Skrivandet – en miljövänlig sysselsättning

Förra helgen var vi i London och där mötte vi våren, det var inte särskilt kul att komma hem till snön och slasket efter det. Huvudsyftet med resan var en konsert, men jag hann även med ett besök på The School of Life, en skola med fokus på personlig utveckling och emotionell intelligens, de erbjuder bland annat biblioterapi. Där fick jag inspiration till livet i allmänhet och skrivande i synnerhet.

Jag har alltid skrivit och jag skriver om det mesta, jag hade såklart med mig min skrivbok till London och köpte där en ny för säkerhets skull. Jag skrev när vi var där och jag skev när vi kom hem. Jag skriver nu om det jag skrev om då, om tankar som kom över mig när vi flög hem. Vi trodde inte att det var sant när vi räknade alla plan som låg framför oss i kön för att få lyfta. Det är när man ser det löpande bandet av flygplan som det blir så tydligt – att vi måste stanna upp och bromsa de eskalerande klimatförändringarna. Jag har alltid brytt mig om miljön, men nu var det första gången som jag verkligen kände flygskam – ett nyord från förra året som jag gärna använder. Nästa gång har jag lovat mig själv att ta tåg och jag måste skriva det för att påminna mig om det. När vi gick förbi parlamentet i London på väg till konserten som vi skulle på på fredagen fick vi se ett gäng strejkande skolungdomar. De strejkade för miljön och deras förebild är vår svenska Greta Thunberg. Vi tog följe med dem en bit, som ni kan se på bilden nedan. Det var mycket som vi inte hann med som vi hade velat hinna med när vi var i London, vi skulle gärna vilja åka tillbaka igen, men nu får vi vänta ett tag och ta tåg nästa gång – det har jag ju lovat.

Just i dag känns det som att våren har nått även till oss i Sverige, vilket är härligt – och då är det inte fel att bo här. Det kan vara skönt med en dos storstadspuls, men skönt att komma hem till lugnet på landet, här är luften ren och här får jag ro att skriva. Vilken miljö man befinner sig i är viktigt för skrivandet och skrivandet är en rätt så miljövänlig sysselsättning. Och genom att skriva kan man ventilera sina tankar om till exempel flygskam. Jag kör bil några dagar i veckan, det är en nackdel med att bo på landet, men fördelen är att jag kan jobba hemifrån på distans ibland. Man får försöka att göra det man kan för att bidra till en bättre miljö och genom att skriva det här hoppas jag kunna förmedla mina tankar vidare, jag hoppas att ni andra också gör vad ni kan!

Spring in Hyde Park

Vår i Hyde Park.

The School of Life_LA

Jag utanför The School of Life i London. Foto: Magnus Lersten

Skolstrejk

Skolungdomar som strejkar för miljön i London. Foto: Magnus Lersten

Skriva sig fram till ett beslut

Det finns många val i livet. Vad ska jag äta till frukost? Ska jag ha tomat eller marmelad på smörgåsen? Kaffe eller te? Ska jag prenumerera på Dagens nyheter eller Svenska Dagbladet? Läsa en bok eller skriva? Umgås med vänner eller ha egentid? Röd katt eller svart katt? Det blev både en röd och en svart katt, som tur var. I flera fall kan man välja både och, men när det kommer till riksdagsvalet måste man välja en färg. 

När man inte vet kan man testa att skriva sig fram till ett beslut. Ge sig själv tid att tänka efter, känna efter. Några djupa andetag. Men när det kommer till partifrågan blir jag inte klokare hur mycket jag än skriver. Det är så många olika frågor man kan ställa mot varandra, väga för- och nackdelar. Plus- och minuslista brukar funka, men då är det ofta mellan två val man står. I riksdagsvalet är det flera partier. Uteslutningsmetoden då? Vad man inte vill rösta på. Det blir genast en mindre mängd, men fortfarande inget givet svar. Om jag själv skulle engagera mig politiskt, vilket parti skulle jag då vilja tillhöra? Vet inte. Vad röstar/röstade mina föräldrar på? Det vet jag inte och det skulle inte spela någon roll om jag visste. Känner mig lika osäker som för tolv år sedan då jag röstade för första gången. Erfarenheten av tidigare valrörelser hjälper mig inte, jag har faktiskt röstat olika varje gång. Jag har förändrats, partierna har förändrats. Det de sa för tio år sedan säger de inte i dag. Samhället ser annorlunda ut och man måste anpassa sig efter det. Men efter den här sommaren med extrem värme och torka känns vissa frågor mer relevanta än andra. Att jag bor på landsbygden spelar in, men jag har även bott i staden och jag jobbar i staden. Jag jobbar med människor, med studenter som är på väg ut i arbetslivet. Jag vet hur tufft det kan vara att vara ung i dag, men jag vet även vad tufft en del pensionärer har det. Vill inte utesluta något, vill bara bidra till ett samhälle där alla ska få möjlighet att leva sitt liv på bästa möjliga sätt. 

Sedan så undrar jag vad vi ska ha för bänkskivor till köket och om diskmaskinen ska vara integrerad eller inte? Ja, snart måste jag ta ett beslut. Jag fortsätter att skriva så får vi se vad det blir… 

Svart och röd katt

Huvudsaken är att man röstar, sa katten(erna).

 

En höst full av skrivande

Luften har blivit svalare och det börjar bli mörkare på kvällarna. Jobbigt tycker några, en lättnad tycker andra. Att gå in och sätta sig utan att få dåligt samvete är en fördel med hösten tycker jag. Och så är det trivsamt att tända levande ljus. Just den här hösten ser jag extra mycket fram emot, av flera anledningar, men framför allt för att jag ska få ägna mig åt skrivande. Eget skrivande och andras skrivande.

Som projektledare för Värmland skriver kommer jag att vara med på bokmässan i Göteborg och på bokfestivalen i Värmland och är även redaktör för den andra novellsamlingen som ges ut i höst. Jag kommer att vara kvar i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, med fokus på berättande, för barn och unga. Jag kommer att hålla skrivarkurser på Folkuniversitetet och fortsätter att undervisa på Karlstads universitet. Jag kommer att vara med och starta upp en ny berättarverksamhet på Kronoparkens bibliotek och anordna skrivarworkshops med olika inriktningar. Parallellt med detta ska jag utbilda mig till skrivpedagog på distans från Skurup, där jag nyligen var på uppstartsträff och fick många goda intryck. Det känns kul och väldigt givande att få träffa andra med samma intressen och ambitioner. Förutom att lära oss mer, och utbyta erfarenheter, om skrivpedagogik, kommer vi att få jobba med egna skrivprojekt. Det blir en utmaning, men nödvändigt, att hitta och ge sig själv tid att skriva. Det är lätt att prioritera bort sin egen tid när man ska undervisa andra, men ack så viktigt att underhålla sitt eget också.

För att få extra motivation till att skriva, framför allt för att få lugn och ro, kommer vi (jag och min sambo) att flytta till landet. Ett beslut som känns helt rätt i en tid då allt mer fokus läggs på storstäderna, där det ständigt är liv och rörelse. Inspiration kan finnas i staden och jag vistas gärna där några dagar, men sedan behöver jag kontrasterna. Lugnet och tystnaden. Och att det blir mörkt på kvällarna gör mig som sagt ingenting.