Olika typer av skrivande

Vilken vecka det har varit.
Vilka veckor det har varit.
Vilka veckor det kommer att bli.

Förra helgen var det bokmässa i Göteborg och där lanserades boken Skriv bara skriv. En lättnad att få se den åka med andra personer hem, samtidigt en viss nervositet över vad de kommer tycka om den. Det spontana intrycket från de flesta har varit positivt – att den är snygg – och det ska framför allt min man ta åt sig äran för, eftersom det är han som står för formgivningen.

På bokmässan var jag även samtalsledare, i Värmlandsmontern. Alltid lika trevligt och intressant att få möta olika författare och prata om deras verk och skrivprocess. Extra kul eftersom alla skriver olika – olika berättelser och olika genrer.

Åkte i år hem på lördagen och fick en dag på mig att vila efter alla intryck, möten och böcker. På måndagen var jag åter i tjänst som skrivhandledare på Karlstads universitet. Där möter jag studenter som behöver hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande. Då är det mer fokus på formalitet – ett skrivande som många upplever är svårt och krångligt, kanske lite tråkigt. Men det behöver det inte vara. Det kan och ska vara enkelt och lätt och roligt! Min ambition är att skapa lust kring skrivande oavsett om det gäller akademiskt eller icke akademiskt. Motsatsen till det akademiska skrivandet är det skönlitterära – att få hitta på och skriva fiktion. I den akademiska texten är det viktigt med fakta och referenser. En del studenter blir förvånade när jag uppmuntrar dem till ett mer kreativt skrivande. De tror att allt handlar om mallar och regler. Den akademiska texten är mer styrd, men för att komma i gång är annat skrivande tillåtet. Flödesskrivning till exempel – för att släppa press och krav och bara komma i gång.

Inget skrivande ska egentligen vara krångligt. Även om många upplever det akademiska och vetenskapliga som så. I veckan hade vi på universitetet en föreläsning med journalisten och författaren Magnus Linton, som har skrivit boken Text & stil, om hur vi berättar med vetenskap. Intressant och sant. Han riktar sig främst till forskare, men jag tänker överföra det till studenter, eller jag tänker och jobbar redan så mot och med studenter. Texten ska vara enkel och lätt att förstå och hänga med i. Berättelsen är viktig även i akademiska sammanhang.

Från universitetet till tjejkväll i stan. Vi var fyra tjejer, Malin Edgren, Maria Berglund, Frida Gråsjö och jag, som anordnade ett skriv- och litteraturevent tillsammans med Kleynes antikvariat. Det blev mycket lyckat och det kom mer folk än vad vi hade kunnat tro. Så kul att så många ville prata skrivande och litteratur! Mötte bland annat två tjejer som läser på universitetet, som uttryckte frustration över hur de kört fast i sitt skrivande med tanke på de formella och akademiska kraven. Jag fick då möjlighet att ge dem lite tips på övningar de kan göra för att släppa det och komma i gång med ett mer kreativt skrivande. Och poängterade vad viktigt det är att hitta tid för sitt eget skrivande, för det som inte känns tvunget och är knutet till studierna.

Summa summarum: Allt skrivande hänger ihop, även om man behöver lära sig och tänka på skillnader mellan olika genrer och texttyper.

Den kommande veckan kommer också innehålla skrivande aktiviteter på olika sätt. Bland annat en dag med inriktning biblioterapi. Nästa lördag, den 12 oktober, är det läs- och skrivfest i Askersund och den 9 november anordnas en heldag med Skriv bara skriv ihop med Studieförbundet Bilda i Karlstad.

Hoppas att vi ses i något sammanhang!

 

Samtal bokmässan superhjätar

Samtal med Elias Våhlund, som har skrivit Handbok för Superhjätar, på bokmässan i Göteborg.

 

Bokhög Skriv bara skriv

Bokhög Skriv bara skriv på bokmässan.

Trevlig skrivsommar!

Att få jobba med skrivande på olika sätt som jag gör är fantastiskt kul och berikande, jag möter så många olika personer och skribenter som inspirerar mig. Förhoppningsvis kan jag ge någon inspiration tillbaka också. På universitetet träffar jag studenter som vill utveckla sitt akademiska skrivande, på mina egna kurser träffar jag personer som vill komma igång och skriva mer fritt och kreativt. Jag tror att det mer fria och kreativa skrivandet även kan vara en väg in i det akademiska skrivandet, då det hjälper till att släppa viss press och höga krav som många har.

Det ska vara kul att skriva. Försvinner lusten blir inget skrivande bra. Men för att komma i gång och skriva kan man behöva lite tips och råd, vilket jag hoppas kunna ge genom min bok Skriv, bara skriv! som kommer ut lagom till bokmässan i september.

Det känns även kul att kunna driva vidare Värmland skriver för fjärde året i rad, i år i samarbete med studieförbundet Bilda. Vi satsar nu på kortare texter för webben. Det kanske kommer att göra det enklare för fler att delta – att få ihop en text på 1000-3000 tecken. Det kan vara allt från fragment till poesi till novell. Alla texter som skickas in (som följer de relativt enkla reglerna) kommer att bli publicerade på webben, sedan koras fem vinnare som blir presenterade på Värmlands bokfestival i november. De vinnande bidragen kommer även att bli publicerade i tryckt format – och visst är det något speciellt med att läsa på papper?!

Jag ser fram emot att få se min egen skrivbok i tryckt format, men även att följa Värmland skriver och läsa de bidrag som kommer in till skrivtävlingen. Det kommer bli en spännande höst med mycket fokus på läsande och skrivande. Jag planerar även en distanskurs och en inspirationsdag ihop med Bilda.

Än är det dock inte höst – utan först ska vi njuta av sommaren. Så jag önskar er alla en riktigt härlig sommar och skriva kan man göra i alla väder!

 

Här kommer några länkar:

Boken Skriv, bara skriv!
Värmland skriver
Distanskurs Bilda

 

Bilden nedan är min väg, som ger mig inspiration varje dag.

Sommar

Världsbokdagen

Det finns så många böcker i världen och så många böcker som jag skulle vilja läsa, men jag har insett att jag inte kommer hinna läsa alla. Jag önskar att jag hade mer tid för att läsa, liksom jag önskar att jag hade mer tid för att skriva. Man får försöka ta sig tid, och det gör jag – varje dag, men önskar ändå mer.

Och det finns så många olika genrer jag vill läsa – och skriva. Romaner, fakta, lyrik… Man får försöka att variera sig så gott det går och välja ut det som känns bäst för stunden. Jag känner mig i alla fall nöjd över att kunna presentera en ny bok som kommer ut till hösten: Skriv, bara skriv!, en bok med tips och övningar som ska inspirera till kreativitet och skrivande. Dagen till ära tänkte jag passa på att dela med mig av en övning ur den:

Välj ut en bok och läs inledningen, en sida eller ett stycke. Fortsätt sedan att skriva vidare på en alternativ fortsättning.

Du kan även göra tvärtom och läsa slutet i en bok. Vad hände innan?

I denna övning får man både läsa och skriva samtidigt. Och det är helt okej att inspireras av andras verk och texter (så länge man inte plagierar).

Ha nu en riktigt bra världsbokdag!

 

Inget nobelpris men i alla fall ett novellpris

Litteratur kan minst sagt skapa diskussioner, men ingen trodde väl att det skulle bli så illa att Svenska Akademien skulle splittras och inget nobelpris delas ut. Men så är nu fallet och istället kommer två vinnare att utses nästa år, om Akademien lyckas få in nya ledamöter, som kan vara med i arbetet och utse nobelpristagare, vill säga. Vi avvaktar och ser. Så länge kan vi fokusera på Värmland och den novelltävling som vi anordnat i projektet Värmland skriver. Vi utser tre vinnare på en gång! Tre noveller som får bli publicerade i en bok tillsammans med andra skribenter med olika kopplingar till Värmland. Det kom, liksom i fjol, in drygt sextio bidrag och det har inte varit helt enkelt för juryn att utse vinnarna, men nu är de korade och kommer presenteras inom kort. Det har varit kul att anordna den här tävlingen, inte för tävlandet i sig utan för att få inspirera och motivera andra att skriva. Vi har med projektet Värmland skriver fått många att börja skriva eller ta sitt skrivande på allvar. Att det kommit in såpass många bidrag till tävlingen tyder på att det finns skrivarlusta i länet. Det viktigaste kanske inte är att bli publicerad utan att få skriva! Man kan skriva för sin egen skull eller för att dela med sig av sin historia till vänner, barn och barnbarn. Det var, som sagt, inte helt enkelt att utse vinnarna i år, det var hög kvalitet på alla inkommande bidrag. Juryn kom dock överens till slut, som tur var, kanske för att vi bara är fyra och inte aderton. Vi får hoppas att rätt personer avgår och rätt personer träder in för att det ska bli en ny trovärdig akademi. Annars kan vi från Värmland skriver ställa upp, det kan bli novellpris istället för nobelpris. 

Avslutningsvis: Skriv och var glad, litteratur ska vara lustfyllt. Läs noveller från Värmland! Den tredje boken lanseras på bokmässan i Göteborg den 28 september. Då kommer även vinnarna i novelltävlingen att vara på plats. 

Vi ses, ha en skön sommar! 

Mer om Värmland skriver: https://varmland.riksteatern.se/varmlandskriver/

När festen är över

Månader av förberedelser, planering och strukturering. Inläsning och påläsning. Sju intervjuer/samtal blev det på årets värmländska bokfestival. Första med bloggaren och skribenten Flora Wiström. Fredag vid lunchtid. Flera unga beundrare satt i publiken, sådana som följer hennes blogg och som läst hennes debutroman Stanna. Två blogginlägg per dag, berättade hon, det är hennes jobb, som hon försörjer sig på. Imponerande tycker jag, som inte lyckats hålla liv i en blogg mer än några dagar. Håller mig till den här formen istället, att skriva och dela med mig när jag känner för det, när jag verkligen har något att berätta. Det som sker var dag behåller jag för mig själv, på randigt papper, med penna, vid sängen.

Från den ena scenen till den andra. Där mötte jag konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström i ett samtal om hans bok Konst i Värmland. Från Fjaestad till Lerin. Om vad som är konst och vem som kan kalla sig konstnär. Jag frågade vem som är hans favoritkonstnär och fick till slut ett svar: För dagen Michelangelo. En annan dag kan det vara en annan, klargjorde han.

Övergången till nästa punkt var inte så svår, fick vara kvar på samma scen och det handlade om ett närliggande ämne: Fotografi. Om boken Temple of Dreams, bilder från Berlin 1985, av Staffan Jofjell. Följt av ett samtal med Elsa Hallbäck, som sammanställt och färdigställt en bok med texter som hennes avlidne man Dan-Axel Hallbäck skrivit. Om vitt skilda ämnen. 3 fjärilar runt Vänern och 33 andra berättelser lyder titeln.

 

På lördagen var det tillsammans med konsthantverkaren Helena Bengtsson jag äntrade scenen. Den stora scenen, som för övrigt direktsändes och som man kan se i efterhand om man vill. Helena har gjort en bok om väskor, vackra som smycken, för olika tillfällen, med fina beskrivningar och bilder/mallar så att man kan sy själv. Hennes väskor kom väl till pass redan på scenen, som hållare för batteriet till micken.

Från att sy till att skriva. Nästa punkt var min egen, som projektledare för Värmland skriver, tillsammans med två av vinnarna i den novelltävling vi anordnat i anslutning till den bok som getts ut. Låt oss Berätta : Noveller från Värmland. För andra året i rad, med andra ord den andra boken. Som pris fick vinnarna sina noveller publicerade i boken och årets pristagare heter Oskar Kardemark, Joakim Magnusson och Tina Wejrum. Vi pratade om skrivande, tips på hur man kommer igång och hur man kan inleda en novell. För dem som är sugna på att skriva en novell och ha chans att bli publicerad anordnas en ny tävling inför 2018 då vi kommer ge ut en tredje bok. Det är kul att få inspirera andra att skriva och det märks att projektet Värmland skriver har fått igång skrivarlustan i länet. Min egen skrivarlusta finns också där, varför jag skriver det här just nu och varför jag skriver andra texter. Men när man jobbar så mycket som jag har gjort det senaste, och dessutom studerar (om än om skrivande) så hinner man inte med att skriva så mycket som man egentligen önskar. Det där egna projektet ligger lite vid sidan av just nu, men jag hoppas kunna ta upp det snart, när bokfestivalen är över och det lugnar sig på andra fronter.

Min sista punkt, som även rundade av hela festivalen, var med Anna Blomquist. Vi inledde med att vara tysta.

Tystnad.

Men det är svårt, det blir inte helt tyst på en festival. Det pågår parallella aktiviteter och är mycket ljud och folk i rörelse. Anna har skrivit en bok som heter Att leva nära hjärtat. Om ansträngningslöshet, om att ifrågasätta sina mål, stanna upp och tänka efter. Vad är min längtan, vet jag vad jag vill? Inte helt nya frågor, men sådana som vi behöver bli påminda om. Intressant i hennes bok är upplägget, del för del, steg för steg. Man får tips och råd och det finns plats för reflektion. Även fakta i form av visste du att-rutor. Till exempel om andetag: Vi tar cirka 20 000-25 000 andetag per dygn, vilket är i genomsnitt fjorton andetag per minut. Det motsvarar mellan tio och tjugo kilo luft. Andningsfrekvensen har nästan dubblerats på hundra år. Det beror troligtvis på att vi lever i ett mycket högre tempo i dag. Sex till tolv andetag per minut i vila är en tillräcklig frekvens.

Det är alltid kul med fest, men det är lätt att man jobbar på för hårt och glömmer bort att njuta när det pågår. Vi är många i vårt samhället som jobbar för mycket, förmodligen för att vi tycker om det vi gör. En person som fick ställa in sin medverkan på bokfestivalen var författaren Fredrik Backman, på grund av stressrelaterad sjukdom. Han gick ut med det offentligt och fick även ställa in andra åtaganden han hade planerat.

Jag ber dig, och mig själv, att stanna upp en stund, innan det gått för långt, låt tankarna komma och gå. Känn efter, tänkt efter. Ett tips kan vara att skriva. Det gör jag. När jag skriver det här är det söndag, en ledig dag. Den första snön har fallit och det är tyst och lugnt. Festen är över och jag tar ett djupt andetag.

Mer om Värmlands bokfestival: http://varmlandsbokfestival.se

Hoppas vi ses nästa år igen!

I samtal med konstprofessorn
Här i samtal med konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström.

Böcker och samtal om skrivande

Det har varit en intensiv helg med många intryck, nya möten och trevliga samtal. Jag har tillbringat mest tid i Värmlandsmontern, där jag gjort intervjuer och hållit i punkter med bok nummer två Låt oss berätta : Noveller från Värmland. Var även med på Café Skrivas scen, tillsammans med vinnarna i novelltävlingen, och berättade om Värmland skriver, om att bevara en berättartradition och hur man kan inspirera fler att börja skriva.

Hade gärna hunnit gå runt och titta mer, deltagit i något av alla intressanta seminarium, men när det fanns lite tid över var det skönt och välbehövligt att bara dra sig undan en stund, hitta en lugn plats, ta en fika, träffa vänner.

Man är rätt mör i kroppen efter att i fyra dagar ha stått och gått och pratat och tänkt. Att göra intervjuer på scen kräver koncentration, speciellt då det sker så mycket på andra scener i andra montrar runt omkring. De flesta intervjuer, eller samtal, som jag hade kom in på den skrivande processen, vilket jag tycker är intressant att få ta del av – hur andra författare och skribenter tänker och går till väga i sitt skapande. Självklart är själva ämnet och berättelsen också viktigt.

Det är alltid kul med bokmässa, men skönt att vara hemma igen. Nu ser jag fram emot att få lite tid över för att läsa, jag hann faktiskt köpa några böcker också!

Ett tips om man inte har så mycket tid är att läsa noveller, t.ex. Låt oss berätta : Noveller från Värmland

Samtal i Varmlandsmontern

Här i samtal med Christofer Bocker, en av skribenterna i årets novellsamling.
Foto: Magnus Lersten

Bilder och berättelser om liv och död

Visst kan vi leka med döden, så farlig är han inte. Vi ska alla möta honom till slut och då kan vi väl lika gärna ha roligt längs vägen. Det är inte enkelt att prata om döden, vare sig med barn eller vuxna, men barn är ärligare och har lättare för att ställa frågor om den. Som vuxna behöver vi då finnas där och svara så gott vi kan. Vi vet inte men vi kan ta hjälp av det barnen har, som vi kanske har glömt bort, fantasin. Och vi kan ta hjälp av litteraturen.

En som inte räds att prata om svåra ämnen är årets ALMA-pristagare Wolf Erlbruch. Han tycker att barn har tillräckligt med gulligull och att de behöver få världen presenterad ut ett annat (kanske mer verkligt?) perspektiv, men ändå lekfullt. Humor och allvar varvas i hans berättelser, som i den kanske mest kända: Anden, Döden och Tulpanen. Anden och Döden dansar med varandra, de upptäcker saker tillsammans och hjälper varandra till den sista sidan. Jag gillar verkligen hans enkla språk och fina illustrationer. Jag undrar var den boken fanns när jag var liten? Men då läste vi ju Astrid Lindgren, vars berättelser lever vidare i och med instiftandet av ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award).

För att bli nominerad och få priset ska man verka i Astrid Lindgrens anda och det gör Wolf Erlbruch. Det handlar inte bara om fina bilder utan även om större frågor, om frihet och demokrati. Genom litteratur och konst kan vi möta och diskutera de svåraste frågorna. Vi vuxna måste ta vårt ansvar och läsa för våra barn och det är kanske i mötet med dem som vi själva utvecklas som mest. ALMA-priset bidrar även till att böcker översätts och sprids över världen, vilket är viktigt för mångfald och för att få insikt i hur olika kulturer fungerar. Några av Wolf Erlbruch verk finns redan på svenska, men fler lär komma. Jag är glad över min första bok och när det blir svåra stunder kommer jag att ta fram den för att leka med Döden ett slag.

Anden, Doden och Tulpanen

Läs mer om ALMA: http://www.alma.se/

 

Skriva för en bättre hälsa

Om jag inte får skriva varje dag så mår jag inte bra. Jag känner det direkt; i hjärnan, i hjärtat, i händerna. Därför måste jag skriva, och det behöver inte vara långt. Det räcker med några rader.

Jag mår även bra när jag får inspirera andra att skriva och har under mars månad haft skrivarworkshops för personal från Karlstads kommun, Karlstads universitet och Region Värmland. Det i ett projekt med fokus på kultur och hälsa. Kultur kan lika mycket som idrott eller annan friskvård bidra till bättre välmående, skrivandet i allra högst grad. Det kreativa skrivandet. För personer som till vardags ägnar sig mest åt det formella skrivandet tror jag att det är extra viktigt att släppa taget och få skriva fritt, att ge sig den tiden och möjligheten, att liksom man kanske unnar sig ett yogapass unna sig ett skrivarpass. Skriva för att utveckla sina tankar och idéer, kanske lära känna sig själv lite bättre. Skriva om sådant som tynger en, skriva om sådant som gör en glad, eller bara skriva.

Inledningsvis kan det gå trögt för en del, men ganska snart flödar bokstäverna. Det är härligt att se den koncentration som uppstår och det enda man hör är pennor mot papper eller fingrar mot tangenter. Nästa steg kan vara att läsa upp sin text för andra, vilket för en del känns lättare och för en del svårare. Vill man inte så behöver man inte, det ska inte finnas några prestationskrav i det kreativa skrivandet, men det kan vara förlösande och skapa ett starkare självförtroende. Genom att höra hur andra skriver får man distans till sitt eget skrivande och framför allt så inser man att alla skriver olika.

Både att läsa och skriva är hälsofrämjande, något som även uppmärksammats i en artikelserie i Svenska Dagbladet den här veckan, om biblioterapi. Så istället för att gå till doktorn kanske man kan börja med att ge sig tid till att läsa en bok eller skriva. Det handlar främst om att kunna släppa den press och de krav som finns i vårt samhälle, vilket inte alltid är så enkelt, men om man intalar sig att skrivande och läsande kan vara alternativ medicin så kanske det går? Och för att förebygga skulle jag vilja rekommendera alla en liten dos varje dag. Själv har jag min skrivbok bredvid sängen så att jag blir påmind varje kväll om att jag måste skriva.

Lov att läsa

Den här veckan har förhoppningsvis de flesta barn och ungdomar fått möjlighet att läsa, antingen på fritids eller hemma. Regeringen har döpt om höstlovet till läslov och det är väl helt okej med tanke på att vi på vårens lov ska sporta. Tror i och för sig att det bästa är en kombination av att läsa och sporta. När jag var yngre höll jag på med många idrotter, kanske lite väl många, och hade inte så mycket tid över för att läsa. Men jag läste. Och under många år var det mest kurslitteratur, då orkade inte hjärnan med så mycket annat. Tidningen har alltid varit viktig för mig, som ger allt från kortare nyheter till längre reportage. Oavsett vad så är det viktigaste att man läser. Att man läser. Läser någonting. Varför regeringen valt att kalla vecka 44 för läslov är för att vi behöver höja läsförståelsen i vårt land. Alltför många barn och unga (även vuxna) förstår inte vad de läser, vad orden betyder.

Att sporta och röra på sig är nödvändigt för att hålla sig i form, för att rensa hjärnan och kunna ta in ny information. Man kan inte sitta och läsa åtta timmar i sträck sju dagar i rad. Men visst är det härligt när man efter en lång promenad får komma in i värmen och sjunka ner i en skön fåtölj och öppna en bok med en massa bokstäver och ord. Jag har som vana att alltid ha Svenska Akademiens ordlista intill mig när jag läser, för att kunna slå upp ord som jag inte förstår. Jag lär mig något nytt nästan varje dag.

Jag försöker att hinna med att läsa så mycket som möjligt, allt från poesi till biografier. Men den här hösten har det varit stora skördar med bra böcker och jag känner mig nästan stressad över att inte hinna läsa dem alla. Ser högen som ligger där borta på soffans divan, där jag knappt får plats att sitta längre. Jag önskar att jag hade mer tid och kunde få lov att läsa mer. Varför inte läslov även för vuxna? För läsförståelsen, men även för bildning. Som fortbildning. Det ska jag skriva en motion om. Och sedan ska jag ge mig ut och motionera.

Värmland skriver

Alla ska ha rätt att lära sig läsa och skriva. När man har lärt sig det borde man inse vilken fantastisk gåva det är. Genom litteraturen kan man resa långt och drömma sig bort. I november 2015 genomfördes kampanjen Värmland läser, på uppdrag av Region Värmland, för att uppmärksamma läsfrämjande initiativ i länet. Under 2016 kommer vi från Karlstads universitets sida att fokusera på skrivandet, med projektet Värmland skriver. Det är ISLI (Institutionen för språk, litteratur och interkultur) som är initiativtagare. Jag är projektledare och ser verkligen fram emot alla skrivande aktiviteter som vi kommer att genomföra. Bland annat ska vi starta upp en kurs i kreativt skrivande, i början av sommaren – så för alla som är sugna på att utveckla sitt skrivande kan det vara en bra start! På vår institution (ISLI) bedrivs forskning och utbildning inom svenska språket, litteraturvetenskap och närliggande ämnen. På uppdrag bedriver vi även skrivhandledning, där studenter kan få hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande.

Det handlar även om att utveckla den redan starka berättartradition som finns i Värmland och det finns garanterat många där ute som gillar att skriva och berätta. Det kan vara allt från några rader poesi till en omfattande roman. Det kan handla om hur man skriver i arbetet eller skönlitterärt. Alla skriver vi i något sammanhang. Själv skriver jag allt möjligt, från dagboksanteckningar till akademiska texter. Och så gillar jag att ha tankar och åsikter om vad som sker i samhället, det är det jag skriver om på den här sidan. Har du tankar och idéer om skrivande får du gärna kontakta mig! Vill du på något sätt vara med i Värmland skriver?

I projektet kommer vi ge ut en bok med noveller av värmländska profiler och vi kommer utlysa en novelltävling där tre vinnande bidrag kommer att bli publicerade. Boken ska lanseras på bokmässan i Göteborg och utgivningen sker i samarbete med Votum förlag. Vi ser fram emot att läsa många härliga noveller med tema: någon koppling till Värmland.

Vässa din penna så hörs vi!