Glädjen i att berätta

När jag var liten var min morfar närmsta granne, han var pensionär och hade all tid i världen att lyssna på mig. Jag berättade sagor för honom och han berättade för mig; om skogrået och om tomtar. Vi bodde på landet, med skogen runt knuten, och i brist på lekkamrater gick jag runt och fantiserade för mig själv. Så fort jag lärde mig skriva började jag skriva ner mina tankar och idéer. Det blev många sagor.

Att kunna skriva och bevara sina berättelser är värdefullt, men alla har inte alltid kunnat skriva och än i dag finns det människor som är analfabeter. Förhoppningen är såklart att alla ska få möjlighet att lära sig läsa och skriva, det är en demokratisk rättighet, men det de har, som vi skrivande människor kan glömma bort, är det muntliga berättandet. Det har även med samhällets utveckling i stort att göra. Vi tillbringar mycket tid framför våra skärmar, kanske mer än fysiskt med varandra. Ny teknik behöver inte vara fel men det stimulerar inte vårt minne på samma sätt som när vi satt runt lägerelden och förde familjehistorier vidare.

Jag har länge haft en idé om att starta upp någon form av berättarverksamhet, just för att hålla liv i berättartraditionen men även för att främja läs- och skrivkunskapen. Jag har nu fått projektmedel från Karlstads kommun för att utveckla min idé, vilket är fantastiskt kul. Barn och unga är den primära målgruppen men det är även viktigt att nå vuxna. Det kreativa skrivandet kommer stå i fokus, men även ihop med andra konstformer. Vi har alla olika sätt att uttrycka oss på.

Jag utgår från mig själv och vad viktigt det alltid har varit för mig att få berätta. Alla kanske inte har eller har haft en pensionerad morfar som granne. På olika sätt kommer den här verksamheten att växa fram, bland annat i Skaparverkstaden i bibliotekshuset i Karlstad i sommar.

Man får gärna kontakta mig om man är intresserad av att samarbeta kring berättarverksamhet och/eller skrivarworkshops.

Vikten av det fria ordet

Jag har ännu inte läst något av Svetlana Aleksijevitj, men är också otroligt glad över att hon blev tilldelad årets Nobelpris i litteratur. För det fria ordet, för att hennes böcker bygger på sanna berättelser. Samtidigt som journalisttjänsterna skärs ner på många redaktioner blir de allt viktigare, vilket märks tydligt, till exempel genom att ge Nobelpriset till en författare med journalistbakgrund.

Allt fler journalister får se sig om efter alternativa arbetsuppgifter, som kommunikatörer, projektledare, lärare eller varför inte författare? Man har många goda egenskaper som journalist, kan skriva, är van att jobba hårt och framför allt tycker man om att berätta andra människors historier och att gestalta den inte alltid så smickrande verkligheten.

Det är en fenomenal genre som Svetlana Aleksijevitj skriver, där historia, utifrån levande människors berättelser, dokumenteras i romanform. En bok slänger man inte lika enkelt som en dagstidning. Och historien behöver bevaras. I tungt format.

Jag ser mig nog själv som en journalist fast jag inte jobbar som det just nu, men det är ju det jag är utbildad till. Om en utbildning nu spelar någon roll? Vad nu ett jobb betyder? Jag använder mig ju av de journalistiska verktygen hela tiden, i olika roller. Lyssnar på människor, återberättar gärna historier, skriver helst, fotar gärna, undervisar i källkritik och är ambassadör för det fria ordet.

Har även block fulltecknade med idéer.
Kanske blir det en bok någon gång?

Bevara den anrika bokhandeln

Gick in i en bokhandel för att fråga efter en inbunden bok, del två i ordningen, eftersom jag läst den första av samma författare. Tyvärr hade de inte den kvar i sortimentet, men den fanns i pocket. Butiksägaren beklagade sig och sa att det tyvärr inte är många som köper inbundna böcker längre. De vill bara ha pocket. Och förresten så beställer de flesta på nätet.

Visst är det enkelt och bekvämt att beställa över nätet, men det är nyttigt att komma ut och röra lite på sig också. Och framför allt trevligt att få komma in en butik med stämningsfull atmosfär och personal som kan ge goda tips och råd, man får känna och bläddra. Det är på så vis man kan upptäcka en bok man aldrig annars skulle få upp ögonen för.

Bokhandeln Hedengrens i Stockholm meddelade för ett tag sedan att de kanske skulle bli tvungna att stänga igen på grund av försämrad försäljning. Det fick rejäl uppmärksamhet i media och nu verkar det som att butiken får leva vidare.

En av de äldsta bokhandlarna i Sverige ligger faktiskt här i Karlstad, Lars Hjalmars, grundad 1878. Förhoppningsvis får även den överleva och förhoppningsvis kommer man kunna fortsätta köpa inbundna böcker. Personligen så tycker jag att det är mycket trevligare med ”riktiga” bokryggar i bokhyllan.

Finns inte den boken man önskar så kan man fråga om den går att beställa. Det gjorde jag och två dagar senare fanns den att hämta i butiken. Det gick lika fort som om jag hade beställt själv på nätet och så bidrar jag till att bevara en anrik bokhandel.

Språket för oss samman

Vad vore ett samhälle utan ett språk? Vad vore människan? Vi föds in i en värld och lär oss först tala. Är det en slump vilket land vi föds i? Vilket språk vi lär oss tyda först? Sedan lär vi oss skriftens regler. Ett påhittat sätt för att kunna bevara det talade.

Människor har genom tiderna kommunicerat på olika sätt. Från röksignaler och runskrifter till sms och snabba bildflöden. All kommunikation är viktig och beroende på situation och målgrupp får man anpassa sina sätt. I dag, när det finns så många olika kanaler att välja mellan, är det ännu viktigare att tänka på vem man vill nå och hur?

Personligen har jag alltid haft en förkärlek till det skrivna, tycker det är fascinerande hur man med hjälp av bokstäver kan skapa ord och formulera meningar. Att man med hjälp av punkt och kommatecken kan bestämma textens takt. Att man genom olika ordval kan bestämma hur man vill bemöta mottagaren.

Skriften kan planeras medan talet är mer spontant. Ett tal kan lättare falla i glömska medan skriften kan bevaras. I talet kan vi höra nyanser och se ett kroppsspråk, vilket inte alltid framkommer i skrift. Därför bör man i skrift vara mer noggrann med ordval. I snabb kommunikation så som chatt eller sociala medier sker inte alltid detta, man stöter ofta på ej så genomtänkta formuleringar. Inte konstigt att misstolkningar kan ske.

En bild säger mer än tusen ord. Det har vi hört förut. Men vad vore bilden utan texten? I många fall handlar det om ett samspel. Oavsett vilket kommunikationssätt vi föredrar så är det viktigt att nå den avsedda målgruppen. Ibland är det genom tal, ibland genom skrift och ibland genom bild.

En förutsättning är förstås att mottagaren kan läsa, tyda, tolka det vi vill förmedla. Det är det som för oss samman och som skapar det bästa samhället.

Språken är många, jag är född i Sverige och behärskar det svenska språket bäst. Under våren, till att börja med, kommer jag att undervisa i just det på Karlstads universitet. Med fokus på tal och skrift och kommunikation. Det ser jag fram emot!

Jämn fördelning

För någon vecka sedan presenterade DN sin granskning om att det är få kvinnor jämfört med män i historieböckerna. Många medier hakade på och lyfte upp detta problem. Det är ett problem att inte fler kvinnor uppmärksammas i historieböckerna, det handlar om urval. Man kan även undra hur många av historiens framgångsrika män som haft en kvinna bakom sig?

I dagens Sverige skulle vi inte behöva stöta på ett sådant här problem eftersom vi är ett av de mest jämställda länderna i världen. Det är en självklarhet för oss att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar och rättigheter. Men som kvinna och företagare kan jag ibland känna mig särbehandlad på så vis att jag har kunnat söka stöd som inte mina manliga kollegor har kunnat. Misstänker även att jag har blivit utvald att delta i vissa projekt av samma anledning. Jag önskar att jag blev vald för att jag är den personen jag är och för de idéer jag har – inte för att jag är kvinna och för att något projekt ska tjäna pengar på det.

Att kvotera in män eller kvinnor, beroende på vart de ska kvoteras in, kan vara en god tanke om syftet är att skapa en mer dynamisk grupp. Det bästa laget består av en mix av båda könen, helst i olika åldrar, med olika erfarenheter och intressen. Det ger olika perspektiv och infallsvinklar som skapar bra diskussioner kring hur man kan lösa problem och skapa nya innovationer. Men att kvotera för kvoteringens skull kanske inte är nödvändigt.

Historien är svår att skriva om, men visst har det funnits kvinnor som borde ha fått mer uppmärksamhet! Både kvinnor som stod bakom sina män och som stod på egna ben.

Driva Eget publicerade en artikel om 31 kvinnliga entreprenörer som borde vara med i historieböckerna. Många kände jag till, men inte alla. Värt att läsa och kanske något för kommande historieförfattare!