Viktigt att fortsätta läsa

Nu är november över och kampanjen Värmland läser likaså. Men bara för det ska man så klart inte sluta att läsa. Förhoppningsvis har det istället gett inspiration till att fortsätta jobba med läsfrämjande insatser på olika sätt.

Som projektledare är jag jättenöjd och tycker det har varit väldigt kul att möta alla engagerade aktörer. Vi har även haft fem läsambassadörer som hjälpt till att sprida budskapet och som som final bjöd vi in till Värmlands största bokcirkelträff i anslutning till Värmländsk bokmässa förra helgen, ett riktigt lyckat arrangemang!

Att öka läsförståelsen har varit ett syfte med kampanjen, men även att uppmärksamma litteraturens värld och utveckla den redan starka berättartradition som finns i Värmland. Alla dessa mål har uppfyllts på olika sätt. Till exempel genom en konferens som vi anordnade på Karlstads universitet, där olika föreläsare bidrog med sina kunskaper i ämnet. Vi har även anordnat dialogmöten för att få ta del av vad olika intresserade aktörer har tyckt och tänkt.

Region Värmland är projektägare och kommer nästa år att jobba vidare med frågan, hur vet vi inte exakt än. Men de kommer även ta över bokmässan och utveckla den så på något vis blir det en fortsättning.

Jag kommer oavsett min roll att jobba vidare med läsfrämjande – för att det är viktigt ur flera aspekter – för att alla har rätt att kunna läsa och skriva, för delaktighet, men även för att bara kunna njuta av en god bok.

I december ska jag summera och avsluta 2015 års Värmland läser-kampanj, sedan ser jag fram emot en julledighet full av läsning!

Mer om Värmland läser: www.varmlandlaser.se

En mässa med något för alla

Bokmässan i Göteborg 2015

Efter att ha varit på bokmässan några år i rad känner man sig ganska nöjd efter ett varv på mässgolvet första dagen. Mycket är bekant och man vet vad man vill ha. Med vissa undantag förstås. Det finns alltid något nytt att upptäcka, nya förlag, nya, författare och nya böcker.

Jag tillbringade en del tid i Värmlandsmontern, där jag på torsdagen presenterade Värmland läser, den läsfrämjande kampanjen som jag är projektledare för. Passande nog var ett genomgående tema på mässan just läsfrämjande och jag var på ett flertal av de seminarier som behandlade detta – hur man på olika sätt kan jobba för att få fler att upptäcka litteraturen och öka läsförståelsen i samhället. Bland annat med Daniel Goldin, chef för det moderna Vasconcelos-biblioteket i Mexico City.

Ett annat intressant seminarium var med författarna Lena Andersson, Karolina Ramqvist och Gunilla Boëthius om oförnuft och känsla. De alla skriver om kvinnor som har problematiska relationer till sina män. En bra titel. Och frågan är hur förnuftig – eller oförnuftig – man egentligen är?

För att där övergå till hemmafrun Maj och mötet med Kristina Sandberg, vars trilogi redan benämns som klassiker. Jag sträckläste dem alla i somras och kunde, trots generationsskiften, känna igen mig i Maj och hennes lätt hysteriska jakt på ordning och reda. Det är klart att man vill ha det städat och rent i hemmet. Bakar dock inte lika mycket småkakor som Maj gjorde, men föredrar att laga all mat från grunden.

Om man gillar mat så finns det en speciell sektion för just det på mässan, där alla kändiskockarna uppträder med olika recept. Och trots mängden av kokböcker blev det ingen ny sådan i år, man ska ju hinna laga ur dem man redan har också. Däremot godsaker i form av noveller från Novelix, en prenumeration på Språktidningen och två böcker från ett av mina nya favoritförlag Weyler: Lila och Rosa Candida.

Att konstatera är att bokmässan utgår från böcker, men handlar om mycket runt omkring, vilket är just det som är intressant med litteratur – att man kan ta del av den på olika sätt. Läsa, lyssna, samtala, debattera, högt och lågt, ensam eller ihop. Så för den som ännu inte gett litteraturen en ärlig chans, som läst ett halvt kapitel och sen gett upp hoppet, det finns något för alla!

Alla kan göra något

Mina sociala medier översvämmas av godartade tankar och initiativ kring flyktingkatastrofen och dagens tidning har specialtema. Det är en självklarhet att alla människor är lika mycket värda och att visa medmänsklighet i sådana här situationer, men det tåls att bli påmind om. Jag vill också bidra och skriver därför denna text. Men hur många människor räddas av en text? Förhoppningsvis många. En text kan läsas, delas och sprida engagemang. Det var i alla fall den känslan jag fick när jag läste tidningen i morse.

Det finns så många olika sätt att bidra och vi kan alla göra något. Man kan swisha hundra kronor istället för att äta lunch ute en gång den här veckan, packa ihop en kasse med kläder som man ändå inte använder, eller bli kontaktperson. Jag skulle gladeligen ta mig an någon som behöver hjälp. Att få se en individ växa, utvecklas och glädjen i det. Många kanske tycker att de har fullt upp i sina liv, det tycker jag också. Men så kan man behöva stanna upp ibland och tänka efter. Det gör jag nu, genom att skriva.

För de, både barn och vuxna, som kommer hit är det enormt viktigt att lära sig språket, att läsa och skriva. Det underlättar för alla, för hela samhället. Att själv kunna gå till en myndighet, läsa, förstå och fylla i en blankett, för föräldrar att kunna tyda den information som barnen får med hem från skolan, för barnen att kunna läsa samma läxor som sina klasskamrater. Att kunna se på teve, läsa tidningar och hänga med i samhällsdebatten, känna sig delaktig.

Oavsett vilken ekonomi man har, var man än befinner sig i livet, så kan vi alla på något sätt bidra, dela med oss och visa medmänsklighet.

Tack för orden!

Det är o:na i orden som gör det! Om bokstävernas betydelse lärde de oss och att fem myror är fler än fyra elefanter.

Vi är flera generationer som har växt upp med dem och det har varit en lärorik och lustfylld skola. Kanske att våra politiker skulle återse några avsnitt, producerade på 70-talet, och inspireras. Varför en massa reformer när det kan vara så enkelt? Och roligt!

Jag lärde mig att läsa, skriva och räkna innan jag började första klass, vilket till stor del var tack vare Magnus, Eva och Brasse.

Tack för allt! Jag ska minnas er och föra era lektioner vidare in i framtiden, vilket jag även tror och hoppas att fler kommer att göra!

Den bästa boken

Vad är en bra bok? Finns det några dåliga?

I början av veckan var jag på ett seminarium med rubriken Garanterat bra böcker, anordnat av Kulturrådet. Men vad som är en garanterat bra bok för den ena kan ju vara tvärtom för den andra. Det beror på vem man är, ålder, intresse, kön. Och i vilket skede i livet man är. Det jag gillade för några år sedan gillar jag inte idag och det jag läser nu kanske jag inte vill läsa sen. Det handlar om vilken genre man gillar. Blir det rättvist om jag dömer ut fantasy bara för att jag inte gillar den stilen? Alla gillar inte det jag läser, men det anser jag är kvalitet.

Kvalitet. Hur bedömer man en boks kvalitet? Några kriterier som nämndes på detta seminarium var hantverksskicklighet, nyskapande, men samtidigt hållbart, samt komplexitet, att texten ställer frågor som får oss att leva kvar i det vi läst. En sådan här bok har förmågan att utmana och utveckla en läsare, kanske till att bli smartare och mer empatisk. Genom litteraturen lär vi oss förstå olikheter och får även distans till oss själva.

Vilken litteratur som berör oss skiljer sig självklart också åt. Och en del kanske inte vill bli berörda.

Varför Kulturrådet hade bjudit in oss, med främsta målgrupp bibliotekarier, till detta seminarium var för att uppmärksamma litteraturstödet som firar 40 år, vad viktiga de litteraturstödda böckerna är och hur man kan jobba läsfrämjande med dem. Att de böcker Kulturrådet väljer ut är garanterat bra kan man rätt säkert lita på då vi fick möta ledamöter ur de olika arbetsgrupperna, som berättade om hur bedömningsprocessen går till. Det är många böcker som läses igenom, noggrant. Vill man veta mer om detta kan man  klicka på denna länk: http://www.kulturradet.se/nyheter/2015/Garanterat-bra-bocker/

Min bästa bok för tillfället är Det avlägset nära av Rebecca Solnit, men i morgon kanske det är en annan.

Att kunna läsa är en förutsättning

Vi har återigen blivit påminda om att de svenska skolresultaten inte ligger i topp. OECD:s Andreas Schleicher lämnade förra veckan en lista med åtgärder som bör göras för att återerövra en topplacering. Diskussioner har förts fram och tillbaka hur mycket man ska förlita sig på Pisa-resultaten. Men hur som helst så ligger det ju någon sanning i det hela och den svenska skolan måste ändra riktning. Eller stanna upp! För har det gått för fort?

Det är ju i Sverige en självklarhet att lära sig läsa och skriva, men det har det inte alltid varit. Och är heller inte i andra delar av världen. En del skulle göra vad som helst för att få gå i skolan, för att få lära sig. Där kunskapen är vägen till ett bättre liv. Här gäspar elever över att bli tvungna att öppna ytterligare en bok. Att läsförståelsen har sjunkit är ett tecken på det. Men vad kan vi då göra för att få fler att vilja läsa och uppskatta det man lär sig? Inte genom att tvinga. Det handlar om att inspirera, stimulera och motivera. På rätt sätt. Alla är olika och behöver på så vis lära olika.

Mycket ansvar hamnar på skolan och på lärarna. Men det är även viktigt att hemmen och föräldrarna tar sitt. Att vara en läsande förebild. Att kunna läsa är grunden för all inlärning. För barn som inte har fullt stöd hemifrån spelar skolan självklart en viktig roll, även biblioteken, föreningslivet och andra aktörer. Det gäller att vi delar på ansvaret och uppmuntrar till läsning. Hittar olika vägar för att nå fram, för att mötas.

I dag är det många, både i skolan och i hemmet, som har tillgång till dator eller läsplatta och som läser på skärm. Men man kanske inte ska ta för givet att alla föredrar detta? Att det trots teknikens utveckling finns de som lär bäst av att bläddra i en klassisk bok. Forskare är oense i den här frågan, det finns både för- och nackdelar med den digitala skärmen. Det beror på hur och till vad man använder den. Men att koncentrationsförmågan försämras när man har flera sidor igång samtidigt och det plingar till i bakgrunden känns uppenbart.

Det finns exempel på skolor som har infört dagar fria från mobiler, datorer och plattor, för att eleverna ska lära sig att slå upp ord i en vanlig ordbok till exempel. Kanske det är nästa trend?

Eller att knyta an läsning och litteratur till ämnen som musik, dans och teater? För ett bredare perspektiv. Dessutom stimulerar fysisk aktivitet och kreativitet hjärnan och ökar kunskapsinlärningen.

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!

Poesi, matlagning och mycket mer

Årets bokmässa är över och det är en upplevelse i sig att vara på plats. Men man får även med sig en del av upplevelsen hem, i form av böcker, tidningar, anteckningar och tankar.

Det finns väldigt mycket intressant att se och höra men man hinner tyvärr inte med allt, speciellt inte om man inte är där från öppning till stängning från torsdag till söndag. Det är trevligt att gå runt på golvet bland de olika montrarna och utställarna, man möter allt från nystartade förlag till etablerade sådana, även företag och organisationer som inte har direkt koppling till böcker och litteratur. Man bjuds på kaffe och finfina erbjudanden. Både i montrarna och i de större salarna hålls kontinuerligt olika föredrag och seminarier. Huvudteman på årets mässa var Brasilien, röster från Katalonien samt skolfrågor och läsning, men det fanns så klart mycket mer intressant.

Ett seminarium som jag var på och vill uppmärksamma var med Josefine Klougart och Negar Naseh, två unga kvinnor som skrivit varsin bok med ej traditionellt innehåll. Inget förbestämt början, mitten, slut, heller inga klassiska rollfigurer. Deras berättelser bygger på poesi och tankar om livet och om deras relation till sina mödrar. Alltid lika intressant och inspirerande att höra andra skribenters tankar om varför de skriver om det de skriver. Josefine Klougarts hittills enda översatta bok på svenska ”En av oss sover” läste jag i somras och kan varmt rekommenderas. Negar Nasehs bok ”Under all denna vinter” köpte jag direkt efter seminariet och håller på att läsa nu.

Det andra seminariet som jag vill ge en extra stjärna handlade om barns självkänsla och vuxnas ledarskap med Petra Krantz Lindgren. En bra och inspirerande talare med fokus på rätt saker, om vad som får barnen att känna sig värdefulla. Hon inledde med att citera sin dotter: ”När du skäller på mig mamma, är det svårt för mig att älska mig själv.” Behöver man säga något mer egentligen?

Som tidnings- och magasinfrälst gick jag så klart runt lite extra bland montrarna som erbjöd det utbudet. Tecknade bland annat en prenumeration på det relativt nya magasinet ”Hunger” och fick då en matlagningsbok på köpet, ville dock ha två böcker, kunde inte välja. Så näst på tur att läsa är ”Saltad nota” av Mats-Eric Nilsson, som även är chefredaktör för Hunger. Den jättefina matlagningsboken ”Det goda enkla” av Anna och Fanny Bergenström kommer att få en given förstaplats i köket.

På bokmässan kan man med andra ord få mycket mer än bara böcker – men grunden för allt är böcker och litteratur. Och att intresset för detta skulle minska har jag svårt att tänka mig med tanke på folkmängden på mässan. Trots trängseln så är det härligt att se så många bokentusiaster!