Skrivandet och livet

Han är snart två månader och vi är mest hemma och myser. Han kräver min uppmärksamhet, han behöver mig – han vill ha mat, vill bli buren, byta blöja. Jag matar, jag bär och byter blöja. Han är mitt barn. Jag har en ny roll i livet – som mamma. Men det finns annat som fortfarande är viktigt för mig, som att få skriva och jobba med skrivande. Jag är föräldraledig och måste begränsa mina uppdrag, men några har jag inte kunnat tacka nej till. I helgen har jag till exempel haft skrivträff med fokus läkande skrivande. Ett härligt gäng på fyra personer som ville utveckla sitt skrivande i läkande syfte. Min man fick komma med vår son med jämna mellanrum så att jag kunde amma. Det fungerade bra som tur var. Jag ska ha en skrivkväll på Arvika bibliotek i morgon (måndag) kväll. Då får mormor (min mamma) följa med. Sådan tur jag har som har stöd av mina nära, eftersom jag helammar och inte kan vara alltför långt ifrån mitt barn. Jag vill vara nära honom hela tiden, men är tacksam för att jag kan ta några uppdrag eftersom det också ger mig energi – att få inspirera andra till att skriva.

Mitt eget skrivande då?
Svar: Jag får ta de stunder som jag får, hemma när lillen sover, när hans pappa tar hand om honom eller när han är tillräckligt road i sitt babygym. Men det blir inte långa stunder. Jag har fått lära mig att sätta punkt punkt punkt för att sedan kunna skriva vidare vid ett senare tillfälle. Så länge jag får skriva en liten stund varje dag, helst i kombination med yogan, men även yogan får bli uppdelad under dagen. Min son är viktigast just nu, men jag är också viktig. Min kropp och mitt sinne – för att må bra, och det är ju viktigt för min son att hans mamma mår bra.

Skrivandet kan vara viktigt för oss på olika sätt, olika perioder i livet. För mig handlar det just nu om att hålla i gång och att må bra – att få vardagen att gå ihop. Jag har olika idéer och projekt på gång, men jag måste hålla en rimlig kravnivå. Det viktigaste är att jag skriver. Jag måste påminna mig själv om det, liksom jag säger till dem jag möter på mina kurser – att det viktigaste är att ni skriver.

Jag är glad över att få jobba med skrivande på olika sätt och nu senast med mer inriktning mot läkande skrivande och ”write your self”. Jag ser även fram emot att få möta studenterna på universitetet efter min föräldraledighet. Men just nu njuter jag av att vara hemma med min son. Han är bara snart två månader en gång i livet. Jag skriver när jag får tid. Jag skriver, det är huvudsaken. Mina texter handlar nu mycket om honom och om att ha barn. Det fördjupar vår relation och får mig att inse värdet i det som är. Att vara mamma. En skrivande mamma.

Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.
Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.

Ett skrivande och berättande år

Jag vill summera det här året genom att skriva en liten text. Mitt 2017 har handlat mycket om just skrivande – och berättande. Fick i början på året projektmedel från Karlstads kommun, som jag nu har förbrukat med goda resultat. Vad jag skulle göra var en förstudie hur man kan starta och bedriva berättarverksamhet. Det har vi gjort på bland annat Kronparkens bibliotek, där vi haft berättarafton varje onsdag under hösten, i projektet Kultur på lika villkor (KRP Kultur). Jag har även varit med i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, där jag haft fokus på skrivande ihop med befintlig verksamhet: färg, form, film och funktion. Hoppas såklart få fortsätta jobba med detta och att jag lyckats inspirera fler att skriva och berätta. Har även haft kurser i kreativt skrivande på Folkuniversitetet och ser fram emot fortsättningskurser till våren. Jag har i dessa olika sammanhang fått läsa många olika texter, av både stora och små skribenter, alla berättelser unika och spännande på sina sätt. Det har gett mig inspiration att skriva själv och trots mycket jobb har jag ändå lyckats få lite tid till mitt eget skrivprojekt. Kanske att det en dag blir klart, kanske ett nyårslöfte inför 2018? Tror dock inte att man ska lova för mycket, men bra att ha ett mål. Ett annat mål är att bli klar med min skrivpedagogutbildning.

Ett år kan gå fort men det kan hinna hända väldigt mycket. En sak som är säker är att det inte alltid blir som man tänkt sig. Vi (jag och min andra hälft) ändrade plötsligt riktning från att ha varit på väg att flytta till ett nyproducerat radhus i staden till att istället flytta till ett hus på landet. Vi är nu mitt uppe i renoveringsprojekt och kommer så att vara även under nästkommande år, men ett mål (delmål) är att vara klara till nästa jul. Julen handlar mycket om att få i ordning och ha allt nästintill perfekt med julstämningen uppe i hundratio procent, men det är inte värt att stressa ihjäl sig. Julen är mer än så; att umgås med sina vänner och familj, att äta gott och bara vara. Ge sig tid till sådant man inte hinner annars, kanske läsa en bok eller skriva på ett eget skrivprojekt.

Jag vill önska alla en god jul och ett gott nytt år med en tankeställare: Ta dig tid och fundera över vad du vill med ditt nya år, men utan att lova för mycket. Det ska vara rimligt och gå att uppnå utan allt för höga krav. Man kan sätta delmål också!

vinter hemma

Inspiration i juletid

Minns när man var barn och väntan inför julen, hur man räknade ner och önskade att dagarna kunde vara kortare. Man fördrev tiden med att pyssla, lyssna på julmusik och skriva önskelistor. När man blir äldre går tiden fortare och vissa år har man knappt hunnit tänka på julklappar förrän det är dags att dela ut dem. I år tycker jag dock att det har varit en lång advent, med en hel vecka kvar efter att vi tände det fjärde ljuset. Kanske beror det på att jag inte har haft så många julklappsinköp att göra och för att det inte är så många andra förberedelser, men framför allt tror jag att det beror på att jag längtar efter tid för att skriva. Längtar som när jag var barn, efter ledig tid och egen skrivtid. Under hösten har jag kunnat skriva små fragment här och där, men inte haft tid för att sätta dem samman. Det ser jag fram emot att få göra i jul.

Som barn hade jag höga förväntningar inför julen; glitter och dans runt granen, glada människor som skålade, önskningar som skulle uppfyllas. Kanske drömde jag om en Fanny och Alexander-jul, men efter att jag såg uppsättningen på Dramaten i fjol insåg jag att det inte är en sådan jul man önskar sig. Till barndomen hör fantasin, som man med åldern byter ut mot förnuft, risken finns att julen tappar sitt värde. Under några år har jag funderat på varför vi firar denna högtid? Varför vi hetsar upp oss inför allt som ska ordnas och fixas? Men i år har jag fått en uppenbarelse, jag såg en stjärna tändas på himlen. Trots att det inte är arbetarnas bästa år så ger julen tid för ledighet, tid för att varva ner, tid för eftertanke. Vi firar alla jul på olika sätt, men jag hoppas att alla får tid till något som de verkligen vill, något som man inte hinner med i den vanliga vardagen.

Överst på min önskelista i år står pennor och block, precis som när jag var barn, och jag hoppas även kunna hitta tillbaka till fantasin och få inspiration till att skriva!

God jul!