Jämn fördelning

För någon vecka sedan presenterade DN sin granskning om att det är få kvinnor jämfört med män i historieböckerna. Många medier hakade på och lyfte upp detta problem. Det är ett problem att inte fler kvinnor uppmärksammas i historieböckerna, det handlar om urval. Man kan även undra hur många av historiens framgångsrika män som haft en kvinna bakom sig?

I dagens Sverige skulle vi inte behöva stöta på ett sådant här problem eftersom vi är ett av de mest jämställda länderna i världen. Det är en självklarhet för oss att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar och rättigheter. Men som kvinna och företagare kan jag ibland känna mig särbehandlad på så vis att jag har kunnat söka stöd som inte mina manliga kollegor har kunnat. Misstänker även att jag har blivit utvald att delta i vissa projekt av samma anledning. Jag önskar att jag blev vald för att jag är den personen jag är och för de idéer jag har – inte för att jag är kvinna och för att något projekt ska tjäna pengar på det.

Att kvotera in män eller kvinnor, beroende på vart de ska kvoteras in, kan vara en god tanke om syftet är att skapa en mer dynamisk grupp. Det bästa laget består av en mix av båda könen, helst i olika åldrar, med olika erfarenheter och intressen. Det ger olika perspektiv och infallsvinklar som skapar bra diskussioner kring hur man kan lösa problem och skapa nya innovationer. Men att kvotera för kvoteringens skull kanske inte är nödvändigt.

Historien är svår att skriva om, men visst har det funnits kvinnor som borde ha fått mer uppmärksamhet! Både kvinnor som stod bakom sina män och som stod på egna ben.

Driva Eget publicerade en artikel om 31 kvinnliga entreprenörer som borde vara med i historieböckerna. Många kände jag till, men inte alla. Värt att läsa och kanske något för kommande historieförfattare!

Jag höjer min penna!

Det är en vecka sedan attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo inträffade, men ännu ekar skotten och det är många som höjt sina pennor för yttrandefriheten. Det är även många tårar som fallit och många ljus som tänts. En massa olika texter och uttalanden har gjorts för att hedra dem som omkom och för att uppmärksamma det fria ordets betydelse. Men det kommer bli vardag snart och liksom andra händelser kommer även den här att blekna och falla in i arkivet. Det är fortfarande viktigt att diskussionen fortgår om yttrande- och pressfriheten. Ingen journalist ska behöva känna sig hotad för att hon eller han undersöker något som kan vara av nyhetsvärde. För att informera och berätta om vad som händer i världen.

Finns det någon gräns för vad man får yttra kan man då undra? Speciellt när man tittar runt på nätet där det är mycket enklare att uttrycka sig. Vem som helst kan starta en blogg eller en sida och sprida information som kan vara felaktig, utan källkritik. Budskap sprids via sociala medier på gott och ont. För att vara trovärdig media tänker jag att man har utgivningsbevis eller sändningstillstånd samt en ansvarig utgivare. Det finns då alltid någon som är ytterst ansvarig, som väljer att publicera eller inte publicera. Dessa medier skulle inte välja att visa något som inte är genomtänkt och övervägt. Det är viktigt att acceptera.

All heder åt alla journalister och redaktioner runt om i världen som stått upp och gjort sitt jobb under den gångna veckan och som förhoppningsvis kommer fortsätta att skriva så att pennorna glöder!

Skål för nya möjligheter

Då är det åter dags att höja glaset för en skål, se tillbaka på året som gått och blicka fram emot ett nytt år med nya möjligheter.

För exakt ett år sedan blev jag Karlstadbo och trivs bra här, har inga tankar om att flytta nästa år. Så vitt jag vet. Bor ihop med samma person som jag jobbar ihop med och vi står fortfarande ut med varandra. Ser fram emot att stå ut med honom i ytterligare ett år. Förhoppningsvis flera år.

Driver eget företag och har under året varit engagerad i olika projekt. Vill fortsätta att vara företagare och kommer fortsätta att driva frågan om hur man skapar bättre förutsättningar för att kunna vara det.

Stor del av 2014 handlade om att ge ut magasinet Tryck. Åka på reportage, träffa många intressanta och trevliga människor, skriva i massor, få in lite annonser för att få tidningen att gå runt, distribuera med mera. Det är inte helt enkelt att göra en tidning men det är det roligaste som finns och jag är mycket tacksam för att ha fått gjort det. Under 2015 planeras inga nummer, men jag brinner fortfarande för journalistiken och tycker det är en tråkig utveckling som vi ser i mediebranschen, där det ständigt skärs ner. Journalistiken är viktig för demokratin och med tanke på hur det ser ut i omvärlden så känns det ännu mera viktigt.

2015 kommer jag att vara öppen för nya utmaningar och slutföra min kurs i specialpedagogik. Kan hända att jag har en vision om att få undervisa mera och utveckla min skapar- och berättarverksamhet. Med tanke på sjunkande resultat i Pisa-mätningarna, försämrad läsförståelse bland annat så känns det högst relevant.

Det har under det gångna året varit mycket krig och elände runt omkring i världen och detta har även märkts av i Sverige då vi har fått tagit emot många människor som varit tvungna att fly från sina hem. Jag hoppas att Sverige fortsätter att vara ett öppet land som tar emot, hjälper och stöttar.

Det har även varit ett supervalår och det var nära att bli ytterligare ett val i mars 2015. Men det blir i och med Decemberöverenskommelsen inte av om politikerna inte hinner ändra sig en gång till. Det har varit ett turbulent år för politikerna och riksdagen har blivit jämförd med sandlåda och lekstuga. Men nu ska de alltså ha kommit överens och ska ta gemensamt ansvar. Jag kommer att ta mitt ansvar och göra 2015 till ett riktigt bra år!

Hopp om livet trots allt när unga Malala Yousafzai tilldelades Nobels fredspris. Vi kan ju hoppas att hennes röst får ge eko i världen.

Ytterligare en person värd ett nobelpris var Patrick Modiano, min nya favoritförfattare. Hoppas på mer läsning av god litteratur under 2015 och i bästa fall en resa till Paris. Så länge nöjer jag mig med att resa i litteraturens värld.

Skål och gott nytt år, ta hand om varandra!

 

 

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!

Återanvänd istället för att slänga

Vi blir allt mer medvetna om vad vi konsumerar. Det ska gärna vara märkt med ekologiskt eller fairtrade. Men det är fortfarande mycket slit och släng, då inte menat att vi sliter ut något innan vi slänger det utan snarare att vi inte sliter ut det men slänger det ändå. Man vill gärna ha en ny skjorta till festen fast man redan har flera stycken och helst nya kuddar i soffan när det närmar sig jul. De vi köpte i fjol känns inte så moderna längre. Renoveringshysterin ska vi inte ens tala om.

Att köpa onödiga prylar var något jag slutade med tidigt, även inom familjen. På jul byter vi i princip pengar, vilket kanske låter tråkigt. Men det viktigaste är ju att vi är tillsammans. Jag lever ganska sparsmakat, införskaffar inget i onödan utan avväger varje köp. Det för att skapa mer plats i garderoben och för att få pengar över till annat. När jag väl köper något är det kvalitet, vilket oftast innebär en dyrare prislapp, men håller längre. Många stirrar sig blinda på priset och väljer kvantitet framför kvalitet, vilket kanske inte är så hållbart i längden, vare sig kostnads- eller miljömässigt. Att vi köper och slänger utan att slita är ett problem. Att vi köper, sliter och slänger är också ett problem eftersom många inte har kunskap om hur man återvinner. Heller inte återanvänder i den utsträckning man kan göra.

Efter att själv ha ändrat mitt konsumtionsbeteende har jag fått ett godare samvete och mår faktiskt bättre. Det är ordning och reda i garderoben och jag kan unna mig godare middagar emellanåt.

Det finns mycket i vår vardag som vi inte tänker på går att återanvända. Men om vi använder vår kreativitet och fantasi går det att göra rätt mycket. Form i Värmland tog tag i det här och startade projektet No Waste, där medlemmarna har skapat nya idéer och produkter med hjälp av spillmaterial från olika företag med syftet att stärka samverkan mellan industri- och designnäringen. Resultatet kan man från och med i dag, torsdag den 13 november, till och med 1 december beskåda på Karlstad CCC. Jag och Kreatörerna är också med. Varmt välkomna!

Diskutera mera, gärna med flera

Att sitta för sig själv i sina egna tankar kan vara rogivande ett tag. Men efter att ha bollat sina idéer med sig själv några omgångar fram och tillbaka vill man gärna få respons från omvärlden. Ibland kan det räcka med en person, men för att komma fram till något riktigt bra krävs det fler hjärnor med olika åsikter.

Att diskutera med någon som tycker likadant är inte lika givande som att utbyta tankar med någon eller några som tycker olika. Att öppna sig själv och tillåta andra syna ens idéer är en förutsättning för att utvecklas.

Som privatperson eller företag, det spelar ingen roll. Människan behöver bli lyssnad på. Hon, han, hen behöver få yttra sig, vilket är en fantastisk rättighet vi har i vårt land. Men det krävs att vi lyssnar på varandra och försöker förstå. En del vill inte förstå. Men de vet inte vad de går miste om.

Som egen företagare kan det vara extra viktigt att ha ett nätverk med fler företagare där man kan diskutera och få nya infallsvinklar. Som privatperson är det också viktigt att ha det nätverket. Jag tror dessutom att man lär känna sig själv bättre genom att umgås med andra. Och så är det ju allmänt trevligt!

 

Fler i sysselsättning för ett bättre samhälle

Efter att regeringen hade presenterat sin budget förra veckan tog diskussionerna fart. Vissa tyckte si och vissa tyckte så. Det spelar ingen roll vem som regerar, det finns alltid olika åsikter och det viktigaste är att vi har ett väl fungerande samhälle. Men något av det viktigaste för att få ett samhälle att må bra måste vara att få fler människor i sysselsättning.

När man hör ungdomar som nyligen tagit studenten (och vuxna som varit yrkesverksamma i många år också för den delen) söka jobb efter jobb utan att få ett positivt svar blir man ledsen och fundersam. Borde det inte vara lättare att få ett jobb?

Arbetssökande uppmanas att sitta på en stol framför en dator och söka allt de ser, även om de inte har rätt kompetenser. De kan också få en coach. Min erfarenhet av det är inte så bra. Jag var på arbetsförmedlingen en gång och vände. Jag startade eget företag istället. Men alla kanske inte är lämpade för att starta eget och många vill inte studera vidare. De vill bara få ett jobb.

Jag tror i alla fall att alla vill och mår bra av att komma i sysselsättning. Det finns kanske några få som trivs med att gå hemma och inte göra någonting alls, men det borde bli väldigt tråkigt i längden. Och som Pippi Långstrump säger, hon vill gå i skolan för att få lov. Har man inget arbete får man ingen semester. Man måste jobba för att försörja sig och det handlar även om att känna sig behövd och värdefull. Det får inte vara för enkelt att inte jobba. Det kan leda till mer depression i samhället och det märks redan att många unga (även vuxna) mår psykiskt dåligt, vilket delvis beror på detta.

Att uppmuntra till sysselsättning innebär inte att man ska jobba sig in i väggen. Alldeles för många blir sjukskrivna på grund av det. Det finns även de som blir sjukskrivna på grund av andra sjukdomar och de ska självklart få den tid de behöver för återhämtning. Men det kanske är viktigare än någonsin att man efter en sjukskrivning kommer ut i sysselsättning för att återfå det sociala och känna tillhörighet.

Vad ska människan göra när maskinen tar över?

Att kunna betala sina räkningar via internet är bekvämt och bra. Liksom det är kul att kunna hålla kontakten med sina vänner i sociala medier. Det finns många fördelar med tekniken och den digitala utvecklingen.

Men när tekniken blir för komplicerad och konkurrerar ut mänsklig arbetskraft tycker jag det gått för långt. Att allt och alla ska anpassa sig efter den här utvecklingen kan inte vara ett krav. Det finns fortfarande människor som uppskattar mänskligt bemötande och personlig service.

Några exempel där man valt bort den personliga kontakten är biografer, matbutiker och resecentrum. Men vem ska man fråga om man funderar över något särskilt? Om en maskin inte fungerar? Och för många kan det faktiskt vara ett sådant personligt möte som är det enda personliga mötet på en hel dag – med andra ord väldigt viktigt.

När jag går och handlar i matbutiken blir jag hänvisad till den obemannade snabbkassan för att det är så lång kö till den bemannade kassan. Det säger en hel del. Jag ställer mig själv oftast i den långa kön för att jag tycker det är trevligt att få säga hej till kassapersonalen.

Det är inte bara i serviceyrken som maskiner tar över. I mediebranschen skärs det ner varje dag och det ryktas att robotar kan ta över journalisternas roll? Dessa robotar kanske kan skriva notiser och omskriva vissa artiklar, vilket de gärna kan få göra, för det är väl ingen journalists favorituppgift. Men att skriva uttrycksfullt och påverka läsarna känslomässigt tror jag inte en robot kan göra bättre än en människa.

Och vill vi verkligen ha fler arbetslösa i vårt samhälle? Med tanke på den diskussion som förs om att få fler människor i sysselsättning så borde väl utvecklingen se helt annorlunda ut? Istället för att plocka bort människorna borde de plockas in. Alla behöver ett jobb, en uppgift att utföra, känna sig behövda och värdefulla.

Det är människan som skapat maskinen, och det är människan som än så länge påverkar den tekniska och digitala utvecklingen. Men det är inte alla som vill jobba med det och det kommer inte finnas tillräckligt med jobb inom den branschen i framtiden. Speciellt inte om robotarna tar över.

 

Mer kultur och journalistik åt folket!

Att bo en på en mindre ort och vara intresserad av kultur bådar inte gott. Lokalredaktionerna läggs ner en efter en och nu skärs det även ner på kulturredaktionerna. Märkliga prioriteringar, men det tycker tydligen inte de större mediehusen. Vad de vill prioritera är snarare att tjäna pengar. Men vad är viktigt för ett demokratiskt samhälle? Kanske kvalitativ och trovärdig journalistik? Vilka borde stå längst fram i det ledet? De stora mediehusen förstås! Det finns alldeles för många duktiga, utbildade journalister i landet, som inte har en värdig anställning.

Själv brinner jag lite extra för kulturen och tycker det är tragiskt att kulturredaktionerna krymper. Det händer mycket elände ute i världen, som är viktigt att rapportera om, men det är även viktigt att uppmärksamma kulturen. Vad vore samhället utan kulturella upplevelser? Och vilka sprider kulturen bättre än medierna?

Tillsammans med min partner Magnus Lersten har jag under det senaste året gett ut magasinet Tryck, med utgångspunkt Värmland, där vi uppmärksammat den värmländska kulturen. Ett mycket givande arbete som vi gjort helt och hållet på eget initiativ, med egna ekonomiska insatser samt annonsintäkter. Nu kommer vi dock att satsa mer på frilansuppdrag och Tryck tar en paus, men vi vill slå ett slag för både lokal- och kutlurjournalistiken och hoppas att fler gör det!

Vill även önska Alice Bah Kuhnke lycka till med sitt jobb som kulturminister och hoppas att politikerna inte glömmer mediepolitiken!

Poesi, matlagning och mycket mer

Årets bokmässa är över och det är en upplevelse i sig att vara på plats. Men man får även med sig en del av upplevelsen hem, i form av böcker, tidningar, anteckningar och tankar.

Det finns väldigt mycket intressant att se och höra men man hinner tyvärr inte med allt, speciellt inte om man inte är där från öppning till stängning från torsdag till söndag. Det är trevligt att gå runt på golvet bland de olika montrarna och utställarna, man möter allt från nystartade förlag till etablerade sådana, även företag och organisationer som inte har direkt koppling till böcker och litteratur. Man bjuds på kaffe och finfina erbjudanden. Både i montrarna och i de större salarna hålls kontinuerligt olika föredrag och seminarier. Huvudteman på årets mässa var Brasilien, röster från Katalonien samt skolfrågor och läsning, men det fanns så klart mycket mer intressant.

Ett seminarium som jag var på och vill uppmärksamma var med Josefine Klougart och Negar Naseh, två unga kvinnor som skrivit varsin bok med ej traditionellt innehåll. Inget förbestämt början, mitten, slut, heller inga klassiska rollfigurer. Deras berättelser bygger på poesi och tankar om livet och om deras relation till sina mödrar. Alltid lika intressant och inspirerande att höra andra skribenters tankar om varför de skriver om det de skriver. Josefine Klougarts hittills enda översatta bok på svenska ”En av oss sover” läste jag i somras och kan varmt rekommenderas. Negar Nasehs bok ”Under all denna vinter” köpte jag direkt efter seminariet och håller på att läsa nu.

Det andra seminariet som jag vill ge en extra stjärna handlade om barns självkänsla och vuxnas ledarskap med Petra Krantz Lindgren. En bra och inspirerande talare med fokus på rätt saker, om vad som får barnen att känna sig värdefulla. Hon inledde med att citera sin dotter: ”När du skäller på mig mamma, är det svårt för mig att älska mig själv.” Behöver man säga något mer egentligen?

Som tidnings- och magasinfrälst gick jag så klart runt lite extra bland montrarna som erbjöd det utbudet. Tecknade bland annat en prenumeration på det relativt nya magasinet ”Hunger” och fick då en matlagningsbok på köpet, ville dock ha två böcker, kunde inte välja. Så näst på tur att läsa är ”Saltad nota” av Mats-Eric Nilsson, som även är chefredaktör för Hunger. Den jättefina matlagningsboken ”Det goda enkla” av Anna och Fanny Bergenström kommer att få en given förstaplats i köket.

På bokmässan kan man med andra ord få mycket mer än bara böcker – men grunden för allt är böcker och litteratur. Och att intresset för detta skulle minska har jag svårt att tänka mig med tanke på folkmängden på mässan. Trots trängseln så är det härligt att se så många bokentusiaster!

1 3 4 5 6