Vikten av att kunna skriva

Jag sitter hemma och väntar på att barnet i min mage ska vilja komma ut. Men han verkar trivas där inne och har inte bråttom. Samtidigt startar skolorna upp efter sommaren och mina kollegor är tillbaka på jobbet. Lite märkligt känns det att vara hemma, att inte börja jobba, men de flesta som kan jobbar fortsatt hemifrån på grund av corona. Det är inte normalt läge för någon just nu.

Medan jag väntar sysselsätter jag mig med diverse olika aktiviteter. Till exempel så har jag i lugn och ro sett på UR-programmet Skrivglappet. Se det! Programmet berörde mig såklart, eftersom det handlar om det jag jobbar med och brinner för – om vad viktigt det är att kunna skriva. Både arbetsgivare och lärare uttalar sig om ungas skrivbrister. På universiteten märks det när nya studentgrupper kommer och om de inte tar den hjälp de kan få då tar de med sig bristerna ut på arbetsmarknaden (om de blir godkända vill säga). I Skrivglappet berättar arbetsgivare om att de har fått införa skriv- och språktest och i vissa fall behöver de även utbilda nyanställda så att de lär sig att skriva korrekt. I de flesta yrken är det viktigt att kunna formulera sig i skrift. Det kan bli allvarliga konsekvenser om till exempel en anställd inom en myndighet använder ett felaktigt ord som kan leda till ett felaktigt beslut.

I Skrivglappet är en kollega till mig, från ett annat lärosäte, med. Hon berättar om vad vi som skrivhandledare på universiteten kan hjälpa till med. Men det behövs såklart insatser och resurser tidigare under skolgången. Det räcker inte med att små barn lär sig att skriva sitt namn. Skrivandet behöver underhållas och utvecklas. En norsk skola är med som exempel på hur man kan jobba med skrivande på ett stimulerande sätt. Och om att skriva för hand. Den digitala tekniken (datorer, plattor, mobiler) är bra till en viss gräns, men vi kan inte förlita oss till den. Vi måste kunna skriva för hand. Genom att skriva för hand lär man sig själv hur man stavar ett ord och formulerar en mening. Det är inte datorn som gör det åt oss. Att skriva för hand hjälper oss även att minnas bättre och personligen är jag övertygad om att penna och papper gör oss mer kreativa.

Man kanske inte måste tänka på stavning och grammatik i det första skedet, men i det andra. Det är viktigt att det finns lust och glädje i skrivandet. Så många unga men även vuxna jag mött som inte tycker det är roligt att skriva, som uttrycker svårigheter och i och med det tycker att det blir tungt och tråkigt och ett onödigt måste. Därför tycker jag att man alltid ska inleda med ett mer lustfyllt skrivande – skriva om vad som helst för att sedan övergå till någonting mer formellt. Det krävs såklart träning och ihärdighet, man behöver skriva varje dag. Det behöver inte vara långa texter, men för att hålla igång.

Skrivandet är viktigt för oss alla, för att bli delaktiga samhällsmedborgare. Vill man kunna vara med och påverka behöver man kunna formulera sig i skrift. Och vi behöver börja med barnen, med de minsta. Jag ser fram emot att få möta barnet i min mage. Jag undrar vem han är och vem han kommer att bli? Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att inspirera och motivera honom till att vilja skriva.

Länk till UR-programmet Skrivglappet!

På UR:s hemsida hittar man även annat intressant innehåll om och relaterat till skrivande.

Lycka till med ditt skrivande och glöm inte att vara en bra förebild!

Egen skrivtid

Hemma igen efter fantastiska dagar i Frankrike, i en by där tiden stannade. Där vi ägnade oss åt att skriva. Vi umgicks, fick smaka på lokala delikatesser, tog promenader längs smala vägar, njöt av utsikten. Berg och dalar. Vi var i princip helt frånkopplade omvärlden, hade tekniken avslagen och skrev för hand. Handen och hjärtat, som vår fröken Karin Thunberg upprepade. När man skriver för hand kommer orden direkt från hjärtat. Karin Thunberg var en inspirerande fröken som gav oss olika utmaningar. Både stora och små. Svåra och ännu svårare. Ibland skrattade vi, ibland blev det allvar.

Att få tid till sitt eget kreativa skrivande var värdefullt. Tid till att reflektera, men även inte tid till att tänka – bara skriva! Skrivandet är en stor del av mitt liv, något som jag alltid har gjort. Något jag inte kan vara utan. Att undervisa i skrivande är också kul, men man glömmer lätt bort sitt eget då. Och det spelar väl ingen roll vilket ämne det gäller så behöver man själv utveckling och stimulans för att lära ut bättre. Så något som jag kommer prioritera fram över är egentid, egen skrivtid. Något jag tror och vill rekommendera även andra. Om det så bara blir en kvart om dagen.

Här hemma gör sig verkligheten påmind. Bilarna, ljuden, stressen. Här står inte tiden stilla. Men då kan man minnas de ljuva sommarkvällarna och drömma sig bort. Kanske till Frankrike.

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!

Länge leve handskriften

Det här inlägget skrev jag först för hand.

I dag är det inte så många som använder pennan, utan kommunicerar genom att trycka ner bokstäverna på ett tangentbord eller skickar glada gubbar i sms.

I många skolor har man prioriterat bort skrivstil som en del i undervisningen. Istället har man infört användandet av datorer och läsplattor, vilket gör det möjligt för alla att skriva en förståelig text. Men vad händer med den personliga handstilen? Alla texter ser likadana ut.

Förutom att teknikens utveckling och möjligheter suddar ut våra personliga avtryck så är inte skärmens ljus bra för ögonen att stirra in i för länge. Spänd nacke och axlar är något som drabbar allt fler, samt den så kallade sms-tummen.

Att skriva för hand stimulerar hjärnan. Enligt handskriftsforskaren Rosemary Sassoon kan barn få både psykiska och neurologiska problem om deras handstil inte får utvecklas. Efter lågstadiet måste de kunna skriva säger hon.

Själv anser jag att man blir mer kreativ när man skriver för hand. Fantasin får mer utrymme  och man slipper störas av ljud och blinkade ljus som kan dyka upp på dataskärmen. Som journalist använder jag alltid pennan när jag gör intervjuer. Det för att kunna anteckna just de orden jag vill och slippa onödig information som sägs mellan raderna och som kan störa i bakgrunden. Vissa journalister föredrar ju att använda diktafon till exempel.

Likt som intervjuer skriver jag gärna andra texter för hand först och överför det sedan till datorn. Men visst är det bekvämt att kunna sudda utan att det blir suddskräp och att använda synonymordboken när man kör fast ibland.

Ingenting går dock upp emot en solig dag när man kan sätta sig ute med pennan och skrivboken istället för att behöva släpa med en dator som inte får bli överhettad. Och att få ett handskrivet brev känns mer personligt än någonting annat i det här samhället.

Min favoritpenna att skriva med är svart bläck.

Jag vill även hänvisa till förra veckans program av Kobra, som handlade om just det här: Handskriften under attack