Tänd ett ljus och skriv

I går tände jag ett ljus i regnet, det var mörkt och lågan slocknade. Jag råkade trycka till locket så att det blev snett och svårt att sätta på. Men tillslut fick jag fart på lågan och locket på plats. Med kalla händer satte jag ner ljuset bredvid ett annat ljus. Det var någon mer som hade varit där och tänkt.

Hela kyrkogården var upplyst av tankar och kärlek. Värme i kylan. Jag har dock inte varje år kunnat åka till den specifika platsen, eftersom jag har bott på olika ställen, varit för långt ifrån. Har då tänt ett ljus någon annanstans, på en annan gård eller hemma för mig själv. Man tänker lika bra var man än är. Jag har skrivit också. Det har varit mitt sätt att bearbeta. Minnen blir ord och orden blir minnen. Så ett tips till dig som i dag känner att du bor för långt bort men ändå vill tända ett ljus – tänd ett ljus för dig själv och skriv. Skriv ner några rader eller några ord. Kanske blir det flera sidor. Själv ska jag fortsätta att skriva, vilket passar bra en sådan här grå och stilla dag. Alla helgons dag.

Skrivandet som läkande kraft

Känner du dig sjuk, ledsen eller arg? Då kan du testa att skriva en stund. Börja med fem minuter, låt pennan flöda. Fundera sedan hur det kändes. Fick du ur dig något, gick febern ner?

Här om dagen var jag på en nätverksträff med tema biblioterapi i Örebro, anordnat av Region Örebro län. Det var den tredje träffen i ordningen och den här gången med inriktning skrivande. Jag var inbjuden för att berätta om hur jag har jobbat med skrivande och biblioterapi, tillsammans med Pia Bergström och AC Collin, båda erfarna inom området. Pia Bergström är den som tagit med sig det biblioterapeutiska arbetssättet till Sverige från Finland. AC Collin har länge jobbat med både skrivande och terapi.

Men vad är då biblioterapi?

Ser man på Babel så vet man att det kan handla om boktips kopplat till ett problem, behov eller önskemål som en person skriver till teveprogrammet om. Man kan också ha hört att det handlar om att läsa sig frisk. Biblio har väl med böcker att göra? Ja visst! Men det innebär mer än så. Man kan skriva också! Det handlar om att både läsa och skriva – och att samtala och reflektera. Om allt från huvudverk till stor sorg, det hjälper att skriva av sig. Att bearbeta och få distans. Tankar och känslor kommer ner på pappret.

Jag har själv varit hjälpt av detta, jag har skrivit så länge jag kan minnas. Pennan och blocket är mina närmsta vänner, de är med mig på alla resor. Skrivandet har lett mig framåt och hjälpt mig att ta svåra beslut. Det har botat både ömma tinningar och ömma muskler. Jag brukar jämföra skrivandet med yoga; liksom en del går på ett yogapass kan man gå på ett skrivpass – för att slappna av, gå in i sig själv, fokusera på andningen och på orden. Ge dig själv den stunden. Utöka fem minuter till tio, till tjugo, till sextio. Skriv om det som kommer till dig, skriv om något som du har varit med om eller skriv om något som du inte har varit med om. Skriv för dig själv till att börja med, för att sedan dela med dig om du vill det. Genom att lyssna till varandras berättelser och samtala kring det vi har skrivit utvecklas vi och lär känna oss själva och varandra bättre. Vi är inte ensamma, det finns alltid fler som har gått igenom liknande saker.

Jag mår alltid bättre efter att ha skrivit en stund – och att rekommendera är att skriva för hand. Att läka genom handen till hjärtat och hjärnan.

Skriva sig fram till ett beslut

Det finns många val i livet. Vad ska jag äta till frukost? Ska jag ha tomat eller marmelad på smörgåsen? Kaffe eller te? Ska jag prenumerera på Dagens nyheter eller Svenska Dagbladet? Läsa en bok eller skriva? Umgås med vänner eller ha egentid? Röd katt eller svart katt? Det blev både en röd och en svart katt, som tur var. I flera fall kan man välja både och, men när det kommer till riksdagsvalet måste man välja en färg. 

När man inte vet kan man testa att skriva sig fram till ett beslut. Ge sig själv tid att tänka efter, känna efter. Några djupa andetag. Men när det kommer till partifrågan blir jag inte klokare hur mycket jag än skriver. Det är så många olika frågor man kan ställa mot varandra, väga för- och nackdelar. Plus- och minuslista brukar funka, men då är det ofta mellan två val man står. I riksdagsvalet är det flera partier. Uteslutningsmetoden då? Vad man inte vill rösta på. Det blir genast en mindre mängd, men fortfarande inget givet svar. Om jag själv skulle engagera mig politiskt, vilket parti skulle jag då vilja tillhöra? Vet inte. Vad röstar/röstade mina föräldrar på? Det vet jag inte och det skulle inte spela någon roll om jag visste. Känner mig lika osäker som för tolv år sedan då jag röstade för första gången. Erfarenheten av tidigare valrörelser hjälper mig inte, jag har faktiskt röstat olika varje gång. Jag har förändrats, partierna har förändrats. Det de sa för tio år sedan säger de inte i dag. Samhället ser annorlunda ut och man måste anpassa sig efter det. Men efter den här sommaren med extrem värme och torka känns vissa frågor mer relevanta än andra. Att jag bor på landsbygden spelar in, men jag har även bott i staden och jag jobbar i staden. Jag jobbar med människor, med studenter som är på väg ut i arbetslivet. Jag vet hur tufft det kan vara att vara ung i dag, men jag vet även vad tufft en del pensionärer har det. Vill inte utesluta något, vill bara bidra till ett samhälle där alla ska få möjlighet att leva sitt liv på bästa möjliga sätt. 

Sedan så undrar jag vad vi ska ha för bänkskivor till köket och om diskmaskinen ska vara integrerad eller inte? Ja, snart måste jag ta ett beslut. Jag fortsätter att skriva så får vi se vad det blir… 

Svart och röd katt

Huvudsaken är att man röstar, sa katten(erna).

 

Inget nobelpris men i alla fall ett novellpris

Litteratur kan minst sagt skapa diskussioner, men ingen trodde väl att det skulle bli så illa att Svenska Akademien skulle splittras och inget nobelpris delas ut. Men så är nu fallet och istället kommer två vinnare att utses nästa år, om Akademien lyckas få in nya ledamöter, som kan vara med i arbetet och utse nobelpristagare, vill säga. Vi avvaktar och ser. Så länge kan vi fokusera på Värmland och den novelltävling som vi anordnat i projektet Värmland skriver. Vi utser tre vinnare på en gång! Tre noveller som får bli publicerade i en bok tillsammans med andra skribenter med olika kopplingar till Värmland. Det kom, liksom i fjol, in drygt sextio bidrag och det har inte varit helt enkelt för juryn att utse vinnarna, men nu är de korade och kommer presenteras inom kort. Det har varit kul att anordna den här tävlingen, inte för tävlandet i sig utan för att få inspirera och motivera andra att skriva. Vi har med projektet Värmland skriver fått många att börja skriva eller ta sitt skrivande på allvar. Att det kommit in såpass många bidrag till tävlingen tyder på att det finns skrivarlusta i länet. Det viktigaste kanske inte är att bli publicerad utan att få skriva! Man kan skriva för sin egen skull eller för att dela med sig av sin historia till vänner, barn och barnbarn. Det var, som sagt, inte helt enkelt att utse vinnarna i år, det var hög kvalitet på alla inkommande bidrag. Juryn kom dock överens till slut, som tur var, kanske för att vi bara är fyra och inte aderton. Vi får hoppas att rätt personer avgår och rätt personer träder in för att det ska bli en ny trovärdig akademi. Annars kan vi från Värmland skriver ställa upp, det kan bli novellpris istället för nobelpris. 

Avslutningsvis: Skriv och var glad, litteratur ska vara lustfyllt. Läs noveller från Värmland! Den tredje boken lanseras på bokmässan i Göteborg den 28 september. Då kommer även vinnarna i novelltävlingen att vara på plats. 

Vi ses, ha en skön sommar! 

Mer om Värmland skriver: https://varmland.riksteatern.se/varmlandskriver/

När man inte vet vad man ska skriva om

Jag borde verkligen skriva ett nytt inlägg, men jag vet inte om vad. Det står still, jag kommer inte på någonting. Eller egentligen så finns det hur mycket som helst att skriva om, men inget som känns tillräckligt intressant. Vem vill läsa om det jag skriver? Om att skriva, det kan man skriva om. För sig själv, för uppdateringens skull, för att folk ska veta att jag lever. Jag är inte död, men jag har flyttat till landet och det har varit fullt upp med annat. Förutom att vi har renoverat så har jag fått ett nytt (fast på sätt och vis gammalt) jobb, som skrivhandledare på universitetet (på Karlstads universitetsbibliotek för att vara korrekt). Jag håller både grund- och fortsättningskurs i kreativt skrivande på Folkuniversitetet och så har jag min egen utbildning och mitt eget skrivande. Olämpligt nog så fyllde jag år mitt uppe i allt också. En siffra och en nolla och alla insikter som kommer när man fyller jämnt, även om jag tror att jag fick de flesta insikterna förra året. En sak som jag vet är att jag vill skriva – och därför skriver jag, mest hela tiden; nu och i går och i morgon. Vill man utveckla sitt skrivande måste man göra det varje dag.

Det mesta i mitt liv kretsar kring skrivande och det gör mig glad när jag även får inspirera andra att skriva – som kursledare, skrivhandledare och projektledare för Värmland skriver. För tredje året i rad drivs Värmland skriver, i år med stöd av Riksteatern Värmland. Novelltävlingen anordnas som vanligt och pågår just nu. Deadline 30 april. Så skriv om ni inte redan har gjort det! Tyvärr kan jag ju inte själv lämna in ett bidrag eftersom jag sitter i juryn och är redaktör för boken som sedan ges ut, annars kulle jag självklart göra det. Som redaktör får jag trots allt skriva en inledning… I samband med detta vill jag även uppmärksamma att den senaste novellboken, bok nummer två, har fått ett hedersomnämnande som vackraste Värmlandsbok, utsedd av Föreningen Värmlandslitteratur. Den äran ska min kära sambo och formgivaren Magnus Lersten ha. Vi har samarbetat mycket när det gäller text och form, det är viktigt med formgivningen för att texten ska bli lättläst (och rätt läst).

Många har kanske ambitionen att skriva för att bli lästa, men det är även viktigt att skriva för sig själv, texter som man inte behöver känna någon som helst prestation över. Flödesskrivning är en bra övning då, som innebär att man skriver utan att tänka för mycket, utan att känna krav. Det kan även vara inför att man ska skriva en text som eventuellt ska läsas av andra, som till exempel den här. Om ni har läst hela den här texten eller inte behöver jag inte veta, men det är alltid kul att få respons. Hur som helst så är jag nöjd över att jag har skrivit ett nytt inlägg.

Allt gott och skrivglada hälsningar från Louise, som även har hunnit njuta av den härliga marssolen i dag!

Mer info om Värmland skriver

Läs om hedersomnämnandet vackraste Värmlandsboken

Ett skrivande och berättande år

Jag vill summera det här året genom att skriva en liten text. Mitt 2017 har handlat mycket om just skrivande – och berättande. Fick i början på året projektmedel från Karlstads kommun, som jag nu har förbrukat med goda resultat. Vad jag skulle göra var en förstudie hur man kan starta och bedriva berättarverksamhet. Det har vi gjort på bland annat Kronparkens bibliotek, där vi haft berättarafton varje onsdag under hösten, i projektet Kultur på lika villkor (KRP Kultur). Jag har även varit med i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, där jag haft fokus på skrivande ihop med befintlig verksamhet: färg, form, film och funktion. Hoppas såklart få fortsätta jobba med detta och att jag lyckats inspirera fler att skriva och berätta. Har även haft kurser i kreativt skrivande på Folkuniversitetet och ser fram emot fortsättningskurser till våren. Jag har i dessa olika sammanhang fått läsa många olika texter, av både stora och små skribenter, alla berättelser unika och spännande på sina sätt. Det har gett mig inspiration att skriva själv och trots mycket jobb har jag ändå lyckats få lite tid till mitt eget skrivprojekt. Kanske att det en dag blir klart, kanske ett nyårslöfte inför 2018? Tror dock inte att man ska lova för mycket, men bra att ha ett mål. Ett annat mål är att bli klar med min skrivpedagogutbildning.

Ett år kan gå fort men det kan hinna hända väldigt mycket. En sak som är säker är att det inte alltid blir som man tänkt sig. Vi (jag och min andra hälft) ändrade plötsligt riktning från att ha varit på väg att flytta till ett nyproducerat radhus i staden till att istället flytta till ett hus på landet. Vi är nu mitt uppe i renoveringsprojekt och kommer så att vara även under nästkommande år, men ett mål (delmål) är att vara klara till nästa jul. Julen handlar mycket om att få i ordning och ha allt nästintill perfekt med julstämningen uppe i hundratio procent, men det är inte värt att stressa ihjäl sig. Julen är mer än så; att umgås med sina vänner och familj, att äta gott och bara vara. Ge sig tid till sådant man inte hinner annars, kanske läsa en bok eller skriva på ett eget skrivprojekt.

Jag vill önska alla en god jul och ett gott nytt år med en tankeställare: Ta dig tid och fundera över vad du vill med ditt nya år, men utan att lova för mycket. Det ska vara rimligt och gå att uppnå utan allt för höga krav. Man kan sätta delmål också!

vinter hemma

När festen är över

Månader av förberedelser, planering och strukturering. Inläsning och påläsning. Sju intervjuer/samtal blev det på årets värmländska bokfestival. Första med bloggaren och skribenten Flora Wiström. Fredag vid lunchtid. Flera unga beundrare satt i publiken, sådana som följer hennes blogg och som läst hennes debutroman Stanna. Två blogginlägg per dag, berättade hon, det är hennes jobb, som hon försörjer sig på. Imponerande tycker jag, som inte lyckats hålla liv i en blogg mer än några dagar. Håller mig till den här formen istället, att skriva och dela med mig när jag känner för det, när jag verkligen har något att berätta. Det som sker var dag behåller jag för mig själv, på randigt papper, med penna, vid sängen.

Från den ena scenen till den andra. Där mötte jag konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström i ett samtal om hans bok Konst i Värmland. Från Fjaestad till Lerin. Om vad som är konst och vem som kan kalla sig konstnär. Jag frågade vem som är hans favoritkonstnär och fick till slut ett svar: För dagen Michelangelo. En annan dag kan det vara en annan, klargjorde han.

Övergången till nästa punkt var inte så svår, fick vara kvar på samma scen och det handlade om ett närliggande ämne: Fotografi. Om boken Temple of Dreams, bilder från Berlin 1985, av Staffan Jofjell. Följt av ett samtal med Elsa Hallbäck, som sammanställt och färdigställt en bok med texter som hennes avlidne man Dan-Axel Hallbäck skrivit. Om vitt skilda ämnen. 3 fjärilar runt Vänern och 33 andra berättelser lyder titeln.

 

På lördagen var det tillsammans med konsthantverkaren Helena Bengtsson jag äntrade scenen. Den stora scenen, som för övrigt direktsändes och som man kan se i efterhand om man vill. Helena har gjort en bok om väskor, vackra som smycken, för olika tillfällen, med fina beskrivningar och bilder/mallar så att man kan sy själv. Hennes väskor kom väl till pass redan på scenen, som hållare för batteriet till micken.

Från att sy till att skriva. Nästa punkt var min egen, som projektledare för Värmland skriver, tillsammans med två av vinnarna i den novelltävling vi anordnat i anslutning till den bok som getts ut. Låt oss Berätta : Noveller från Värmland. För andra året i rad, med andra ord den andra boken. Som pris fick vinnarna sina noveller publicerade i boken och årets pristagare heter Oskar Kardemark, Joakim Magnusson och Tina Wejrum. Vi pratade om skrivande, tips på hur man kommer igång och hur man kan inleda en novell. För dem som är sugna på att skriva en novell och ha chans att bli publicerad anordnas en ny tävling inför 2018 då vi kommer ge ut en tredje bok. Det är kul att få inspirera andra att skriva och det märks att projektet Värmland skriver har fått igång skrivarlustan i länet. Min egen skrivarlusta finns också där, varför jag skriver det här just nu och varför jag skriver andra texter. Men när man jobbar så mycket som jag har gjort det senaste, och dessutom studerar (om än om skrivande) så hinner man inte med att skriva så mycket som man egentligen önskar. Det där egna projektet ligger lite vid sidan av just nu, men jag hoppas kunna ta upp det snart, när bokfestivalen är över och det lugnar sig på andra fronter.

Min sista punkt, som även rundade av hela festivalen, var med Anna Blomquist. Vi inledde med att vara tysta.

Tystnad.

Men det är svårt, det blir inte helt tyst på en festival. Det pågår parallella aktiviteter och är mycket ljud och folk i rörelse. Anna har skrivit en bok som heter Att leva nära hjärtat. Om ansträngningslöshet, om att ifrågasätta sina mål, stanna upp och tänka efter. Vad är min längtan, vet jag vad jag vill? Inte helt nya frågor, men sådana som vi behöver bli påminda om. Intressant i hennes bok är upplägget, del för del, steg för steg. Man får tips och råd och det finns plats för reflektion. Även fakta i form av visste du att-rutor. Till exempel om andetag: Vi tar cirka 20 000-25 000 andetag per dygn, vilket är i genomsnitt fjorton andetag per minut. Det motsvarar mellan tio och tjugo kilo luft. Andningsfrekvensen har nästan dubblerats på hundra år. Det beror troligtvis på att vi lever i ett mycket högre tempo i dag. Sex till tolv andetag per minut i vila är en tillräcklig frekvens.

Det är alltid kul med fest, men det är lätt att man jobbar på för hårt och glömmer bort att njuta när det pågår. Vi är många i vårt samhället som jobbar för mycket, förmodligen för att vi tycker om det vi gör. En person som fick ställa in sin medverkan på bokfestivalen var författaren Fredrik Backman, på grund av stressrelaterad sjukdom. Han gick ut med det offentligt och fick även ställa in andra åtaganden han hade planerat.

Jag ber dig, och mig själv, att stanna upp en stund, innan det gått för långt, låt tankarna komma och gå. Känn efter, tänkt efter. Ett tips kan vara att skriva. Det gör jag. När jag skriver det här är det söndag, en ledig dag. Den första snön har fallit och det är tyst och lugnt. Festen är över och jag tar ett djupt andetag.

Mer om Värmlands bokfestival: http://varmlandsbokfestival.se

Hoppas vi ses nästa år igen!

I samtal med konstprofessorn
Här i samtal med konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström.

Höstlov blev skrivlov

Höstlovet har fått många olika namn, till exempel Läslov för att inspirera fler att läsa. I Karlstad har man valt att kalla det för Kulturlov, för att täcka in mer än läsning. För mig blev det inget lov, jag jobbade för fullt och hade skrivarworkshops. Tisdagen och onsdagen tillbringade jag på Våxnäs bibliotek och torsdagen och fredagen i Skaparverkstan i bibliotekshuset i stan. Det har kommit barn och ungdomar som har velat skriva och vi har fördjupat oss i konsten att berätta. Många har haft egna idéer men de har även kunnat få inspiration av lappar med ord, tankekartor och böcker. Jag har funnits med som stöd och väglett dem i skrivandet. En del gjorde små böcker där de både ritade och skrev och en del skrev flödade text på randigt papper. Det blev många skräckhistorier, med tanke på Halloween, men även andra historier. På Våxnäs hade vi tema död och kärlek för att även uppmärksamma Alla Helgons dag.

Man kan även skriva om sitt eget liv, som fotbollsspelaren Crespo (Alhassan Kamara) har gjort, tillsammans med Rickard Pauly. De besökte berättarafton på Kronoparkens bibliotek i onsdags. Crespo växte upp i Sierra Leone, där krig var ständigt närvarande. Hans högsta dröm var att få spela fotboll och komma till ”The Promised Land”, till Sverige, som har nu har gjort. Jag var redaktör för boken och lärde på så vis känna Crespo och hans resa väldigt väl. Den handlar förstås mycket om fotboll, men även mycket om kärlek, och om kulturkrockar.

Alla har en berättelse att berätta och har man inte lust eller möjlighet att skriva själv så kan man få hjälp med det. Det viktigaste är att berättelserna kommer fram. Man kan även skapa på andra sätt, det gäller att hitta sitt uttryckssätt. Personligen föredrar jag att skriva och tycker om att få inspirera andra till det. Tyvärr fick jag inte så mycket tid över för mitt eget skrivande under förra veckan, men hoppas kunna ge mig det (lov att skriva) från och med nu. Platsen är även viktig för att få ro till sitt skrivande och i dag är första dagen som jag sitter i vårt nya hus på landet.

Böcker och samtal om skrivande

Det har varit en intensiv helg med många intryck, nya möten och trevliga samtal. Jag har tillbringat mest tid i Värmlandsmontern, där jag gjort intervjuer och hållit i punkter med bok nummer två Låt oss berätta : Noveller från Värmland. Var även med på Café Skrivas scen, tillsammans med vinnarna i novelltävlingen, och berättade om Värmland skriver, om att bevara en berättartradition och hur man kan inspirera fler att börja skriva.

Hade gärna hunnit gå runt och titta mer, deltagit i något av alla intressanta seminarium, men när det fanns lite tid över var det skönt och välbehövligt att bara dra sig undan en stund, hitta en lugn plats, ta en fika, träffa vänner.

Man är rätt mör i kroppen efter att i fyra dagar ha stått och gått och pratat och tänkt. Att göra intervjuer på scen kräver koncentration, speciellt då det sker så mycket på andra scener i andra montrar runt omkring. De flesta intervjuer, eller samtal, som jag hade kom in på den skrivande processen, vilket jag tycker är intressant att få ta del av – hur andra författare och skribenter tänker och går till väga i sitt skapande. Självklart är själva ämnet och berättelsen också viktigt.

Det är alltid kul med bokmässa, men skönt att vara hemma igen. Nu ser jag fram emot att få lite tid över för att läsa, jag hann faktiskt köpa några böcker också!

Ett tips om man inte har så mycket tid är att läsa noveller, t.ex. Låt oss berätta : Noveller från Värmland

Samtal i Varmlandsmontern

Här i samtal med Christofer Bocker, en av skribenterna i årets novellsamling.
Foto: Magnus Lersten

En höst full av skrivande

Luften har blivit svalare och det börjar bli mörkare på kvällarna. Jobbigt tycker några, en lättnad tycker andra. Att gå in och sätta sig utan att få dåligt samvete är en fördel med hösten tycker jag. Och så är det trivsamt att tända levande ljus. Just den här hösten ser jag extra mycket fram emot, av flera anledningar, men framför allt för att jag ska få ägna mig åt skrivande. Eget skrivande och andras skrivande.

Som projektledare för Värmland skriver kommer jag att vara med på bokmässan i Göteborg och på bokfestivalen i Värmland och är även redaktör för den andra novellsamlingen som ges ut i höst. Jag kommer att vara kvar i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, med fokus på berättande, för barn och unga. Jag kommer att hålla skrivarkurser på Folkuniversitetet och fortsätter att undervisa på Karlstads universitet. Jag kommer att vara med och starta upp en ny berättarverksamhet på Kronoparkens bibliotek och anordna skrivarworkshops med olika inriktningar. Parallellt med detta ska jag utbilda mig till skrivpedagog på distans från Skurup, där jag nyligen var på uppstartsträff och fick många goda intryck. Det känns kul och väldigt givande att få träffa andra med samma intressen och ambitioner. Förutom att lära oss mer, och utbyta erfarenheter, om skrivpedagogik, kommer vi att få jobba med egna skrivprojekt. Det blir en utmaning, men nödvändigt, att hitta och ge sig själv tid att skriva. Det är lätt att prioritera bort sin egen tid när man ska undervisa andra, men ack så viktigt att underhålla sitt eget också.

För att få extra motivation till att skriva, framför allt för att få lugn och ro, kommer vi (jag och min sambo) att flytta till landet. Ett beslut som känns helt rätt i en tid då allt mer fokus läggs på storstäderna, där det ständigt är liv och rörelse. Inspiration kan finnas i staden och jag vistas gärna där några dagar, men sedan behöver jag kontrasterna. Lugnet och tystnaden. Och att det blir mörkt på kvällarna gör mig som sagt ingenting.

1 2 3 6