Jag höjer min penna!

Det är en vecka sedan attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo inträffade, men ännu ekar skotten och det är många som höjt sina pennor för yttrandefriheten. Det är även många tårar som fallit och många ljus som tänts. En massa olika texter och uttalanden har gjorts för att hedra dem som omkom och för att uppmärksamma det fria ordets betydelse. Men det kommer bli vardag snart och liksom andra händelser kommer även den här att blekna och falla in i arkivet. Det är fortfarande viktigt att diskussionen fortgår om yttrande- och pressfriheten. Ingen journalist ska behöva känna sig hotad för att hon eller han undersöker något som kan vara av nyhetsvärde. För att informera och berätta om vad som händer i världen.

Finns det någon gräns för vad man får yttra kan man då undra? Speciellt när man tittar runt på nätet där det är mycket enklare att uttrycka sig. Vem som helst kan starta en blogg eller en sida och sprida information som kan vara felaktig, utan källkritik. Budskap sprids via sociala medier på gott och ont. För att vara trovärdig media tänker jag att man har utgivningsbevis eller sändningstillstånd samt en ansvarig utgivare. Det finns då alltid någon som är ytterst ansvarig, som väljer att publicera eller inte publicera. Dessa medier skulle inte välja att visa något som inte är genomtänkt och övervägt. Det är viktigt att acceptera.

All heder åt alla journalister och redaktioner runt om i världen som stått upp och gjort sitt jobb under den gångna veckan och som förhoppningsvis kommer fortsätta att skriva så att pennorna glöder!

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!

Diskutera mera, gärna med flera

Att sitta för sig själv i sina egna tankar kan vara rogivande ett tag. Men efter att ha bollat sina idéer med sig själv några omgångar fram och tillbaka vill man gärna få respons från omvärlden. Ibland kan det räcka med en person, men för att komma fram till något riktigt bra krävs det fler hjärnor med olika åsikter.

Att diskutera med någon som tycker likadant är inte lika givande som att utbyta tankar med någon eller några som tycker olika. Att öppna sig själv och tillåta andra syna ens idéer är en förutsättning för att utvecklas.

Som privatperson eller företag, det spelar ingen roll. Människan behöver bli lyssnad på. Hon, han, hen behöver få yttra sig, vilket är en fantastisk rättighet vi har i vårt land. Men det krävs att vi lyssnar på varandra och försöker förstå. En del vill inte förstå. Men de vet inte vad de går miste om.

Som egen företagare kan det vara extra viktigt att ha ett nätverk med fler företagare där man kan diskutera och få nya infallsvinklar. Som privatperson är det också viktigt att ha det nätverket. Jag tror dessutom att man lär känna sig själv bättre genom att umgås med andra. Och så är det ju allmänt trevligt!

 

Fler i sysselsättning för ett bättre samhälle

Efter att regeringen hade presenterat sin budget förra veckan tog diskussionerna fart. Vissa tyckte si och vissa tyckte så. Det spelar ingen roll vem som regerar, det finns alltid olika åsikter och det viktigaste är att vi har ett väl fungerande samhälle. Men något av det viktigaste för att få ett samhälle att må bra måste vara att få fler människor i sysselsättning.

När man hör ungdomar som nyligen tagit studenten (och vuxna som varit yrkesverksamma i många år också för den delen) söka jobb efter jobb utan att få ett positivt svar blir man ledsen och fundersam. Borde det inte vara lättare att få ett jobb?

Arbetssökande uppmanas att sitta på en stol framför en dator och söka allt de ser, även om de inte har rätt kompetenser. De kan också få en coach. Min erfarenhet av det är inte så bra. Jag var på arbetsförmedlingen en gång och vände. Jag startade eget företag istället. Men alla kanske inte är lämpade för att starta eget och många vill inte studera vidare. De vill bara få ett jobb.

Jag tror i alla fall att alla vill och mår bra av att komma i sysselsättning. Det finns kanske några få som trivs med att gå hemma och inte göra någonting alls, men det borde bli väldigt tråkigt i längden. Och som Pippi Långstrump säger, hon vill gå i skolan för att få lov. Har man inget arbete får man ingen semester. Man måste jobba för att försörja sig och det handlar även om att känna sig behövd och värdefull. Det får inte vara för enkelt att inte jobba. Det kan leda till mer depression i samhället och det märks redan att många unga (även vuxna) mår psykiskt dåligt, vilket delvis beror på detta.

Att uppmuntra till sysselsättning innebär inte att man ska jobba sig in i väggen. Alldeles för många blir sjukskrivna på grund av det. Det finns även de som blir sjukskrivna på grund av andra sjukdomar och de ska självklart få den tid de behöver för återhämtning. Men det kanske är viktigare än någonsin att man efter en sjukskrivning kommer ut i sysselsättning för att återfå det sociala och känna tillhörighet.

Vad ska människan göra när maskinen tar över?

Att kunna betala sina räkningar via internet är bekvämt och bra. Liksom det är kul att kunna hålla kontakten med sina vänner i sociala medier. Det finns många fördelar med tekniken och den digitala utvecklingen.

Men när tekniken blir för komplicerad och konkurrerar ut mänsklig arbetskraft tycker jag det gått för långt. Att allt och alla ska anpassa sig efter den här utvecklingen kan inte vara ett krav. Det finns fortfarande människor som uppskattar mänskligt bemötande och personlig service.

Några exempel där man valt bort den personliga kontakten är biografer, matbutiker och resecentrum. Men vem ska man fråga om man funderar över något särskilt? Om en maskin inte fungerar? Och för många kan det faktiskt vara ett sådant personligt möte som är det enda personliga mötet på en hel dag – med andra ord väldigt viktigt.

När jag går och handlar i matbutiken blir jag hänvisad till den obemannade snabbkassan för att det är så lång kö till den bemannade kassan. Det säger en hel del. Jag ställer mig själv oftast i den långa kön för att jag tycker det är trevligt att få säga hej till kassapersonalen.

Det är inte bara i serviceyrken som maskiner tar över. I mediebranschen skärs det ner varje dag och det ryktas att robotar kan ta över journalisternas roll? Dessa robotar kanske kan skriva notiser och omskriva vissa artiklar, vilket de gärna kan få göra, för det är väl ingen journalists favorituppgift. Men att skriva uttrycksfullt och påverka läsarna känslomässigt tror jag inte en robot kan göra bättre än en människa.

Och vill vi verkligen ha fler arbetslösa i vårt samhälle? Med tanke på den diskussion som förs om att få fler människor i sysselsättning så borde väl utvecklingen se helt annorlunda ut? Istället för att plocka bort människorna borde de plockas in. Alla behöver ett jobb, en uppgift att utföra, känna sig behövda och värdefulla.

Det är människan som skapat maskinen, och det är människan som än så länge påverkar den tekniska och digitala utvecklingen. Men det är inte alla som vill jobba med det och det kommer inte finnas tillräckligt med jobb inom den branschen i framtiden. Speciellt inte om robotarna tar över.

 

Mer kultur och journalistik åt folket!

Att bo en på en mindre ort och vara intresserad av kultur bådar inte gott. Lokalredaktionerna läggs ner en efter en och nu skärs det även ner på kulturredaktionerna. Märkliga prioriteringar, men det tycker tydligen inte de större mediehusen. Vad de vill prioritera är snarare att tjäna pengar. Men vad är viktigt för ett demokratiskt samhälle? Kanske kvalitativ och trovärdig journalistik? Vilka borde stå längst fram i det ledet? De stora mediehusen förstås! Det finns alldeles för många duktiga, utbildade journalister i landet, som inte har en värdig anställning.

Själv brinner jag lite extra för kulturen och tycker det är tragiskt att kulturredaktionerna krymper. Det händer mycket elände ute i världen, som är viktigt att rapportera om, men det är även viktigt att uppmärksamma kulturen. Vad vore samhället utan kulturella upplevelser? Och vilka sprider kulturen bättre än medierna?

Tillsammans med min partner Magnus Lersten har jag under det senaste året gett ut magasinet Tryck, med utgångspunkt Värmland, där vi uppmärksammat den värmländska kulturen. Ett mycket givande arbete som vi gjort helt och hållet på eget initiativ, med egna ekonomiska insatser samt annonsintäkter. Nu kommer vi dock att satsa mer på frilansuppdrag och Tryck tar en paus, men vi vill slå ett slag för både lokal- och kutlurjournalistiken och hoppas att fler gör det!

Vill även önska Alice Bah Kuhnke lycka till med sitt jobb som kulturminister och hoppas att politikerna inte glömmer mediepolitiken!

Böcker är en rikedom

Inför höstnumret av magasinet Tryck skrev jag en text med inledningen: ”Att kunna läsa och skriva borde vara alla förunnat. Även att ha tillgång till böcker och litteratur. Tyvärr är det inte så rättvist i världen ännu. Men vi som har växt upp i västvärlden, i norden, i Sverige har fått lära oss att läsa och skriva från första skoldagen om inte tidigare. Äger man inga egna böcker finns det tillgång till offentliga bibliotek.”

Skolan och skolresultaten har varit väl omdiskuterade den senaste tiden. Enligt senaste Pisa-undersökningen är det kraftiga försämringar inom både matematik, naturvetenskap och läsförståelse. 23 procent av de elever som lämnar nian har svårt att förstå en text. Det är oroväckande.

Vi lever i ett land med snabb utveckling, frågan är om det har gått för fort? Vi är ett av de länder som använder sig mest av teknik. Till ondo eller godo? Det är tydligt att dataspel och sociala medier har konkurrerat ut den traditionella boken och tidningen. Stor del av befolkningen ägnar mer tid åt att formulera statusuppdateringar än att läsa en bok.

Fokus måste läggas på att uppmuntra till mer läsande och skrivande. Om man då föredrar att läsa en digital berättelse på ipaden eller sjunka in i en klassisk inbunden bok spelar mindre roll. Huvudsaken är att man hittar sin lust till att lära och förstå. Dock föredrar jag personligen alltid att läsa på papper. Det skapar en helt annan känsla än vad det gör att stirra in i en skärm.

Just nu pågår bokmässan i Göteborg. Jag ser fram emot att få åka dit i morgon och ta del av det breda utbud som finns. Där står berättelserna i centrum. Där möts folk inom branschen, men även allmänheten. Intresset är stort, böcker och litteratur engagerar många, men kan engagera ännu fler!

Se och läs gärna mer om litteraturtemat i magasinet Tryck: magasinettryck.se

Det goda samhället

Det har minst sagt varit en händelserik efter valet-vecka, en del intresserar det mer, en del mindre. Men det var en stor del av befolkningen som gick och röstade i söndags. Och rösterna var spridda. Det är efter ett sådant här val som man får sig en tankeställare. Vad är det för samhälle jag vill leva i? Hur vill jag att Sverige ska utvecklas som land? Hur kan jag själv vara med och påverka?

Vart fjärde år får vi möjligheten att lägga en röst, men varför inte nyttja våra demokratiska rättigheter alla dagar varje år? Många väntar in i det sista, ser på några av slutdebatterna och drar sedan en slutsats. Men hur rättvist är det? Fler borde kanske läsa på mer, skaffa sig mer kunskap och en egen uppfattning. Vilken ideologi tror jag på? Vilka idéer har jag om samhället?

I Sverige har de olika partierna närmat sig varandra och det kan vara svårt att särskilja dem om man bara ser till sakfrågor. En del frågor tycker man kanske att högern har rätt i och en del vänstern. Därför tror jag att ideologin är viktig. Att man inte glömmer vilka värderingar ett parti har i grunden. Personerna som företräder de olika partierna är självklart viktiga också och därför ska man även sätta ett kryss för den person man anser är mest lämplig för detta.

Om man inte är med och påverkar själv kan man heller inte skylla på någon annan eller på samhället i stort. I Sverige har vi det väldigt bra, även om vi alltid kan bli bättre. Men samtidigt som man blickar framåt får man aldrig glömma historien.

Varför gå i skolan?

Valtider och skoltider.

Vem minns inte första dagen i skolan, ny ryggsäck, nya pennor, nya block. Jag brukade även få nya kläder, det hörde liksom till. Men det spelade väl egentligen ingen roll vad man hade för kläder eller vad man hade för ryggsäck. Eller så gjorde det det. Men det absolut mest spännande var ju att få träffa alla nya klasskompisar. Vilka skulle man tillbringa de kommande x antal åren med? Vilka skulle bli de bästa kompisarna? De första dagarna i skolan är väldigt viktiga för framtiden. Att man bemöts på rätt sätt och får den bästa upplevelsen av vad skola innebär.

Alla barn kanske inte ser fram emot att börja skolan för att få lära sig räkna och läsa, men de flesta gör nog det till en början. Därför är det extremt viktigt att underhålla och stimulera de barn som vill lära sig samtidigt som det gäller att få de ej lika intresserade barnen att förstå värdet i det skolan erbjuder. Men alla är vi olika, vi tycker och tänker på olika sätt och behöver även olika inlärningsätt.

Varför ska vi gå i skolan? är en öppen fråga som kräver ett öppet svar. De vanligaste svaren innehåller förmodligen ord som: ”kunskap”, ”betyg”, ”utveckling”, ”samhörighet”, ”vidareutbildning” och ”jobb”. Men när ett barn börjar första klass kanske hon eller han inte tänker så många år framåt, kanske inte vill tänka alls. Vill bara ha kul där och då, må bra och känna glädje. Och det är glädjen i att börja skolan som måste bevaras, inte tyngas ner av krav och måsten.

Själv minns jag första året som en lek, vi lärde oss förmodligen mycket i leken, omedvetet. Skola handlar om att lära sig och så ska det så klart vara, men man får inte skrämma iväg barnen, utan ta emot dem och hälsa dem välkomna, låta dem känna sig trygga och sedan steg för steg, år efter år (för det är ganska många år man ska gå till skolan) utveckla, föra in mer allvar, krav och betyg.

Personligen tror jag dock att ordning och reda är viktigt från första stund. Man ska lära sig att skolan inte är ett fritidshem. Men man ska tycka att det är kul att lära sig och det är viktigt att barnen får känna sig uppmärksammade, att de får komma till tals och säga vad de tycker. Att lyssna på barnens tankar och idéer kan även ge en vuxen, fullärd (fast ingen blir väl någonsin fullärd) nya perspektiv.

Jag började förra veckan en ny kurs i specialpedagogik på Karlstads universitet. Jättespännande tyckte jag att det var, både att träffa nya studiekamrater, men även vad jag skulle få lära mig. Efter två heldagar, en snabb genomgång av litteraturen och diskussioner med studiekamraterna så känns det riktigt bra. Ser fram emot att få lära mig mer och sedan kunna använda mig av den nya kunskapen i det jag gör i dag.