Skriv och skapa i sommar

Solen skiner och det är början av sommarlovet för alla barn och ungdomar. En del kanske är kvar på fritids, en del vill bara vara hemma och en del har fullt upp med aktiviteter. Vi är olika. Och som tur är finns det olika sommarlovsaktiviteter, bland annat i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, där jag från och med nästa vecka kommer att vara med och jobba med skrivande. Förutom mig finns där även Frida med färg och form och Evelyn som jobbar med film. Alla mellan 8-13 år är välkomna och det är drop in. Meningen är att man ska kunna komma och testa på i någon timme om man så vill eller vara kvar hela veckan ut, kanske ännu längre. Syftet är att uppmuntra till kreativt skrivande och skapande, utifrån sin fantasi. Det ska vara lustfyllt och inga måsten, inga krav, ingen prestation. Det är sommarlov.

Med fokus på skrivandet. Man ska få prova sig fram, skriva olika typer av texter, allt från enstaka ord, kanske poesi, eller flera sidor som kan bli en bok. Med bilder eller utan bilder. Man kan även skapa i annat material, kanske göra en film av sin berättelse. Genom att få testa olika konstformer upptäcker man nya uttryck och nya sidor hos sig själv. Vi ledare finns där för att stötta barnen i deras kreativa process och det finns olika material och verktyg att tillgå.

Är ni inte mellan 8-13 år vill jag ändå uppmuntra er att skriva och skapa i sommar. Passa på att ta några dagar av ditt lov eller semester och var kreativ. Kanske kommer i alla fall tid att finnas för att börja lite smått, kanske skriva en liten sommarvisa. Själv kommer jag efter mina fyra veckor i Skaparverkstan åka ut på landet och ägna mig åt mitt eget, förhoppningsvis fylld av inspiration från alla barn och deras fantasi.

Här kan man läsa mer om Skaparverkstan: Skaparverkstan.

Glädjen i att berätta

När jag var liten var min morfar närmsta granne, han var pensionär och hade all tid i världen att lyssna på mig. Jag berättade sagor för honom och han berättade för mig; om skogrået och om tomtar. Vi bodde på landet, med skogen runt knuten, och i brist på lekkamrater gick jag runt och fantiserade för mig själv. Så fort jag lärde mig skriva började jag skriva ner mina tankar och idéer. Det blev många sagor.

Att kunna skriva och bevara sina berättelser är värdefullt, men alla har inte alltid kunnat skriva och än i dag finns det människor som är analfabeter. Förhoppningen är såklart att alla ska få möjlighet att lära sig läsa och skriva, det är en demokratisk rättighet, men det de har, som vi skrivande människor kan glömma bort, är det muntliga berättandet. Det har även med samhällets utveckling i stort att göra. Vi tillbringar mycket tid framför våra skärmar, kanske mer än fysiskt med varandra. Ny teknik behöver inte vara fel men det stimulerar inte vårt minne på samma sätt som när vi satt runt lägerelden och förde familjehistorier vidare.

Jag har länge haft en idé om att starta upp någon form av berättarverksamhet, just för att hålla liv i berättartraditionen men även för att främja läs- och skrivkunskapen. Jag har nu fått projektmedel från Karlstads kommun för att utveckla min idé, vilket är fantastiskt kul. Barn och unga är den primära målgruppen men det är även viktigt att nå vuxna. Det kreativa skrivandet kommer stå i fokus, men även ihop med andra konstformer. Vi har alla olika sätt att uttrycka oss på.

Jag utgår från mig själv och vad viktigt det alltid har varit för mig att få berätta. Alla kanske inte har eller har haft en pensionerad morfar som granne. På olika sätt kommer den här verksamheten att växa fram, bland annat i Skaparverkstaden i bibliotekshuset i Karlstad i sommar.

Man får gärna kontakta mig om man är intresserad av att samarbeta kring berättarverksamhet och/eller skrivarworkshops.

Skriva för en bättre hälsa

Om jag inte får skriva varje dag så mår jag inte bra. Jag känner det direkt; i hjärnan, i hjärtat, i händerna. Därför måste jag skriva, och det behöver inte vara långt. Det räcker med några rader.

Jag mår även bra när jag får inspirera andra att skriva och har under mars månad haft skrivarworkshops för personal från Karlstads kommun, Karlstads universitet och Region Värmland. Det i ett projekt med fokus på kultur och hälsa. Kultur kan lika mycket som idrott eller annan friskvård bidra till bättre välmående, skrivandet i allra högst grad. Det kreativa skrivandet. För personer som till vardags ägnar sig mest åt det formella skrivandet tror jag att det är extra viktigt att släppa taget och få skriva fritt, att ge sig den tiden och möjligheten, att liksom man kanske unnar sig ett yogapass unna sig ett skrivarpass. Skriva för att utveckla sina tankar och idéer, kanske lära känna sig själv lite bättre. Skriva om sådant som tynger en, skriva om sådant som gör en glad, eller bara skriva.

Inledningsvis kan det gå trögt för en del, men ganska snart flödar bokstäverna. Det är härligt att se den koncentration som uppstår och det enda man hör är pennor mot papper eller fingrar mot tangenter. Nästa steg kan vara att läsa upp sin text för andra, vilket för en del känns lättare och för en del svårare. Vill man inte så behöver man inte, det ska inte finnas några prestationskrav i det kreativa skrivandet, men det kan vara förlösande och skapa ett starkare självförtroende. Genom att höra hur andra skriver får man distans till sitt eget skrivande och framför allt så inser man att alla skriver olika.

Både att läsa och skriva är hälsofrämjande, något som även uppmärksammats i en artikelserie i Svenska Dagbladet den här veckan, om biblioterapi. Så istället för att gå till doktorn kanske man kan börja med att ge sig tid till att läsa en bok eller skriva. Det handlar främst om att kunna släppa den press och de krav som finns i vårt samhälle, vilket inte alltid är så enkelt, men om man intalar sig att skrivande och läsande kan vara alternativ medicin så kanske det går? Och för att förebygga skulle jag vilja rekommendera alla en liten dos varje dag. Själv har jag min skrivbok bredvid sängen så att jag blir påmind varje kväll om att jag måste skriva.

Inspiration i juletid

Minns när man var barn och väntan inför julen, hur man räknade ner och önskade att dagarna kunde vara kortare. Man fördrev tiden med att pyssla, lyssna på julmusik och skriva önskelistor. När man blir äldre går tiden fortare och vissa år har man knappt hunnit tänka på julklappar förrän det är dags att dela ut dem. I år tycker jag dock att det har varit en lång advent, med en hel vecka kvar efter att vi tände det fjärde ljuset. Kanske beror det på att jag inte har haft så många julklappsinköp att göra och för att det inte är så många andra förberedelser, men framför allt tror jag att det beror på att jag längtar efter tid för att skriva. Längtar som när jag var barn, efter ledig tid och egen skrivtid. Under hösten har jag kunnat skriva små fragment här och där, men inte haft tid för att sätta dem samman. Det ser jag fram emot att få göra i jul.

Som barn hade jag höga förväntningar inför julen; glitter och dans runt granen, glada människor som skålade, önskningar som skulle uppfyllas. Kanske drömde jag om en Fanny och Alexander-jul, men efter att jag såg uppsättningen på Dramaten i fjol insåg jag att det inte är en sådan jul man önskar sig. Till barndomen hör fantasin, som man med åldern byter ut mot förnuft, risken finns att julen tappar sitt värde. Under några år har jag funderat på varför vi firar denna högtid? Varför vi hetsar upp oss inför allt som ska ordnas och fixas? Men i år har jag fått en uppenbarelse, jag såg en stjärna tändas på himlen. Trots att det inte är arbetarnas bästa år så ger julen tid för ledighet, tid för att varva ner, tid för eftertanke. Vi firar alla jul på olika sätt, men jag hoppas att alla får tid till något som de verkligen vill, något som man inte hinner med i den vanliga vardagen.

Överst på min önskelista i år står pennor och block, precis som när jag var barn, och jag hoppas även kunna hitta tillbaka till fantasin och få inspiration till att skriva!

God jul!

Egen skrivtid

Hemma igen efter fantastiska dagar i Frankrike, i en by där tiden stannade. Där vi ägnade oss åt att skriva. Vi umgicks, fick smaka på lokala delikatesser, tog promenader längs smala vägar, njöt av utsikten. Berg och dalar. Vi var i princip helt frånkopplade omvärlden, hade tekniken avslagen och skrev för hand. Handen och hjärtat, som vår fröken Karin Thunberg upprepade. När man skriver för hand kommer orden direkt från hjärtat. Karin Thunberg var en inspirerande fröken som gav oss olika utmaningar. Både stora och små. Svåra och ännu svårare. Ibland skrattade vi, ibland blev det allvar.

Att få tid till sitt eget kreativa skrivande var värdefullt. Tid till att reflektera, men även inte tid till att tänka – bara skriva! Skrivandet är en stor del av mitt liv, något som jag alltid har gjort. Något jag inte kan vara utan. Att undervisa i skrivande är också kul, men man glömmer lätt bort sitt eget då. Och det spelar väl ingen roll vilket ämne det gäller så behöver man själv utveckling och stimulans för att lära ut bättre. Så något som jag kommer prioritera fram över är egentid, egen skrivtid. Något jag tror och vill rekommendera även andra. Om det så bara blir en kvart om dagen.

Här hemma gör sig verkligheten påmind. Bilarna, ljuden, stressen. Här står inte tiden stilla. Men då kan man minnas de ljuva sommarkvällarna och drömma sig bort. Kanske till Frankrike.

Skrivandet som konst

Vi har alla någon relation till skrivandet och vi skriver på olika sätt. En del skriver mest i jobbet, en del i sociala medier, medan en del drömmer om att få sin roman publicerad. Oavsett hur och vad man skriver så kan man utveckla sitt språk och sin stil. För det krävs olika forum där man kan mötas kring sitt skrivande och i sommar ges möjligheten att vara med på skrivarverkstad på Kristinehamns konstmuseum. Upplägget är en träff i juni och en i augusti, för att däremellan kunna jobba med sin text.

Som inspiration kommer vi utgå från sommarens utställning, med Charlotte Gyllenhammar. Hennes verk är både två- och tredimensionella, upp- och nedvända, betraktas ofta underifrån och är skapade utifrån minnen och drömmar. Att sammankoppla konsten och skrivandet känns självklart då även skrivandet är konst. Att betrakta, läsa och tolka. Liksom att måla en tavla eller formge en skulptur är skrivandet ett hantverk som kräver tid och tålamod. Det kreativa och fria kan hjälpa den mest ovana skribenten att komma igång, genom att släppa press och krav.

Våra mål kan se olika ut, även vägen dit, men vi har alla gott av att utbyta erfarenheter och dra lärdomar av varandra. Jag ser fram emot att möta er skrivande konstnärer i sommar!

Läs mer via denna länk eller på kristinehamnskonstmuseum.se

Datum: Onsdag 22 juni och onsdag 31 augusti. 18.00-21.00

Vill du veta mer kan du även kontakta mig.

Att skriva ligger helt rätt i tiden

Håller på att förbereda en sommarkurs i kreativt skrivande. Sista ansökningsdagen var den 15 mars och totalt 3 174 individer har sökt, varav 1 604 i första hand. Fantastiskt kul att så många vill utveckla sitt skrivande. En del kanske har sökt för att få fler högskolepoäng eller CSN. Men majoriteten har förhoppningsvis gjort det för att de verkligen vill och ser de första vekorna på sommaren som en fantastisk möjlighet. Dessutom ges kursen på distans så man väljer ju själv om man vill genomföra den liggandes i hängmattan eller sittandes vid skrivbordet. (Tilläggas ska att alla som sökt tyvärr inte kommer in på kursen.) Samtidigt som söktrycket på den här kursen var så högt är intresset för vårt projekt Värmland skriver stort. Många vill vara med och skriva på olika sätt och vi har redan fått in bidrag till novelltävlingen.

Att sänka kraven och pressen tror jag är ett sätt att få fler att skriva. Men utan försämrad kvalitet. Eftersom jag även jobbar med skrivhandledning på Karlstads universitet ser jag hur många som har problem och kämpar med sitt skrivande. En del har inte fått med sig grundreglerna i svenska språket från grund- och gymnasieskolan, en del har svårt att hitta motivationen. På olika sätt får man jobba med skrivutvecklingen – och alltid möta studenterna på deras nivå. För de som har svårigheter som dyslexi, finns speciellt stöd att få.

Jag tror att alla behöver skriva. Vi har alla ord inom oss som behöver komma ut, gärna på papper så att man kan läsa dem själv och betrakta sina egna tankar. Jag kallar det självterapi. Vi behöver även kunna skriva för att delta i samhället. Skrivhandledning kan vara ett sätt att utveckla sitt skrivande. Kurser i kreativt skrivande ett annat. Jag inleder nästan alltid mina föreläsningar med flödesskrivning, ett sätt för att släppa krav och press och för att komma i gång…

Oavsett vilka ambitioner man har så är det viktigt att kunna skriva och behöver man en utmaning så kan man vara med i vår novelltävling i Värmland skriver och ha chansen att få sitt verk publicerat i en bok tillsammans med andra värmlänningar som skriver.

Förresten så ligger det väl alltid rätt i tiden att skriva!

Värmland skriver

Alla ska ha rätt att lära sig läsa och skriva. När man har lärt sig det borde man inse vilken fantastisk gåva det är. Genom litteraturen kan man resa långt och drömma sig bort. I november 2015 genomfördes kampanjen Värmland läser, på uppdrag av Region Värmland, för att uppmärksamma läsfrämjande initiativ i länet. Under 2016 kommer vi från Karlstads universitets sida att fokusera på skrivandet, med projektet Värmland skriver. Det är ISLI (Institutionen för språk, litteratur och interkultur) som är initiativtagare. Jag är projektledare och ser verkligen fram emot alla skrivande aktiviteter som vi kommer att genomföra. Bland annat ska vi starta upp en kurs i kreativt skrivande, i början av sommaren – så för alla som är sugna på att utveckla sitt skrivande kan det vara en bra start! På vår institution (ISLI) bedrivs forskning och utbildning inom svenska språket, litteraturvetenskap och närliggande ämnen. På uppdrag bedriver vi även skrivhandledning, där studenter kan få hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande.

Det handlar även om att utveckla den redan starka berättartradition som finns i Värmland och det finns garanterat många där ute som gillar att skriva och berätta. Det kan vara allt från några rader poesi till en omfattande roman. Det kan handla om hur man skriver i arbetet eller skönlitterärt. Alla skriver vi i något sammanhang. Själv skriver jag allt möjligt, från dagboksanteckningar till akademiska texter. Och så gillar jag att ha tankar och åsikter om vad som sker i samhället, det är det jag skriver om på den här sidan. Har du tankar och idéer om skrivande får du gärna kontakta mig! Vill du på något sätt vara med i Värmland skriver?

I projektet kommer vi ge ut en bok med noveller av värmländska profiler och vi kommer utlysa en novelltävling där tre vinnande bidrag kommer att bli publicerade. Boken ska lanseras på bokmässan i Göteborg och utgivningen sker i samarbete med Votum förlag. Vi ser fram emot att läsa många härliga noveller med tema: någon koppling till Värmland.

Vässa din penna så hörs vi!

Den bästa boken

Vad är en bra bok? Finns det några dåliga?

I början av veckan var jag på ett seminarium med rubriken Garanterat bra böcker, anordnat av Kulturrådet. Men vad som är en garanterat bra bok för den ena kan ju vara tvärtom för den andra. Det beror på vem man är, ålder, intresse, kön. Och i vilket skede i livet man är. Det jag gillade för några år sedan gillar jag inte idag och det jag läser nu kanske jag inte vill läsa sen. Det handlar om vilken genre man gillar. Blir det rättvist om jag dömer ut fantasy bara för att jag inte gillar den stilen? Alla gillar inte det jag läser, men det anser jag är kvalitet.

Kvalitet. Hur bedömer man en boks kvalitet? Några kriterier som nämndes på detta seminarium var hantverksskicklighet, nyskapande, men samtidigt hållbart, samt komplexitet, att texten ställer frågor som får oss att leva kvar i det vi läst. En sådan här bok har förmågan att utmana och utveckla en läsare, kanske till att bli smartare och mer empatisk. Genom litteraturen lär vi oss förstå olikheter och får även distans till oss själva.

Vilken litteratur som berör oss skiljer sig självklart också åt. Och en del kanske inte vill bli berörda.

Varför Kulturrådet hade bjudit in oss, med främsta målgrupp bibliotekarier, till detta seminarium var för att uppmärksamma litteraturstödet som firar 40 år, vad viktiga de litteraturstödda böckerna är och hur man kan jobba läsfrämjande med dem. Att de böcker Kulturrådet väljer ut är garanterat bra kan man rätt säkert lita på då vi fick möta ledamöter ur de olika arbetsgrupperna, som berättade om hur bedömningsprocessen går till. Det är många böcker som läses igenom, noggrant. Vill man veta mer om detta kan man  klicka på denna länk: http://www.kulturradet.se/nyheter/2015/Garanterat-bra-bocker/

Min bästa bok för tillfället är Det avlägset nära av Rebecca Solnit, men i morgon kanske det är en annan.

Att kunna läsa är en förutsättning

Vi har återigen blivit påminda om att de svenska skolresultaten inte ligger i topp. OECD:s Andreas Schleicher lämnade förra veckan en lista med åtgärder som bör göras för att återerövra en topplacering. Diskussioner har förts fram och tillbaka hur mycket man ska förlita sig på Pisa-resultaten. Men hur som helst så ligger det ju någon sanning i det hela och den svenska skolan måste ändra riktning. Eller stanna upp! För har det gått för fort?

Det är ju i Sverige en självklarhet att lära sig läsa och skriva, men det har det inte alltid varit. Och är heller inte i andra delar av världen. En del skulle göra vad som helst för att få gå i skolan, för att få lära sig. Där kunskapen är vägen till ett bättre liv. Här gäspar elever över att bli tvungna att öppna ytterligare en bok. Att läsförståelsen har sjunkit är ett tecken på det. Men vad kan vi då göra för att få fler att vilja läsa och uppskatta det man lär sig? Inte genom att tvinga. Det handlar om att inspirera, stimulera och motivera. På rätt sätt. Alla är olika och behöver på så vis lära olika.

Mycket ansvar hamnar på skolan och på lärarna. Men det är även viktigt att hemmen och föräldrarna tar sitt. Att vara en läsande förebild. Att kunna läsa är grunden för all inlärning. För barn som inte har fullt stöd hemifrån spelar skolan självklart en viktig roll, även biblioteken, föreningslivet och andra aktörer. Det gäller att vi delar på ansvaret och uppmuntrar till läsning. Hittar olika vägar för att nå fram, för att mötas.

I dag är det många, både i skolan och i hemmet, som har tillgång till dator eller läsplatta och som läser på skärm. Men man kanske inte ska ta för givet att alla föredrar detta? Att det trots teknikens utveckling finns de som lär bäst av att bläddra i en klassisk bok. Forskare är oense i den här frågan, det finns både för- och nackdelar med den digitala skärmen. Det beror på hur och till vad man använder den. Men att koncentrationsförmågan försämras när man har flera sidor igång samtidigt och det plingar till i bakgrunden känns uppenbart.

Det finns exempel på skolor som har infört dagar fria från mobiler, datorer och plattor, för att eleverna ska lära sig att slå upp ord i en vanlig ordbok till exempel. Kanske det är nästa trend?

Eller att knyta an läsning och litteratur till ämnen som musik, dans och teater? För ett bredare perspektiv. Dessutom stimulerar fysisk aktivitet och kreativitet hjärnan och ökar kunskapsinlärningen.