Lov att läsa

Den här veckan har förhoppningsvis de flesta barn och ungdomar fått möjlighet att läsa, antingen på fritids eller hemma. Regeringen har döpt om höstlovet till läslov och det är väl helt okej med tanke på att vi på vårens lov ska sporta. Tror i och för sig att det bästa är en kombination av att läsa och sporta. När jag var yngre höll jag på med många idrotter, kanske lite väl många, och hade inte så mycket tid över för att läsa. Men jag läste. Och under många år var det mest kurslitteratur, då orkade inte hjärnan med så mycket annat. Tidningen har alltid varit viktig för mig, som ger allt från kortare nyheter till längre reportage. Oavsett vad så är det viktigaste att man läser. Att man läser. Läser någonting. Varför regeringen valt att kalla vecka 44 för läslov är för att vi behöver höja läsförståelsen i vårt land. Alltför många barn och unga (även vuxna) förstår inte vad de läser, vad orden betyder.

Att sporta och röra på sig är nödvändigt för att hålla sig i form, för att rensa hjärnan och kunna ta in ny information. Man kan inte sitta och läsa åtta timmar i sträck sju dagar i rad. Men visst är det härligt när man efter en lång promenad får komma in i värmen och sjunka ner i en skön fåtölj och öppna en bok med en massa bokstäver och ord. Jag har som vana att alltid ha Svenska Akademiens ordlista intill mig när jag läser, för att kunna slå upp ord som jag inte förstår. Jag lär mig något nytt nästan varje dag.

Jag försöker att hinna med att läsa så mycket som möjligt, allt från poesi till biografier. Men den här hösten har det varit stora skördar med bra böcker och jag känner mig nästan stressad över att inte hinna läsa dem alla. Ser högen som ligger där borta på soffans divan, där jag knappt får plats att sitta längre. Jag önskar att jag hade mer tid och kunde få lov att läsa mer. Varför inte läslov även för vuxna? För läsförståelsen, men även för bildning. Som fortbildning. Det ska jag skriva en motion om. Och sedan ska jag ge mig ut och motionera.

Värmland skriver

Alla ska ha rätt att lära sig läsa och skriva. När man har lärt sig det borde man inse vilken fantastisk gåva det är. Genom litteraturen kan man resa långt och drömma sig bort. I november 2015 genomfördes kampanjen Värmland läser, på uppdrag av Region Värmland, för att uppmärksamma läsfrämjande initiativ i länet. Under 2016 kommer vi från Karlstads universitets sida att fokusera på skrivandet, med projektet Värmland skriver. Det är ISLI (Institutionen för språk, litteratur och interkultur) som är initiativtagare. Jag är projektledare och ser verkligen fram emot alla skrivande aktiviteter som vi kommer att genomföra. Bland annat ska vi starta upp en kurs i kreativt skrivande, i början av sommaren – så för alla som är sugna på att utveckla sitt skrivande kan det vara en bra start! På vår institution (ISLI) bedrivs forskning och utbildning inom svenska språket, litteraturvetenskap och närliggande ämnen. På uppdrag bedriver vi även skrivhandledning, där studenter kan få hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande.

Det handlar även om att utveckla den redan starka berättartradition som finns i Värmland och det finns garanterat många där ute som gillar att skriva och berätta. Det kan vara allt från några rader poesi till en omfattande roman. Det kan handla om hur man skriver i arbetet eller skönlitterärt. Alla skriver vi i något sammanhang. Själv skriver jag allt möjligt, från dagboksanteckningar till akademiska texter. Och så gillar jag att ha tankar och åsikter om vad som sker i samhället, det är det jag skriver om på den här sidan. Har du tankar och idéer om skrivande får du gärna kontakta mig! Vill du på något sätt vara med i Värmland skriver?

I projektet kommer vi ge ut en bok med noveller av värmländska profiler och vi kommer utlysa en novelltävling där tre vinnande bidrag kommer att bli publicerade. Boken ska lanseras på bokmässan i Göteborg och utgivningen sker i samarbete med Votum förlag. Vi ser fram emot att läsa många härliga noveller med tema: någon koppling till Värmland.

Vässa din penna så hörs vi!

Viktigt att fortsätta läsa

Nu är november över och kampanjen Värmland läser likaså. Men bara för det ska man så klart inte sluta att läsa. Förhoppningsvis har det istället gett inspiration till att fortsätta jobba med läsfrämjande insatser på olika sätt.

Som projektledare är jag jättenöjd och tycker det har varit väldigt kul att möta alla engagerade aktörer. Vi har även haft fem läsambassadörer som hjälpt till att sprida budskapet och som som final bjöd vi in till Värmlands största bokcirkelträff i anslutning till Värmländsk bokmässa förra helgen, ett riktigt lyckat arrangemang!

Att öka läsförståelsen har varit ett syfte med kampanjen, men även att uppmärksamma litteraturens värld och utveckla den redan starka berättartradition som finns i Värmland. Alla dessa mål har uppfyllts på olika sätt. Till exempel genom en konferens som vi anordnade på Karlstads universitet, där olika föreläsare bidrog med sina kunskaper i ämnet. Vi har även anordnat dialogmöten för att få ta del av vad olika intresserade aktörer har tyckt och tänkt.

Region Värmland är projektägare och kommer nästa år att jobba vidare med frågan, hur vet vi inte exakt än. Men de kommer även ta över bokmässan och utveckla den så på något vis blir det en fortsättning.

Jag kommer oavsett min roll att jobba vidare med läsfrämjande – för att det är viktigt ur flera aspekter – för att alla har rätt att kunna läsa och skriva, för delaktighet, men även för att bara kunna njuta av en god bok.

I december ska jag summera och avsluta 2015 års Värmland läser-kampanj, sedan ser jag fram emot en julledighet full av läsning!

Mer om Värmland läser: www.varmlandlaser.se

En mässa med något för alla

Bokmässan i Göteborg 2015

Efter att ha varit på bokmässan några år i rad känner man sig ganska nöjd efter ett varv på mässgolvet första dagen. Mycket är bekant och man vet vad man vill ha. Med vissa undantag förstås. Det finns alltid något nytt att upptäcka, nya förlag, nya, författare och nya böcker.

Jag tillbringade en del tid i Värmlandsmontern, där jag på torsdagen presenterade Värmland läser, den läsfrämjande kampanjen som jag är projektledare för. Passande nog var ett genomgående tema på mässan just läsfrämjande och jag var på ett flertal av de seminarier som behandlade detta – hur man på olika sätt kan jobba för att få fler att upptäcka litteraturen och öka läsförståelsen i samhället. Bland annat med Daniel Goldin, chef för det moderna Vasconcelos-biblioteket i Mexico City.

Ett annat intressant seminarium var med författarna Lena Andersson, Karolina Ramqvist och Gunilla Boëthius om oförnuft och känsla. De alla skriver om kvinnor som har problematiska relationer till sina män. En bra titel. Och frågan är hur förnuftig – eller oförnuftig – man egentligen är?

För att där övergå till hemmafrun Maj och mötet med Kristina Sandberg, vars trilogi redan benämns som klassiker. Jag sträckläste dem alla i somras och kunde, trots generationsskiften, känna igen mig i Maj och hennes lätt hysteriska jakt på ordning och reda. Det är klart att man vill ha det städat och rent i hemmet. Bakar dock inte lika mycket småkakor som Maj gjorde, men föredrar att laga all mat från grunden.

Om man gillar mat så finns det en speciell sektion för just det på mässan, där alla kändiskockarna uppträder med olika recept. Och trots mängden av kokböcker blev det ingen ny sådan i år, man ska ju hinna laga ur dem man redan har också. Däremot godsaker i form av noveller från Novelix, en prenumeration på Språktidningen och två böcker från ett av mina nya favoritförlag Weyler: Lila och Rosa Candida.

Att konstatera är att bokmässan utgår från böcker, men handlar om mycket runt omkring, vilket är just det som är intressant med litteratur – att man kan ta del av den på olika sätt. Läsa, lyssna, samtala, debattera, högt och lågt, ensam eller ihop. Så för den som ännu inte gett litteraturen en ärlig chans, som läst ett halvt kapitel och sen gett upp hoppet, det finns något för alla!

Författaren eller verket?

Vem kommer först, författaren eller verket?

Är det innehållet som är det viktiga eller vem som skrivit det? Och vem denne i så fall är?

Dessa frågor känns ganska aktuella just nu i och med lanseringen av den fjärde Millennium-boken. Det är inte längre en trilogi!

En del är förfärade över att David Lagercrantz har kunnat genomföra detta, andra tycker att det är helt okej. För en annars sargad bokbransch är det förstås succé, även för andra iblandade som tjänar på uppmärksamheten. För uppmärksamhet har det blivit, både nationellt och internationellt. Vad annat hade man förväntat?

Men han måste ha haft press på sig Lagercrantz, att våga anta en sådan utmaning!

Det har blivit väldigt populärt med fanfiction, att skriva alternativa fortsättningar utifrån befintliga berättelser. Till det har jag en kluven inställning. Föredrar öppna slut som lämnar resten åt fantasin, men som nödvändigtvis inte behöver skrivas ner. Nu har vi i alla fall fått en uppföljare till Stieg Larssons trilogi. Jag har inte läst den än.

Åsikterna går isär vad man anser om detta. Och en annan intressant aspekt är att det inte bara är verket som fått mycket publicering utan även författaren.

Kan man säga att Lagercrantz rider på en död mans succévåg? Är det okej?

Spelar det någon roll vem som suttit med pennan i handen eller är det innehållet vi ska bry oss om?

Tankarna leds osökt till Karl Ove Knausgård och den diskussion som varit om hans författarskap, om det är okej att skriva om vad som helst eller om det finns etiska och moraliska gränser? Är en författare fri att skriva om vad som helst?

Är det Hjalmar Söderbergs förhållande till sin hustru vi ska diskutera eller vad hans böcker handlar om? Jag är överförtjust i hans språk och vackra miljöskildringar, men jag tolererar självklart inte det sätt han ska ha behandlat sin fru på.

Det har blivit allt mer fokus kring författaren, hen ska vara med överallt, i medier, på mässor, för att marknadsföra sitt nya verk. Det behövs kanske i dag för att sticka ut i allt överflöd av information, men hur mycket vill vi veta om personen bakom? Och hur mycket påverkar det vårt förhållande till det verk vi sedan ska läsa? Om man jämför med konst i övrigt; ju mer utförlig en beskrivning är ju mindre tolkning lämnas åt betraktaren.

Bevara den anrika bokhandeln

Gick in i en bokhandel för att fråga efter en inbunden bok, del två i ordningen, eftersom jag läst den första av samma författare. Tyvärr hade de inte den kvar i sortimentet, men den fanns i pocket. Butiksägaren beklagade sig och sa att det tyvärr inte är många som köper inbundna böcker längre. De vill bara ha pocket. Och förresten så beställer de flesta på nätet.

Visst är det enkelt och bekvämt att beställa över nätet, men det är nyttigt att komma ut och röra lite på sig också. Och framför allt trevligt att få komma in en butik med stämningsfull atmosfär och personal som kan ge goda tips och råd, man får känna och bläddra. Det är på så vis man kan upptäcka en bok man aldrig annars skulle få upp ögonen för.

Bokhandeln Hedengrens i Stockholm meddelade för ett tag sedan att de kanske skulle bli tvungna att stänga igen på grund av försämrad försäljning. Det fick rejäl uppmärksamhet i media och nu verkar det som att butiken får leva vidare.

En av de äldsta bokhandlarna i Sverige ligger faktiskt här i Karlstad, Lars Hjalmars, grundad 1878. Förhoppningsvis får även den överleva och förhoppningsvis kommer man kunna fortsätta köpa inbundna böcker. Personligen så tycker jag att det är mycket trevligare med ”riktiga” bokryggar i bokhyllan.

Finns inte den boken man önskar så kan man fråga om den går att beställa. Det gjorde jag och två dagar senare fanns den att hämta i butiken. Det gick lika fort som om jag hade beställt själv på nätet och så bidrar jag till att bevara en anrik bokhandel.

Den bästa boken

Vad är en bra bok? Finns det några dåliga?

I början av veckan var jag på ett seminarium med rubriken Garanterat bra böcker, anordnat av Kulturrådet. Men vad som är en garanterat bra bok för den ena kan ju vara tvärtom för den andra. Det beror på vem man är, ålder, intresse, kön. Och i vilket skede i livet man är. Det jag gillade för några år sedan gillar jag inte idag och det jag läser nu kanske jag inte vill läsa sen. Det handlar om vilken genre man gillar. Blir det rättvist om jag dömer ut fantasy bara för att jag inte gillar den stilen? Alla gillar inte det jag läser, men det anser jag är kvalitet.

Kvalitet. Hur bedömer man en boks kvalitet? Några kriterier som nämndes på detta seminarium var hantverksskicklighet, nyskapande, men samtidigt hållbart, samt komplexitet, att texten ställer frågor som får oss att leva kvar i det vi läst. En sådan här bok har förmågan att utmana och utveckla en läsare, kanske till att bli smartare och mer empatisk. Genom litteraturen lär vi oss förstå olikheter och får även distans till oss själva.

Vilken litteratur som berör oss skiljer sig självklart också åt. Och en del kanske inte vill bli berörda.

Varför Kulturrådet hade bjudit in oss, med främsta målgrupp bibliotekarier, till detta seminarium var för att uppmärksamma litteraturstödet som firar 40 år, vad viktiga de litteraturstödda böckerna är och hur man kan jobba läsfrämjande med dem. Att de böcker Kulturrådet väljer ut är garanterat bra kan man rätt säkert lita på då vi fick möta ledamöter ur de olika arbetsgrupperna, som berättade om hur bedömningsprocessen går till. Det är många böcker som läses igenom, noggrant. Vill man veta mer om detta kan man  klicka på denna länk: http://www.kulturradet.se/nyheter/2015/Garanterat-bra-bocker/

Min bästa bok för tillfället är Det avlägset nära av Rebecca Solnit, men i morgon kanske det är en annan.

Att kunna läsa är en förutsättning

Vi har återigen blivit påminda om att de svenska skolresultaten inte ligger i topp. OECD:s Andreas Schleicher lämnade förra veckan en lista med åtgärder som bör göras för att återerövra en topplacering. Diskussioner har förts fram och tillbaka hur mycket man ska förlita sig på Pisa-resultaten. Men hur som helst så ligger det ju någon sanning i det hela och den svenska skolan måste ändra riktning. Eller stanna upp! För har det gått för fort?

Det är ju i Sverige en självklarhet att lära sig läsa och skriva, men det har det inte alltid varit. Och är heller inte i andra delar av världen. En del skulle göra vad som helst för att få gå i skolan, för att få lära sig. Där kunskapen är vägen till ett bättre liv. Här gäspar elever över att bli tvungna att öppna ytterligare en bok. Att läsförståelsen har sjunkit är ett tecken på det. Men vad kan vi då göra för att få fler att vilja läsa och uppskatta det man lär sig? Inte genom att tvinga. Det handlar om att inspirera, stimulera och motivera. På rätt sätt. Alla är olika och behöver på så vis lära olika.

Mycket ansvar hamnar på skolan och på lärarna. Men det är även viktigt att hemmen och föräldrarna tar sitt. Att vara en läsande förebild. Att kunna läsa är grunden för all inlärning. För barn som inte har fullt stöd hemifrån spelar skolan självklart en viktig roll, även biblioteken, föreningslivet och andra aktörer. Det gäller att vi delar på ansvaret och uppmuntrar till läsning. Hittar olika vägar för att nå fram, för att mötas.

I dag är det många, både i skolan och i hemmet, som har tillgång till dator eller läsplatta och som läser på skärm. Men man kanske inte ska ta för givet att alla föredrar detta? Att det trots teknikens utveckling finns de som lär bäst av att bläddra i en klassisk bok. Forskare är oense i den här frågan, det finns både för- och nackdelar med den digitala skärmen. Det beror på hur och till vad man använder den. Men att koncentrationsförmågan försämras när man har flera sidor igång samtidigt och det plingar till i bakgrunden känns uppenbart.

Det finns exempel på skolor som har infört dagar fria från mobiler, datorer och plattor, för att eleverna ska lära sig att slå upp ord i en vanlig ordbok till exempel. Kanske det är nästa trend?

Eller att knyta an läsning och litteratur till ämnen som musik, dans och teater? För ett bredare perspektiv. Dessutom stimulerar fysisk aktivitet och kreativitet hjärnan och ökar kunskapsinlärningen.

Värmland läser

Värmland har en stark berättartradition som vi ska värna om – och vårda
författarnamn som Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin. Samtidigt som nya berättare ska välkomnas och vi vågar blicka över länsgränserna.

På torsdag (den 23/4) är det världsbokdagen och på vissa håll ger man böckerna en hel vecka. I Värmland satsar vi på en hel månad – i november – då kampanjen Värmland läser kommer att äga rum. Det handlar inte bara om att uppmärksamma böckerna då, utan även berättandet i stort och framför allt läsfrämjande insatser.

Att kunna läsa och förstå en text är en förutsättning för delaktighet i samhället. Det har jag skrivit om förut, men det tål att upprepas. För att få fler att läsa krävs förebilder, inspiratörer och goda val av litteratur. Det finns många viktiga aktörer som kan bidra på olika sätt. Jag tänker på bibliotek, jag tänker på skolor, jag tänker på idrottsföreningar, jag tänker på näringslivet, jag tänker på hela samhället. Alla kan bidra!

Kampanjen avslutas med den värmländska bokmässan på Karlstad CCC helgen den 27-28 november. Då kommer bland annat Värmlands största bokcirkel att anordnas. Boka in det! Vilken bok det blir håller vi dock hemligt ett tag till.

Jag kommer att vara projektledare för Värmland läser och ser verkligen fram emot att få jobba med detta viktiga uppdrag – att få hela Värmland att läsa!

Tips och idéer som kan knytas an till Värmland läser får man gärna skicka till mig:
louise.alvarsson@regionvarmland.se

Projektägare är Region Värmland.

Mer information kommer inom kort på kampanjsidan: varmlandlaser.se

Öka lusten för att läsa och skriva

När jag var liten läste mamma högt för mig. När jag lärde mig läsa själv fortsatte hon ändå att läsa högt för mig. Delvis för att det var en mysig mor- och dotterstund, men även för att en diskussion skulle kunna uppstå kring obekanta ord och formuleringar. På så vis fick jag ett rikt ordförråd i tidig ålder samt att jag lärde mig förstå kontexten.

Flera undersökningar, bland annat PISA, har den senaste tiden visat på försämrade resultat när det gäller läsförståelse bland svenska ungdomar. Det är oroväckande. Om man inte kan förstå vad en text betyder kan det bli jobbigt i vuxenlivet. Det är inte så bra att skriva på ett avtal om man inte riktigt har förstått vad det innebär, inte heller att misstolka infoblad som dimper ner i brevinkastet. Att kunna skriva och uttrycka sig är också viktigt. Vi lever i ett land med demokrati och yttrandefrihet, det ska vi värna om.

Min lust för att både läsa och skriva är nog medfödd, men hade den inte blivit stimulerad hade den kanske inte varit så stark. Alla har inte förutsättningarna och intresset för att läsa och skriva, men grundkunskaperna är nödvändiga för att kunna medverka i ett samhälle. För att fler ska lära sig dessa grundkunskaper krävs anpassning och stimulans. Alla barn och ungdomar är olika och behöver undervisas utifrån det. Jag tror att melodin är att sammanföra lust och kunskap, att sänka krav och istället skapa nyfikenhet kring ord och text. Färre röda felmarkeringar och mer utrymme för fantasi och kreativitet. När lusten finns ökar även intaget av kunskap, som grammatik och stavning. Viktigt är även vuxna förebilder som läser för och introducerar barn och unga till litteraturens värld.

Jag har inga egna barn, men skulle jag ha det skulle jag läsa mycket för dem. Som tur är får jag träffa andra barn och unga när jag till exempel håller i skapar- och berättarverkstäder. Det är fantastiskt kul och inspirerande att se dem använda sin fantasi och utveckla sin kreativa förmåga.

Här näst håller jag i skapar- och berättarverkstad på Rackstadmuseet i Arvika, 8-17 december, för grundskoleelever. Jag ser även fram emot nya projekt!