Skrivandet och livet

Han är snart två månader och vi är mest hemma och myser. Han kräver min uppmärksamhet, han behöver mig – han vill ha mat, vill bli buren, byta blöja. Jag matar, jag bär och byter blöja. Han är mitt barn. Jag har en ny roll i livet – som mamma. Men det finns annat som fortfarande är viktigt för mig, som att få skriva och jobba med skrivande. Jag är föräldraledig och måste begränsa mina uppdrag, men några har jag inte kunnat tacka nej till. I helgen har jag till exempel haft skrivträff med fokus läkande skrivande. Ett härligt gäng på fyra personer som ville utveckla sitt skrivande i läkande syfte. Min man fick komma med vår son med jämna mellanrum så att jag kunde amma. Det fungerade bra som tur var. Jag ska ha en skrivkväll på Arvika bibliotek i morgon (måndag) kväll. Då får mormor (min mamma) följa med. Sådan tur jag har som har stöd av mina nära, eftersom jag helammar och inte kan vara alltför långt ifrån mitt barn. Jag vill vara nära honom hela tiden, men är tacksam för att jag kan ta några uppdrag eftersom det också ger mig energi – att få inspirera andra till att skriva.

Mitt eget skrivande då?
Svar: Jag får ta de stunder som jag får, hemma när lillen sover, när hans pappa tar hand om honom eller när han är tillräckligt road i sitt babygym. Men det blir inte långa stunder. Jag har fått lära mig att sätta punkt punkt punkt för att sedan kunna skriva vidare vid ett senare tillfälle. Så länge jag får skriva en liten stund varje dag, helst i kombination med yogan, men även yogan får bli uppdelad under dagen. Min son är viktigast just nu, men jag är också viktig. Min kropp och mitt sinne – för att må bra, och det är ju viktigt för min son att hans mamma mår bra.

Skrivandet kan vara viktigt för oss på olika sätt, olika perioder i livet. För mig handlar det just nu om att hålla i gång och att må bra – att få vardagen att gå ihop. Jag har olika idéer och projekt på gång, men jag måste hålla en rimlig kravnivå. Det viktigaste är att jag skriver. Jag måste påminna mig själv om det, liksom jag säger till dem jag möter på mina kurser – att det viktigaste är att ni skriver.

Jag är glad över att få jobba med skrivande på olika sätt och nu senast med mer inriktning mot läkande skrivande och ”write your self”. Jag ser även fram emot att få möta studenterna på universitetet efter min föräldraledighet. Men just nu njuter jag av att vara hemma med min son. Han är bara snart två månader en gång i livet. Jag skriver när jag får tid. Jag skriver, det är huvudsaken. Mina texter handlar nu mycket om honom och om att ha barn. Det fördjupar vår relation och får mig att inse värdet i det som är. Att vara mamma. En skrivande mamma.

Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.
Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.

Vikten av att kunna skriva

Jag sitter hemma och väntar på att barnet i min mage ska vilja komma ut. Men han verkar trivas där inne och har inte bråttom. Samtidigt startar skolorna upp efter sommaren och mina kollegor är tillbaka på jobbet. Lite märkligt känns det att vara hemma, att inte börja jobba, men de flesta som kan jobbar fortsatt hemifrån på grund av corona. Det är inte normalt läge för någon just nu.

Medan jag väntar sysselsätter jag mig med diverse olika aktiviteter. Till exempel så har jag i lugn och ro sett på UR-programmet Skrivglappet. Se det! Programmet berörde mig såklart, eftersom det handlar om det jag jobbar med och brinner för – om vad viktigt det är att kunna skriva. Både arbetsgivare och lärare uttalar sig om ungas skrivbrister. På universiteten märks det när nya studentgrupper kommer och om de inte tar den hjälp de kan få då tar de med sig bristerna ut på arbetsmarknaden (om de blir godkända vill säga). I Skrivglappet berättar arbetsgivare om att de har fått införa skriv- och språktest och i vissa fall behöver de även utbilda nyanställda så att de lär sig att skriva korrekt. I de flesta yrken är det viktigt att kunna formulera sig i skrift. Det kan bli allvarliga konsekvenser om till exempel en anställd inom en myndighet använder ett felaktigt ord som kan leda till ett felaktigt beslut.

I Skrivglappet är en kollega till mig, från ett annat lärosäte, med. Hon berättar om vad vi som skrivhandledare på universiteten kan hjälpa till med. Men det behövs såklart insatser och resurser tidigare under skolgången. Det räcker inte med att små barn lär sig att skriva sitt namn. Skrivandet behöver underhållas och utvecklas. En norsk skola är med som exempel på hur man kan jobba med skrivande på ett stimulerande sätt. Och om att skriva för hand. Den digitala tekniken (datorer, plattor, mobiler) är bra till en viss gräns, men vi kan inte förlita oss till den. Vi måste kunna skriva för hand. Genom att skriva för hand lär man sig själv hur man stavar ett ord och formulerar en mening. Det är inte datorn som gör det åt oss. Att skriva för hand hjälper oss även att minnas bättre och personligen är jag övertygad om att penna och papper gör oss mer kreativa.

Man kanske inte måste tänka på stavning och grammatik i det första skedet, men i det andra. Det är viktigt att det finns lust och glädje i skrivandet. Så många unga men även vuxna jag mött som inte tycker det är roligt att skriva, som uttrycker svårigheter och i och med det tycker att det blir tungt och tråkigt och ett onödigt måste. Därför tycker jag att man alltid ska inleda med ett mer lustfyllt skrivande – skriva om vad som helst för att sedan övergå till någonting mer formellt. Det krävs såklart träning och ihärdighet, man behöver skriva varje dag. Det behöver inte vara långa texter, men för att hålla igång.

Skrivandet är viktigt för oss alla, för att bli delaktiga samhällsmedborgare. Vill man kunna vara med och påverka behöver man kunna formulera sig i skrift. Och vi behöver börja med barnen, med de minsta. Jag ser fram emot att få möta barnet i min mage. Jag undrar vem han är och vem han kommer att bli? Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att inspirera och motivera honom till att vilja skriva.

Länk till UR-programmet Skrivglappet!

På UR:s hemsida hittar man även annat intressant innehåll om och relaterat till skrivande.

Lycka till med ditt skrivande och glöm inte att vara en bra förebild!

Write Your Self

Alla har vi någonting att berätta, alla bär vi på någonting inom oss. Själv bär jag, nu ganska påtagligt, någonting inom mig – nämligen ett barn. Och det skriver jag om, varje dag, för mig själv – om hur det är att gå i väntans tider. Jag skriver för att det är skönt att få ner tankar och känslor på papper. Men jag bär också på en önskan om att få utveckla min skrivverksamhet. Därför har jag under våren genomgått Write Your Selfs utbildning med inriktning traumaanpassat skrivande och är nu certifierad vägledare enligt deras metod. Man behöver nödvändigtvis inte ha ett stort trauma bakom sig för att ta del av den här metoden. Det kan handla om en mindre sorg eller att man på något vis har något inom sig som man behöver få ur sig.

Write Your Self. Skriv dig själv. Vem är du och var i livet befinner du dig just nu? Vad skulle du vilja utforska mer hos dig själv? Från nutid eller dåtid? Kanske spola tillbaka några år? Många år? Skriva om vem du var, vem du är? Eller om framtiden, vem du vill bli?

Jag tror på skrivandet som läkande kraft och att man genom att skriva kan närma sig djupare tankar och känslor som man kanske inte ens vet om att man har inom sig. Det kan vara så att man behöver professionellt stöd också, genom samtal med psykolog eller terapeut. Men man kan börja med att utforska genom att skriva. Själv har jag alltid haft skrivandet som terapi och är glad över att nu vara en av Write Your Selfs skrivvägledare. Jag kommer gärna att hjälpa och vägleda dig i ditt skrivande!

Min vision är att anordna kurser fram över, men först ska jag föda ett barn. Fram till dess skriver jag vidare och jag svarar på mejl och frågor i den utsträckning jag hinner. Så har du funderingar kring Write Your Self eller hur du kan komma igång med eller utveckla ditt skrivande är du välkommen att höra av dig.

Till sist vill jag önskar er alla en härlig sommar, och ta hand om varandra i dessa tider!

Kram Louise

Vill du läsa mer om Write Your Self kan du göra det här: Write Your Self

Louise Write Your Self

Foto: Magnus Lersten

Om att bli mor

Skrivandet har alltid varit en del av mig. Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte fick skriva. Egen skrivtid är alltid något som jag har prioriterat. I vissa perioder har det blivit mer, i vissa perioder mindre. Behovet har i alla fall alltid funnits där. Jag har skrivit om sådant som har gjort mig glad och om sådant som har gjort mig ledsen. Ibland har det varit väldigt upp och ner, från dag till dag, hopp och förtvivlan. Alla dagar är inte lika bra. Livet är inte så enkelt. Att skriva en bok är inte enkelt. Att bli gravid visade sig inte heller vara så enkelt. För en del går det på första försöket – grattis! – för en del tar det längre tid. För oss tog det lång tid. Mycket tid och tålamod. Om och om igen. Ett nytt försök som misslyckades, ytterligare ett försök som misslyckades och så fortsatte det tills det plötsligt lyckades. På sista försöket. Som alla säger. Så sant.

Lagom till mors dag kan jag alltså avslöja att jag ska bli mor. I slutet av sommaren, i augusti. Det är en spännande tid vi har framför oss, som ingen vet än hur den kommer att bli. Hur kommer vårt barn att bli? Kommer det att sova på nätterna, kommer det att bli ett lugnt eller livligt barn? Och hur mycket tid kommer jag att få till att skriva? En del berättar att de har fått mycket tid över för annat, vissa skriver ju sin första roman under föräldraledigheten. En del menar på motsatsen – att barnet tar all vaken tid. Det återstår att se, men jag hoppas i alla fall att jag kommer kunna fortsätta med mitt dagliga tanke- och flödesskrivande. Jag tror att jag blir en bättre mor om jag får skriva.

Det blir en helt ny roll att träda in i. Jag vet inte än hur den rollen kommer att passa mig, men jag ska göra så gott jag kan. Vårt barn är i alla fall efterlängtat. Jag vet vad svårt det kan vara att få det här efterlängtade barnet och jag vet att en del väljer bort att skaffa barn. Jag har läst mycket litteratur om detta och har själv gått i olika funderingar. Skrivandet har såklart hjälpt mig längs vägen.

Oavsett om du är mamma eller inte så hoppas jag att du får en bra dag. Jag kanske inte får bli firad innan jag har barnet utanför magen, men jag ska i alla fall fira min egen mamma i dag!

Försommarmage Försommar med mage

Försommarmage, sensommarbarn

Foto: Magnus (som ska bli pappa)

Att skriva dagbok

Om väder och vind, om känslor och tillstånd eller om aktiviteter och möten. Dagboksskrivandet kan variera och se olika ut. Från person till person, från dag till dag. En del skriver för att minnas, en del för att få ur sig tankar, en del för att bli publicerade. Om dagboken som litterär form pratade de i Babel i söndags (26/4) och uppenbarligen har man olika syn på formen. Varför vill man läsa någon annans dagbok? Varför vill man att någon annan ska läsa ens egen dagbok? Har även i dagarna sett på dokumentärserien om Tage Erlander (SVT Play), som skrev dagbok under hela sin regeringstid. Serien bygger till stor del på dessa dagböcker och kan varmt rekommenderas.

Måste man som känd person vara införstådd med att ens dagliga skrivande kan bli uppmärksammat efter ens liv, om man inte själv valt att offentliggöra det innan man dör? Men om man inte är en känd person, behöver man oroa sig då? Borde man ha lås på sina dagböcker?

Jag minns min första dagbok, den doftade parfym och hade ett litet hänglås. Jag hittade på små hemligheter som egentligen inte fanns bara för att ha en anledning att låsa den. Jag var inte gammal då, kanske sex–sju år. Sedan dess har jag skrivit och haft böcker i olika färger och former. Innehållet har varierat – från de unga årens oskyldiga påhitt till tonårens olyckliga kärleksöden och nu i vuxen ålder om den bitterljuva verkligheten. Jag vet inte hur många skrivböcker jag har förbrukat, men det är många. Jag skriver några sidor varje dag så det har blivit en del. Mycket upprepning är det, vilken borde vara dödstrist läsning för någon utomstående. Jag skulle inte komma på tanken att vilja publicera mina dagböcker, men däremot är de bra inspirationsmaterial till andra texter. Jag kan även gå tillbaka till mitt yngre jag och påminnas om vem jag var då. Pinsamt stundvis, men samtidigt roligt. Jag både skrattar och gråter när jag läser om mitt förflutna. Det är i alla fall häftigt att kunna möta sig själv i dåtiden och minnas hur man tänkte och kände då, vad man önskade och drömde om och att i dag kunna reflektera över hur det blev.

Att skriva dagbok har hjälpt mig i många svåra stunder. Skrivandet har fungerat som terapi för mig, vilket jag tror att det gör för många, medvetet eller omedvetet. Men dagboken kan även vara tidsdokument, som innehåller viktiga datum och händelser. Det finns olika syften med att skriva dagbok. Vad är ditt syfte? Varför skriver du dagbok, om du skriver dagbok? Om du inte skriver dagbok, varför inte? Jag tror att alla skulle må bra av att skriva av sig en stund varje dag, om det så bara är om väderleken. Införskaffa en skrivbok som du gillar, kanske inbunden med fint tyg. Använd en penna som är skön att hålla i. Det är aldrig för sent att komma igång med skrivandet. För dig själv, för ditt framtida jag, för dina barn eller barnbarn. Eller varför inte för hela världen?

När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå ut och ta en promenad. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är den tredje maj 2020 och det är en oviss tid vi lever i med corona och allt vad det innebär, men idag väljer jag att se livet från den ljusa sidan…

dagböcker

Dagböcker från den senaste tiden.

Skriva kan vi göra!

En del har blivit av med sitt jobb, en del har kanske mist någon nära. Corona-viruset har tagit över vårt samhälle och påverkat våra liv på olika sätt. Folkhälsomyndigheten skärper rekommendationerna varje dag. Jag ska från och med nu jobba hemifrån. Behöver inte åka någonstans. Känns märkligt, men tur att det går att sköta sitt jobb på distans. Det värsta med corona-viruset är såklart att det tar död på människor, men det är också trist med uppsägningar och inställda evenemang. Vi uppmanas att inte resa i onödan, utan ska istället hålla hos hemma. Men vad ska vi då hitta på?

Vi kan faktiskt resa – genom att läsa böcker! På så vis kan vi få miljöombyte och nya perspektiv, lämna vår egen verklighet och leva oss in i någon annans. Vi kan få tid till att läsa den där boken som så länge stått i bokhyllan, som vi tänkt, tänkt, tänkt, att vi ska läsa… Och vi kan skriva!

Kanske är det dags att ta tag i författardrömmen? Eller bara komma i gång! Genom att skriva kan vi bearbeta våra tankar – om allt från corona till vad vi ska hitta på i dag.

Vill du ha hjälp med att komma i gång med ditt skrivande kan jag tipsa om en skrivardag som jag ska hålla den nionde maj i studieförbundet Bildas regi. Vi skulle från början ha varit på plats i Karlstad, men nu blir dagen digital istället. Då kan du vara med hemifrån, därifrån du bor. Fördelen med det digitala är just det – att ingen behöver åka någonstans utan kan koppla upp sig hemifrån. Det är så vi måste göra nu i dessa tider för att få kontakt – mötas via nätet. Det känns kul att kunna genomföra den här dagen trots allt, speciellt när så mycket annat har blivit inställt, när vi måste vara hemma och när vi kanske behöver varandra som mest. Ta chansen och anmäl dig! Det kommer bli en dag med inspiration och övningar samt tid för eget skrivande. Läs mer här!

PS. Snart kommer Skriv bara skriv som e-bok! Håll utkik där böcker finns online.

Skriv bara skriv

Kvinnornas dag

Jag fyller år i mars, har redan fyllt, så till mig kan man säga grattis i efterskott. Annars kanske det inte lämpar sig att säga grattis till alla kvinnor i dag. Grattis för att du är kvinna! Tack, eller? Det är betydligt enklare att var kvinna i dag än för hundra år sedan, i Sverige, i västvärlden. Inte i alla länder. Men vi har inte nått ändå fram när det gäller jämställdhet och till exempel samma lön för samma arbete. Så är du en manlig chef – ge dina kvinnliga medarbetare en högre lön (om de inte redan har samma som männen). Kanske är det inte rättvis tycker alla män – att kvinnorna ska ha en egen dag. Men tänk på historien. Tänk på alla mödrar, mor- och farmödrar som kämpat. För sin rätt. För att få vara jämställd mannen och inte under hans förmyndarskap. Svårt att tänka sig i dag, att man skulle vara ägd av en man.

Kvinnor har setts som den som ska föda och uppfostra barn, vilket i och för sig är en fantastisk uppgift. Om man kan få barn. En del kan inte eller väljer aktivt bort. Kvinnor som förr hade möjlighet, frivilligt eller ofrivilligt, kunde då gå sin egen väg och i vissa fall lyckades de göra karriär. Medan vissa män kanske kan vara avundsjuka på att inte kunna föda barn. Men som tur är leder jämställdhetsarbetet även till att män i högre utsträckning tar ut fler föräldradagar och får möjlighet att vara hemma med sina barn. Att fler män väljer att vara hemma leder till att fler kvinnor kan arbeta. Upp till var och en hur man delar på det, men möjligheten finns i alla fall.

Selma Lagerlöf är en förebild, både som kvinnorättskämpe och som författare. Hon blev den första kvinnan som tilldelades nobelpriset i litteratur, 1909, och första kvinnan som valdes in i Svenska Akademien, 1914. Det är inte så länge sedan. Under de senaste hundra åren har kvinnor tagit allt större utrymme både i politiken och i litteraturen. Av antalet debuterande författare 2019 var 72 procent kvinnor. Det känns positivt – för med skrivandets kraft kan vi påverka. En del kanske ser det som ett problem. Var är alla män på skrivarskolorna och skrivarkurserna? Upp till kamp säger jag. Skrivarkurserna skulle må bra av en mix av både män och kvinnor, men samtidigt är vi alla individer som skriver på olika sätt.

Vi firade min födelsedag med att äta våfflor i går. I dag firar jag internationella kvinnodagen med att läsa Löparna av Olga Tokarczuk (2018 års nobelpristagare) och så har jag skrivit det här inlägget.

Ett nytt skrivår

Det är nytt år, kanske hade du som nyårslöfte att komma i gång med ditt skrivande? Eller så hade du inget löfte men vill ändå börja skriva. Intresset för att skriva sprider sig och allt fler vågar satsa på det. Nya Instagramkonton och Facebookgruppen dyker upp, nya förlag startas och kurser anordnas på de flesta håll. Egenutgivningen och hybridförlagen har gjort det enklare för många, men man kan ju också skriva enbart för sig själv. Det är hur som helst väldigt kul att se hur skrivfebern stiger – det är en positiv feber! Men frågan är om man får stanna hemma om man drabbas av den?

Jag tycker att det är skönt med nya avstamp – en ny dag, en ny vecka eller nytt år. Även om man inte har avlagt något löfte så kan man börja om, ta nya tag. Börja i det enkla, som med vilken träning som helst, det är ingen idé att tro att man ska kunna springa en mil första gången. Börja med en kilometer, börja med en kvart om dagen. Bättre det än ingenting alls. Att hitta tiden kan vara en utmaning, men någonstans finns den. Välj sedan en plats som du tycker om, där du kan få inspiration till att sitta och skriva. Kanske kan du få hjälp av en övning ur en skrivbok? Eller genom att läsa vilken bok som helst.

Själv har jag i år ett nytt projekt på gång, som än så länge är hemligt, men jag ser fram emot tjugotjugo, det kommer bli ett spännande år. Ett spännande år med skrivandet i fokus. Jag kan tipsa dig som vill komma i gång med ditt skrivande att jag redan nu på måndag (20/1) kommer gästa Akademibokhandlen Mitt i City Karlstad för att berätta mer om skrivande utifrån min bok Skriv bara skriv. I februari kommer jag att ha workshops för både yngre och äldre på Arvika bibliotek och i mars blir det en skrivkväll på Hammarö bibliotek. Värmland skriver kommer även att anordnas i år igen med samma upplägg som ifjol – med kortare texter för webben.

Lycka till med ditt skrivande och hör gärna av dig om du vill ha hjälp med att komma i gång!

Skriva sig till insikt

Tänk att det blev sol till slut, efter en lång och grå månad. Och vit snö lagom till första december och första advent. Jag skär klyftor av en apelsin och njuter av smaken men ännu mer av doften. Har ätit en apelsin per dag i hela november, istället för sol. Runda och gula.

Det är inte bara vi människor som behöver sol för att må bra, för att överleva. Även djuren och naturen. Blommorna i fönstret har suckat, katterna har vägrat att gå ut. Jorden snurrar fortfarande men det har känts som att atmosfären varit täckt av aska. Tänk om solen skulle försvinna på riktigt eller om hon tvärtom skulle anfalla oss och bränna oss upp. Tänker tillbaka på förra sommarens torka, då önskade vi oss regn, nu vill vi bara ha sol. Det som är lagom har passerat, EU-parlamentet har utlyst nödläge för klimatet. Samtidigt så stort fokus på Black Friday och Black Week, jag får mejl en gång i minuten om att jag kan handla något till rabatterat pris i dag. Den sista dagen! Affärerna vill sälja, få oss in för att köpa, köpa, köpa. Den här rabatten kanske aldrig kommer åter. Men vad hände med nödläget? Vore inte köpstopp ett bra förslag lagom till jul? Innan jorden slutar att snurra, så länge vi finns kvar och kan påverka. Inverka.

Köpstopp lagom till jul, hur skulle det se ut? Inga klappar! Vi vuxna kanske klarar oss, men barnen?! Det är ju för barnens skull vi behöver köpstopp – för att de ska få leva vidare i en bra värld, med både sol och regn, kunna äta apelsiner… Kommer på mig själv med att det kanske inte är så miljövänligt att äta apelsiner som har fraktats över halva klotet. Ingen är perfekt, men vi kan alla göra något.

Ha ett bra slut på Black Week som blev vit och trevlig advent!

Skog. Vinter. Klimat.
Min skog, som jag vill ha kvar som den är.

Att skriva om sorg och saknad

I dag har jag varit vid graven, jag har varit där och tänt ett ljus. Inför hans födelsedag, inför Allhelgonahelgen. Det är det vackraste med mörkret – alla ljus som lyser upp. Ljus för dem som inte lever längre, ljus för dem vi ändå tänker på, ljus för dem vi saknar.

Sorg och saknad är något som vi inte pratar så mycket om, det glöms lätt bort i vardagen då andra sysslor tar över. Men det är viktigt att ge sig tid för reflektion – reflektera över livet som vi lever och liv som inte längre levs. Att skriva kan vara ett bra sätt för att bearbeta dessa tankar. Skriva ner och se orden framför sig. Jag har alltid skrivit, både i lättare stunder och i svårare stunder, och av någon anledning blir det ofta bättre texter när jag skriver om smärta – utifrån hjärtat. Det är texter som jag inte visar upp för andra, eller så är det det på sikt. Om man vill skriva om något som berör, som kan vara känsligt, är ett råd att inte förhasta. Låt bläcket torka. Att skriva för hand är ett annat tips. Och att andas.

När jag inte bodde i närheten av graven och beklagade mig över att inte kunna tända ett ljus sa min mamma till mig att det inte spelar någon roll var jag är, utan att jag kan tänka och sörja lika bra var jag än är. Så jag tände ett ljus i lägenheten där jag då satt i min ensamhet, satt där och stirrade in i lågan en lång stund. Sedan började jag att skriva. Det var inte min första text och inte min sista, men jag minns den väl.

Så. Trevlig Allhelgonahelg. Tänd ett ljus var du än befinner dig, ge dig själv en stund för tankar och reflektion. Kanske får du också inspiration till att skriva!

Ljus Allhelgona Sorg Saknad