Egen skrivtid

Hemma igen efter fantastiska dagar i Frankrike, i en by där tiden stannade. Där vi ägnade oss åt att skriva. Vi umgicks, fick smaka på lokala delikatesser, tog promenader längs smala vägar, njöt av utsikten. Berg och dalar. Vi var i princip helt frånkopplade omvärlden, hade tekniken avslagen och skrev för hand. Handen och hjärtat, som vår fröken Karin Thunberg upprepade. När man skriver för hand kommer orden direkt från hjärtat. Karin Thunberg var en inspirerande fröken som gav oss olika utmaningar. Både stora och små. Svåra och ännu svårare. Ibland skrattade vi, ibland blev det allvar.

Att få tid till sitt eget kreativa skrivande var värdefullt. Tid till att reflektera, men även inte tid till att tänka – bara skriva! Skrivandet är en stor del av mitt liv, något som jag alltid har gjort. Något jag inte kan vara utan. Att undervisa i skrivande är också kul, men man glömmer lätt bort sitt eget då. Och det spelar väl ingen roll vilket ämne det gäller så behöver man själv utveckling och stimulans för att lära ut bättre. Så något som jag kommer prioritera fram över är egentid, egen skrivtid. Något jag tror och vill rekommendera även andra. Om det så bara blir en kvart om dagen.

Här hemma gör sig verkligheten påmind. Bilarna, ljuden, stressen. Här står inte tiden stilla. Men då kan man minnas de ljuva sommarkvällarna och drömma sig bort. Kanske till Frankrike.

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!

Länge leve handskriften

Det här inlägget skrev jag först för hand.

I dag är det inte så många som använder pennan, utan kommunicerar genom att trycka ner bokstäverna på ett tangentbord eller skickar glada gubbar i sms.

I många skolor har man prioriterat bort skrivstil som en del i undervisningen. Istället har man infört användandet av datorer och läsplattor, vilket gör det möjligt för alla att skriva en förståelig text. Men vad händer med den personliga handstilen? Alla texter ser likadana ut.

Förutom att teknikens utveckling och möjligheter suddar ut våra personliga avtryck så är inte skärmens ljus bra för ögonen att stirra in i för länge. Spänd nacke och axlar är något som drabbar allt fler, samt den så kallade sms-tummen.

Att skriva för hand stimulerar hjärnan. Enligt handskriftsforskaren Rosemary Sassoon kan barn få både psykiska och neurologiska problem om deras handstil inte får utvecklas. Efter lågstadiet måste de kunna skriva säger hon.

Själv anser jag att man blir mer kreativ när man skriver för hand. Fantasin får mer utrymme  och man slipper störas av ljud och blinkade ljus som kan dyka upp på dataskärmen. Som journalist använder jag alltid pennan när jag gör intervjuer. Det för att kunna anteckna just de orden jag vill och slippa onödig information som sägs mellan raderna och som kan störa i bakgrunden. Vissa journalister föredrar ju att använda diktafon till exempel.

Likt som intervjuer skriver jag gärna andra texter för hand först och överför det sedan till datorn. Men visst är det bekvämt att kunna sudda utan att det blir suddskräp och att använda synonymordboken när man kör fast ibland.

Ingenting går dock upp emot en solig dag när man kan sätta sig ute med pennan och skrivboken istället för att behöva släpa med en dator som inte får bli överhettad. Och att få ett handskrivet brev känns mer personligt än någonting annat i det här samhället.

Min favoritpenna att skriva med är svart bläck.

Jag vill även hänvisa till förra veckans program av Kobra, som handlade om just det här: Handskriften under attack