Skrivandet – en miljövänlig sysselsättning

Förra helgen var vi i London och där mötte vi våren, det var inte särskilt kul att komma hem till snön och slasket efter det. Huvudsyftet med resan var en konsert, men jag hann även med ett besök på The School of Life, en skola med fokus på personlig utveckling och emotionell intelligens, de erbjuder bland annat biblioterapi. Där fick jag inspiration till livet i allmänhet och skrivande i synnerhet.

Jag har alltid skrivit och jag skriver om det mesta, jag hade såklart med mig min skrivbok till London och köpte där en ny för säkerhets skull. Jag skrev när vi var där och jag skev när vi kom hem. Jag skriver nu om det jag skrev om då, om tankar som kom över mig när vi flög hem. Vi trodde inte att det var sant när vi räknade alla plan som låg framför oss i kön för att få lyfta. Det är när man ser det löpande bandet av flygplan som det blir så tydligt – att vi måste stanna upp och bromsa de eskalerande klimatförändringarna. Jag har alltid brytt mig om miljön, men nu var det första gången som jag verkligen kände flygskam – ett nyord från förra året som jag gärna använder. Nästa gång har jag lovat mig själv att ta tåg och jag måste skriva det för att påminna mig om det. När vi gick förbi parlamentet i London på väg till konserten som vi skulle på på fredagen fick vi se ett gäng strejkande skolungdomar. De strejkade för miljön och deras förebild är vår svenska Greta Thunberg. Vi tog följe med dem en bit, som ni kan se på bilden nedan. Det var mycket som vi inte hann med som vi hade velat hinna med när vi var i London, vi skulle gärna vilja åka tillbaka igen, men nu får vi vänta ett tag och ta tåg nästa gång – det har jag ju lovat.

Just i dag känns det som att våren har nått även till oss i Sverige, vilket är härligt – och då är det inte fel att bo här. Det kan vara skönt med en dos storstadspuls, men skönt att komma hem till lugnet på landet, här är luften ren och här får jag ro att skriva. Vilken miljö man befinner sig i är viktigt för skrivandet och skrivandet är en rätt så miljövänlig sysselsättning. Och genom att skriva kan man ventilera sina tankar om till exempel flygskam. Jag kör bil några dagar i veckan, det är en nackdel med att bo på landet, men fördelen är att jag kan jobba hemifrån på distans ibland. Man får försöka att göra det man kan för att bidra till en bättre miljö och genom att skriva det här hoppas jag kunna förmedla mina tankar vidare, jag hoppas att ni andra också gör vad ni kan!

Spring in Hyde Park

Vår i Hyde Park.

The School of Life_LA

Jag utanför The School of Life i London. Foto: Magnus Lersten

Skolstrejk

Skolungdomar som strejkar för miljön i London. Foto: Magnus Lersten

Länge leve lokaljournalistiken

För en vecka sedan avslutade jag min text med att det är unikt att vi fortfarande har två dagstidningar i Värmland. Två dagar senare meddelades det att Nya Wermlands-Tidningen köper Värmlands Folkblad. Åsikterna staplades på varandra och oron spred sig. Vad händer nu? Medlidsamhet till de anställda som riskerar att förlora sina jobb. Som journalist vet man hur svårt det är att få jobb i dag. NWT har sagt att VF-redaktionen ska få vara kvar i det nya huset, men hur länge återstår att se.

Det är självklart bättre att NWT köper VF än att de går i graven, men VF har gått bättre än på länge och man undrar hur utvecklingen skulle ha fortsatt. Det är i många fall bättre att samarbeta och vara en stark aktör än två konkurrenter som ska slåss om samma stoff och publik. I det här fallet är det ju dock tvärtom. Inom journalistiken är det viktigt med konkurrens och olika perspektiv. Jag har själv jobbat på båda tidningarna och varvar prenumerationen mellan dem. Jag ställer mig varken till höger eller vänster i åsiktskorridoren utan uppfylls mest av att stå mittemellan. För mig är det redaktionella innehållet och kvalitén på texterna det viktigaste.

När nu det som hänt har hänt får vi verkligen hoppas att Ander-koncernen (NWT) tar väl hand om sin nya tidning och sin förre konkurrent, VF. Att de låter journalisterna få vara kvar och att värmlänningarna fortsättningsvis kan få olika perspektiv på vad som sker i länet. Helst av allt önskar man såklart att de istället för att skära ner, som de flesta mediehus gjort det senaste åren, nyanställer och satsar ännu mer på bra innehåll. Jag vill inte läsa samma TT-nyheter i båda tidningarna, vad är det då för vits med att prenumerera? Använd istället den lokala kompetens som finns och skapa jobb!

Och för att åter knyta an till slutet av min text förra veckan så är det en enorm glädje att en rikstidning som DN väljer att satsa på lokal journalistik. Det är faktiskt viktigare än någonsin, vilket man även märker hos politikerna som nu åker runt i Sverige för att vinna röster på landsbygden.

Kritik, ja tack!

När jag läser en artikel kan jag inte låta bli att vända och vrida på meningarna. Vad händer om man skriver si, vad händer om man skriver så? Ändras innehållet, ändras budskapet? Ett litet syftningsfel kan vara ödesdigert. Vi läser och tolkar texter på olika sätt och många gillar att ge sig in i debatter, ibland dock utan särskilt grundläggande anledningar. Möjligheten att ge svar på tal är en rättighet i vårt demokratiska samhälle, men var gränsen går för att yttra sig om vissa saker kan diskuteras vidare. Debatter är viktiga för att lyfta olika perspektiv och för att låta olika röster komma till tals.

Ju mer internet och sociala medier har utvecklats ju mer alternativa plattformar för debatt och kritik har skapats. Det är enklare att slänga i väg en kommentar på nätet än att få den publicerad i en tidning. Det medför både positiva och negativa effekter. En negativ effekt är om redaktionerna slappnar av och överlåter allt ansvar till folket. Det är på redaktionerna som professionen finns, eller i alla fall borde finnas, där personer med kunskap inom olika områden kan uttala sig och ge kritik. Att kasta sig in i en debatt utan befogenheter kan ställa till det.

Det är skillnad på kritik och kritik. Att kritisera som att trakassera är en ond sak, men att ge konstruktiv kritik är en god sak. Det är den sistnämnda varianten vi ska fokusera på och som behövs för att vi ska utvecklas. Vårt svenska samhälle är starkt präglat av jante, att inte sticka ut för mycket. Det gäller dock inte i varje fall, som till exempel på nätet där folk tar för sig allt mer. Men över lag har vi svårt för att vara helt ärliga och säga vad vi tycker. Återigen så handlar inte kritik om att häva ur sig ondska och hat, utan att på ett ärligt och konstruktivt sätt framföra sina åsikter. Vända och vrida på innehållet, eventuellt ge förslag på förbättringar. Goda argument.

Det gäller även att man är öppen för att ta emot kritik. Ofta får man ingen respons alls på saker man gjort, ibland bara bra. Men jag vågar inte tro att det jag gör är bara bra, jag tror att mycket kan göras ännu bättre.