Vad ska människan göra när maskinen tar över?

Att kunna betala sina räkningar via internet är bekvämt och bra. Liksom det är kul att kunna hålla kontakten med sina vänner i sociala medier. Det finns många fördelar med tekniken och den digitala utvecklingen.

Men när tekniken blir för komplicerad och konkurrerar ut mänsklig arbetskraft tycker jag det gått för långt. Att allt och alla ska anpassa sig efter den här utvecklingen kan inte vara ett krav. Det finns fortfarande människor som uppskattar mänskligt bemötande och personlig service.

Några exempel där man valt bort den personliga kontakten är biografer, matbutiker och resecentrum. Men vem ska man fråga om man funderar över något särskilt? Om en maskin inte fungerar? Och för många kan det faktiskt vara ett sådant personligt möte som är det enda personliga mötet på en hel dag – med andra ord väldigt viktigt.

När jag går och handlar i matbutiken blir jag hänvisad till den obemannade snabbkassan för att det är så lång kö till den bemannade kassan. Det säger en hel del. Jag ställer mig själv oftast i den långa kön för att jag tycker det är trevligt att få säga hej till kassapersonalen.

Det är inte bara i serviceyrken som maskiner tar över. I mediebranschen skärs det ner varje dag och det ryktas att robotar kan ta över journalisternas roll? Dessa robotar kanske kan skriva notiser och omskriva vissa artiklar, vilket de gärna kan få göra, för det är väl ingen journalists favorituppgift. Men att skriva uttrycksfullt och påverka läsarna känslomässigt tror jag inte en robot kan göra bättre än en människa.

Och vill vi verkligen ha fler arbetslösa i vårt samhälle? Med tanke på den diskussion som förs om att få fler människor i sysselsättning så borde väl utvecklingen se helt annorlunda ut? Istället för att plocka bort människorna borde de plockas in. Alla behöver ett jobb, en uppgift att utföra, känna sig behövda och värdefulla.

Det är människan som skapat maskinen, och det är människan som än så länge påverkar den tekniska och digitala utvecklingen. Men det är inte alla som vill jobba med det och det kommer inte finnas tillräckligt med jobb inom den branschen i framtiden. Speciellt inte om robotarna tar över.

 

Mer kultur och journalistik åt folket!

Att bo en på en mindre ort och vara intresserad av kultur bådar inte gott. Lokalredaktionerna läggs ner en efter en och nu skärs det även ner på kulturredaktionerna. Märkliga prioriteringar, men det tycker tydligen inte de större mediehusen. Vad de vill prioritera är snarare att tjäna pengar. Men vad är viktigt för ett demokratiskt samhälle? Kanske kvalitativ och trovärdig journalistik? Vilka borde stå längst fram i det ledet? De stora mediehusen förstås! Det finns alldeles för många duktiga, utbildade journalister i landet, som inte har en värdig anställning.

Själv brinner jag lite extra för kulturen och tycker det är tragiskt att kulturredaktionerna krymper. Det händer mycket elände ute i världen, som är viktigt att rapportera om, men det är även viktigt att uppmärksamma kulturen. Vad vore samhället utan kulturella upplevelser? Och vilka sprider kulturen bättre än medierna?

Tillsammans med min partner Magnus Lersten har jag under det senaste året gett ut magasinet Tryck, med utgångspunkt Värmland, där vi uppmärksammat den värmländska kulturen. Ett mycket givande arbete som vi gjort helt och hållet på eget initiativ, med egna ekonomiska insatser samt annonsintäkter. Nu kommer vi dock att satsa mer på frilansuppdrag och Tryck tar en paus, men vi vill slå ett slag för både lokal- och kutlurjournalistiken och hoppas att fler gör det!

Vill även önska Alice Bah Kuhnke lycka till med sitt jobb som kulturminister och hoppas att politikerna inte glömmer mediepolitiken!

Böcker är en rikedom

Inför höstnumret av magasinet Tryck skrev jag en text med inledningen: ”Att kunna läsa och skriva borde vara alla förunnat. Även att ha tillgång till böcker och litteratur. Tyvärr är det inte så rättvist i världen ännu. Men vi som har växt upp i västvärlden, i norden, i Sverige har fått lära oss att läsa och skriva från första skoldagen om inte tidigare. Äger man inga egna böcker finns det tillgång till offentliga bibliotek.”

Skolan och skolresultaten har varit väl omdiskuterade den senaste tiden. Enligt senaste Pisa-undersökningen är det kraftiga försämringar inom både matematik, naturvetenskap och läsförståelse. 23 procent av de elever som lämnar nian har svårt att förstå en text. Det är oroväckande.

Vi lever i ett land med snabb utveckling, frågan är om det har gått för fort? Vi är ett av de länder som använder sig mest av teknik. Till ondo eller godo? Det är tydligt att dataspel och sociala medier har konkurrerat ut den traditionella boken och tidningen. Stor del av befolkningen ägnar mer tid åt att formulera statusuppdateringar än att läsa en bok.

Fokus måste läggas på att uppmuntra till mer läsande och skrivande. Om man då föredrar att läsa en digital berättelse på ipaden eller sjunka in i en klassisk inbunden bok spelar mindre roll. Huvudsaken är att man hittar sin lust till att lära och förstå. Dock föredrar jag personligen alltid att läsa på papper. Det skapar en helt annan känsla än vad det gör att stirra in i en skärm.

Just nu pågår bokmässan i Göteborg. Jag ser fram emot att få åka dit i morgon och ta del av det breda utbud som finns. Där står berättelserna i centrum. Där möts folk inom branschen, men även allmänheten. Intresset är stort, böcker och litteratur engagerar många, men kan engagera ännu fler!

Se och läs gärna mer om litteraturtemat i magasinet Tryck: magasinettryck.se

Slå ett slag för tryckta medier!

Många tryckta medier jobbar redan i motvind. Dagstidningarnas pappersupplagor minskar då allt fler läsare väljer att uppdatera sig med snabba nyheter på webben. Intressebloggare utmanar den traditionella journalistiken och folk verkar inte uppskatta papperskvalité.

Det kostar att berätta en historia, det kostar att trycka den och dessutom har många förlag/företag åkt på momsåterbetalning. Detta efter en lagändring i EU, där momsen ändrades från 25 procent till 6 procent för vissa trycksaker.

Att producera en tidning eller ett magasin kräver planering. Innehållet ska ritas in, medarbetare ska underrättas, texter ska skrivas, fotan ska tas, formgivning ska göras och eventuella annonser ska säljas. Tryckeriet kräver i sin tur planering.

Ska man hädanefter även behöva planera in en eventuell momsändring och spara pengar på ett utifall att-konto? Räcker det inte med de kostnader det redan innebär att producera en tidning/magasin? Som du sedan får tryckt i din hand och kan spara för framtiden, fyllt med olika berättelser som bidrar till demokrati.

Dessutom om alla förlag/företag som drabbats av återbetalningskrav tvingas gå i konkurs för att de inte har haft några pengar sparade på ett utifall att-konto, vad händer då? Jobb försvinner, tidningar/magasin försvinner, berättelser försvinner. Det kommer bli tomt och tråkigt och fler arbetslösa.

 

Lyssna och njut av sommaren

I dag presenterades årets sommarvärdar i P1, en lista med skådespelare, journalister, artister, kungligheter och icke kungligheter. Sammanlagt är de 58 personer som ska prata om sommaren, om minnen, om livet och karriären. Vi får lära känna de vi redan kände till ännu bättre och vi får upptäcka helt nya personer. Det är svårt att säga innan sommaren är över vem som är ens favorit, det kan bli den man minst anar.

Det är inte helt enkelt att prata i radion och nå ut till hela svenska folket. Att bara med sin röst förmedla känslor och hålla en berättelse vid liv i 90 minuter. Men som lyssnare tar man kanske till sig berättelsen ännu mer när man måste koncentrera sig på radiovågorna och inte störs av bilder som rör sig. Helst vill jag själv ligga på bryggan, i solen, vid sommarstugan eller på soffan i glasverandan och höra regnsmatter på taket samtidigt som jag lyssnar på sommarpratarna.

De avslutade dagens presentation med att sjunga signaturmelodin sommar, sommar, sommar… Och ute hängde regnet i luften. Välkommen du härliga svenska sommar!

Sommar i P1 börjar med Jason Diakité som sommarvärd den 21 juni och avslutas med Mustafa Can den 17 augusti.

Se hela listan här:

sommar i p1

Att vara eller inte vara journalist

Det är inte en lätt bransch ni ger er in i ska ni veta, sa en av våra lärare på kurs- introduktionen när vi skulle börja journalistlinjen för x antal år sedan.

Några blev avskräckta och hoppade av, men många antog utmaningen. Dock vet jag inte hur många som är verksamma journalister i dag. Antagligen inte så många eftersom mediehusen inte gör något annat än skär ner.

Något som förundrade mig under utbildningens gång och även så här i efterhand är att det inte var mer fokus på eget företagande. Då som nu är det svårt att få en fast tjänst som journalist. Det är inte helt enkelt att frilansa heller, men som egen företagare har man fler möjligheter.

Jag såg chansen och startade eget under studietiden, vilket jag efter examen varit tacksam för. Jag badar långt ifrån i guld, men sysselsätter mig varje dag och har ett bra liv, även om jag ibland undrar varför man inte kan underlätta för egenföretagare att vara verksamma.

Men jag kämpar hellre för mina egna idéer än för att söka de ynka jobb som i dagsläget finns inom journalistbranschen. Dock vill jag hylla de tappra journalister som fortfarande har sitt jobb kvar, och som trots sin förmodligen stressiga och högbelastade arbetstillvaro rapporterar om viktiga frågor i samhället.

Vad vore världen utan journalister som bevakade den? Vad händer om den kvalitativa och trovärdiga journalistiken försvinner? Det kan vara värt att fundera över och de stora mediehusen, som nu skär ner, borde snarare våga tänka tvärtom och satsa på sina kompetenta medarbetare ute i landet och världen.

Helst av allt önskar jag så klart att det fanns fler som trodde på, ville satsa på och betala för kvalitativ text och journalistik. Så länge man inte kan leva på det man är utbildad till får man hitta alternativa uppdrag. Viktigt för mig personligen är allltid kvalitet och trovärdighet.

Undrar vad de får höra som påbörjar journalistutbildningen nu?

Det är en omöjlig bransch ni ger er in i. Sluta helst innan ni har börjat. Satsa på något annat.

När ska det återigen vara värt att utbilda journalister, som lär sig vad källkritik, yttrandefrihet och pressetik är? När ska vi få höra att det är helt rätt yrke att satsa på?