna idéer än för att söka de ynka jobb som i dagsläget finns inom journalistbranschen. Dock vill jag hylla de tappra journalister som fortfarande har sitt jobb kvar, och som trots sin förmodligen stressiga och högbelastade arbetstillvaro rapporterar om viktiga frågor i samhället.

Vad vore världen utan journalister som bevakade den? Vad händer om den kvalitativa och trovärdiga journalistiken försvinner? Det kan vara värt att fundera över och de stora mediehusen, som nu skär ner, borde snarare våga tänka tvärtom och satsa på sina kompetenta medarbetare ute i landet och världen.

Helst av allt önskar jag så klart att det fanns fler som trodde på, ville satsa på och betala för kvalitativ text och journalistik. Så länge man inte kan leva på det man är utbildad till får man hitta alternativa uppdrag. Viktigt för mig personligen är allltid kvalitet och trovärdighet.

Undrar vad de får höra som påbörjar journalistutbildningen nu?

Det är en omöjlig bransch ni ger er in i. Sluta helst innan ni har börjat. Satsa på något annat.

När ska det återigen vara värt att utbilda journalister, som lär sig vad källkritik, yttrandefrihet och pressetik är? När ska vi få höra att det är helt rätt yrke att satsa på?

1 4 5 6