I stället för fysiska böcker i Göteborg

Den här helgen brukar jag vara på bokmässan i Göteborg, men inte i år. Ingen är där i år, men man kan följa mässan digitalt i stället.

Att bokmässan har ställt om istället för ställt in är en glädje för alla som gillar böcker och läsning, och det visar på att det finns möjlighet att genomföra aktiviteter trots att en pandemi som corona har kommit och ställt till det i samhället. Och för mig passar det utmärkt med en digital mässa i år eftersom jag har en liten här hemma att ta hand om. Han föddes i början av september och det skulle ha varit svårt att åka till Göteborg på bokmässa om allt hade varit som vanligt. Men nu är ingenting som vanligt och jag kan sitta hemma i soffan och delta. Ammade samtidigt som jag såg Amanda Linds invigningssamtal. Såg sedan ett seminarium om att ge sina barn ett språk.

Ett av bokmässans teman i år är LÄS! LÄS! LÄS! Det är en självklarhet för mig och för många andra, men inte för alla. Att vara en läsande förebild och att läsa för sina barn är en viktig uppgift. Min son är bara tre veckor, men jag tänker snart börja läsa för honom. Även om han inte förstår så är det grunden för hans språk. Jag hoppas såklart att han kommer att bli en läsande person. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att inspirera honom och skapa lust kring läsning. Det är som sagt även viktigt att vara en läsande förebild och att han ser mig som förälder läsa. Just nu har jag inte så mycket tid över för att läsa, men det är som med allt – det gäller att prioritera och hitta sina stunder. Det är nog viktigt att hitta – eller ta – sina stunder för att få paus från amning och blöjbyten också.

Efter en helg på bokmässan brukar man vara ganska sliten. Det är mycket folk och ljud och jag som brukar göra intervjuer i Värmlandsmontern har förberett mig inför det. Efter i år kommer vi kanske att sakna trängseln och mikrofonerna som överröstar varandra. Jag saknar i alla fall alla möten med författare och andra bokälskare.

Ett annat tema bokmässan har i år är digital kultur, passande nog. Jag brukar föredra fysiska möten, men hellre digitala än inga alls. Jag föredrar fysiska böcker, men tycker att det är bra att det finns alternativ som att lyssna eller läsa på plattan. Huvudsaken är att man läser.

Jag hoppas trots allt att det blir en fysisk bokmässa nästa år och då är min son ett år så då kan han följa med. Han ska introduceras till böckernas värld i tid. Nu är det nog snart dags för ett amningspass igen, och ett seminarium om hur man skriver beroendeframkallande böcker för ovana läsare…

Bokmässan play: https://bokmassan.se/hem/play/

Louise med böcker från bokmässan 2019.
Louise med böcker från bokmässan 2019.

Vikten av att kunna skriva

Jag sitter hemma och väntar på att barnet i min mage ska vilja komma ut. Men han verkar trivas där inne och har inte bråttom. Samtidigt startar skolorna upp efter sommaren och mina kollegor är tillbaka på jobbet. Lite märkligt känns det att vara hemma, att inte börja jobba, men de flesta som kan jobbar fortsatt hemifrån på grund av corona. Det är inte normalt läge för någon just nu.

Medan jag väntar sysselsätter jag mig med diverse olika aktiviteter. Till exempel så har jag i lugn och ro sett på UR-programmet Skrivglappet. Se det! Programmet berörde mig såklart, eftersom det handlar om det jag jobbar med och brinner för – om vad viktigt det är att kunna skriva. Både arbetsgivare och lärare uttalar sig om ungas skrivbrister. På universiteten märks det när nya studentgrupper kommer och om de inte tar den hjälp de kan få då tar de med sig bristerna ut på arbetsmarknaden (om de blir godkända vill säga). I Skrivglappet berättar arbetsgivare om att de har fått införa skriv- och språktest och i vissa fall behöver de även utbilda nyanställda så att de lär sig att skriva korrekt. I de flesta yrken är det viktigt att kunna formulera sig i skrift. Det kan bli allvarliga konsekvenser om till exempel en anställd inom en myndighet använder ett felaktigt ord som kan leda till ett felaktigt beslut.

I Skrivglappet är en kollega till mig, från ett annat lärosäte, med. Hon berättar om vad vi som skrivhandledare på universiteten kan hjälpa till med. Men det behövs såklart insatser och resurser tidigare under skolgången. Det räcker inte med att små barn lär sig att skriva sitt namn. Skrivandet behöver underhållas och utvecklas. En norsk skola är med som exempel på hur man kan jobba med skrivande på ett stimulerande sätt. Och om att skriva för hand. Den digitala tekniken (datorer, plattor, mobiler) är bra till en viss gräns, men vi kan inte förlita oss till den. Vi måste kunna skriva för hand. Genom att skriva för hand lär man sig själv hur man stavar ett ord och formulerar en mening. Det är inte datorn som gör det åt oss. Att skriva för hand hjälper oss även att minnas bättre och personligen är jag övertygad om att penna och papper gör oss mer kreativa.

Man kanske inte måste tänka på stavning och grammatik i det första skedet, men i det andra. Det är viktigt att det finns lust och glädje i skrivandet. Så många unga men även vuxna jag mött som inte tycker det är roligt att skriva, som uttrycker svårigheter och i och med det tycker att det blir tungt och tråkigt och ett onödigt måste. Därför tycker jag att man alltid ska inleda med ett mer lustfyllt skrivande – skriva om vad som helst för att sedan övergå till någonting mer formellt. Det krävs såklart träning och ihärdighet, man behöver skriva varje dag. Det behöver inte vara långa texter, men för att hålla igång.

Skrivandet är viktigt för oss alla, för att bli delaktiga samhällsmedborgare. Vill man kunna vara med och påverka behöver man kunna formulera sig i skrift. Och vi behöver börja med barnen, med de minsta. Jag ser fram emot att få möta barnet i min mage. Jag undrar vem han är och vem han kommer att bli? Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att inspirera och motivera honom till att vilja skriva.

Länk till UR-programmet Skrivglappet!

På UR:s hemsida hittar man även annat intressant innehåll om och relaterat till skrivande.

Lycka till med ditt skrivande och glöm inte att vara en bra förebild!

Write Your Self

Alla har vi någonting att berätta, alla bär vi på någonting inom oss. Själv bär jag, nu ganska påtagligt, någonting inom mig – nämligen ett barn. Och det skriver jag om, varje dag, för mig själv – om hur det är att gå i väntans tider. Jag skriver för att det är skönt att få ner tankar och känslor på papper. Men jag bär också på en önskan om att få utveckla min skrivverksamhet. Därför har jag under våren genomgått Write Your Selfs utbildning med inriktning traumaanpassat skrivande och är nu certifierad vägledare enligt deras metod. Man behöver nödvändigtvis inte ha ett stort trauma bakom sig för att ta del av den här metoden. Det kan handla om en mindre sorg eller att man på något vis har något inom sig som man behöver få ur sig.

Write Your Self. Skriv dig själv. Vem är du och var i livet befinner du dig just nu? Vad skulle du vilja utforska mer hos dig själv? Från nutid eller dåtid? Kanske spola tillbaka några år? Många år? Skriva om vem du var, vem du är? Eller om framtiden, vem du vill bli?

Jag tror på skrivandet som läkande kraft och att man genom att skriva kan närma sig djupare tankar och känslor som man kanske inte ens vet om att man har inom sig. Det kan vara så att man behöver professionellt stöd också, genom samtal med psykolog eller terapeut. Men man kan börja med att utforska genom att skriva. Själv har jag alltid haft skrivandet som terapi och är glad över att nu vara en av Write Your Selfs skrivvägledare. Jag kommer gärna att hjälpa och vägleda dig i ditt skrivande!

Min vision är att anordna kurser fram över, men först ska jag föda ett barn. Fram till dess skriver jag vidare och jag svarar på mejl och frågor i den utsträckning jag hinner. Så har du funderingar kring Write Your Self eller hur du kan komma igång med eller utveckla ditt skrivande är du välkommen att höra av dig.

Till sist vill jag önskar er alla en härlig sommar, och ta hand om varandra i dessa tider!

Kram Louise

Vill du läsa mer om Write Your Self kan du göra det här: Write Your Self

Louise Write Your Self

Foto: Magnus Lersten

Om att bli mor

Skrivandet har alltid varit en del av mig. Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte fick skriva. Egen skrivtid är alltid något som jag har prioriterat. I vissa perioder har det blivit mer, i vissa perioder mindre. Behovet har i alla fall alltid funnits där. Jag har skrivit om sådant som har gjort mig glad och om sådant som har gjort mig ledsen. Ibland har det varit väldigt upp och ner, från dag till dag, hopp och förtvivlan. Alla dagar är inte lika bra. Livet är inte så enkelt. Att skriva en bok är inte enkelt. Att bli gravid visade sig inte heller vara så enkelt. För en del går det på första försöket – grattis! – för en del tar det längre tid. För oss tog det lång tid. Mycket tid och tålamod. Om och om igen. Ett nytt försök som misslyckades, ytterligare ett försök som misslyckades och så fortsatte det tills det plötsligt lyckades. På sista försöket. Som alla säger. Så sant.

Lagom till mors dag kan jag alltså avslöja att jag ska bli mor. I slutet av sommaren, i augusti. Det är en spännande tid vi har framför oss, som ingen vet än hur den kommer att bli. Hur kommer vårt barn att bli? Kommer det att sova på nätterna, kommer det att bli ett lugnt eller livligt barn? Och hur mycket tid kommer jag att få till att skriva? En del berättar att de har fått mycket tid över för annat, vissa skriver ju sin första roman under föräldraledigheten. En del menar på motsatsen – att barnet tar all vaken tid. Det återstår att se, men jag hoppas i alla fall att jag kommer kunna fortsätta med mitt dagliga tanke- och flödesskrivande. Jag tror att jag blir en bättre mor om jag får skriva.

Det blir en helt ny roll att träda in i. Jag vet inte än hur den rollen kommer att passa mig, men jag ska göra så gott jag kan. Vårt barn är i alla fall efterlängtat. Jag vet vad svårt det kan vara att få det här efterlängtade barnet och jag vet att en del väljer bort att skaffa barn. Jag har läst mycket litteratur om detta och har själv gått i olika funderingar. Skrivandet har såklart hjälpt mig längs vägen.

Oavsett om du är mamma eller inte så hoppas jag att du får en bra dag. Jag kanske inte får bli firad innan jag har barnet utanför magen, men jag ska i alla fall fira min egen mamma i dag!

Försommarmage Försommar med mage

Försommarmage, sensommarbarn

Foto: Magnus (som ska bli pappa)

Att skriva dagbok

Om väder och vind, om känslor och tillstånd eller om aktiviteter och möten. Dagboksskrivandet kan variera och se olika ut. Från person till person, från dag till dag. En del skriver för att minnas, en del för att få ur sig tankar, en del för att bli publicerade. Om dagboken som litterär form pratade de i Babel i söndags (26/4) och uppenbarligen har man olika syn på formen. Varför vill man läsa någon annans dagbok? Varför vill man att någon annan ska läsa ens egen dagbok? Har även i dagarna sett på dokumentärserien om Tage Erlander (SVT Play), som skrev dagbok under hela sin regeringstid. Serien bygger till stor del på dessa dagböcker och kan varmt rekommenderas.

Måste man som känd person vara införstådd med att ens dagliga skrivande kan bli uppmärksammat efter ens liv, om man inte själv valt att offentliggöra det innan man dör? Men om man inte är en känd person, behöver man oroa sig då? Borde man ha lås på sina dagböcker?

Jag minns min första dagbok, den doftade parfym och hade ett litet hänglås. Jag hittade på små hemligheter som egentligen inte fanns bara för att ha en anledning att låsa den. Jag var inte gammal då, kanske sex–sju år. Sedan dess har jag skrivit och haft böcker i olika färger och former. Innehållet har varierat – från de unga årens oskyldiga påhitt till tonårens olyckliga kärleksöden och nu i vuxen ålder om den bitterljuva verkligheten. Jag vet inte hur många skrivböcker jag har förbrukat, men det är många. Jag skriver några sidor varje dag så det har blivit en del. Mycket upprepning är det, vilken borde vara dödstrist läsning för någon utomstående. Jag skulle inte komma på tanken att vilja publicera mina dagböcker, men däremot är de bra inspirationsmaterial till andra texter. Jag kan även gå tillbaka till mitt yngre jag och påminnas om vem jag var då. Pinsamt stundvis, men samtidigt roligt. Jag både skrattar och gråter när jag läser om mitt förflutna. Det är i alla fall häftigt att kunna möta sig själv i dåtiden och minnas hur man tänkte och kände då, vad man önskade och drömde om och att i dag kunna reflektera över hur det blev.

Att skriva dagbok har hjälpt mig i många svåra stunder. Skrivandet har fungerat som terapi för mig, vilket jag tror att det gör för många, medvetet eller omedvetet. Men dagboken kan även vara tidsdokument, som innehåller viktiga datum och händelser. Det finns olika syften med att skriva dagbok. Vad är ditt syfte? Varför skriver du dagbok, om du skriver dagbok? Om du inte skriver dagbok, varför inte? Jag tror att alla skulle må bra av att skriva av sig en stund varje dag, om det så bara är om väderleken. Införskaffa en skrivbok som du gillar, kanske inbunden med fint tyg. Använd en penna som är skön att hålla i. Det är aldrig för sent att komma igång med skrivandet. För dig själv, för ditt framtida jag, för dina barn eller barnbarn. Eller varför inte för hela världen?

När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå ut och ta en promenad. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är den tredje maj 2020 och det är en oviss tid vi lever i med corona och allt vad det innebär, men idag väljer jag att se livet från den ljusa sidan…

dagböcker

Dagböcker från den senaste tiden.

Skriva kan vi göra!

En del har blivit av med sitt jobb, en del har kanske mist någon nära. Corona-viruset har tagit över vårt samhälle och påverkat våra liv på olika sätt. Folkhälsomyndigheten skärper rekommendationerna varje dag. Jag ska från och med nu jobba hemifrån. Behöver inte åka någonstans. Känns märkligt, men tur att det går att sköta sitt jobb på distans. Det värsta med corona-viruset är såklart att det tar död på människor, men det är också trist med uppsägningar och inställda evenemang. Vi uppmanas att inte resa i onödan, utan ska istället hålla hos hemma. Men vad ska vi då hitta på?

Vi kan faktiskt resa – genom att läsa böcker! På så vis kan vi få miljöombyte och nya perspektiv, lämna vår egen verklighet och leva oss in i någon annans. Vi kan få tid till att läsa den där boken som så länge stått i bokhyllan, som vi tänkt, tänkt, tänkt, att vi ska läsa… Och vi kan skriva!

Kanske är det dags att ta tag i författardrömmen? Eller bara komma i gång! Genom att skriva kan vi bearbeta våra tankar – om allt från corona till vad vi ska hitta på i dag.

Vill du ha hjälp med att komma i gång med ditt skrivande kan jag tipsa om en skrivardag som jag ska hålla den nionde maj i studieförbundet Bildas regi. Vi skulle från början ha varit på plats i Karlstad, men nu blir dagen digital istället. Då kan du vara med hemifrån, därifrån du bor. Fördelen med det digitala är just det – att ingen behöver åka någonstans utan kan koppla upp sig hemifrån. Det är så vi måste göra nu i dessa tider för att få kontakt – mötas via nätet. Det känns kul att kunna genomföra den här dagen trots allt, speciellt när så mycket annat har blivit inställt, när vi måste vara hemma och när vi kanske behöver varandra som mest. Ta chansen och anmäl dig! Det kommer bli en dag med inspiration och övningar samt tid för eget skrivande. Läs mer här!

PS. Snart kommer Skriv bara skriv som e-bok! Håll utkik där böcker finns online.

Skriv bara skriv

Kvinnornas dag

Jag fyller år i mars, har redan fyllt, så till mig kan man säga grattis i efterskott. Annars kanske det inte lämpar sig att säga grattis till alla kvinnor i dag. Grattis för att du är kvinna! Tack, eller? Det är betydligt enklare att var kvinna i dag än för hundra år sedan, i Sverige, i västvärlden. Inte i alla länder. Men vi har inte nått ändå fram när det gäller jämställdhet och till exempel samma lön för samma arbete. Så är du en manlig chef – ge dina kvinnliga medarbetare en högre lön (om de inte redan har samma som männen). Kanske är det inte rättvis tycker alla män – att kvinnorna ska ha en egen dag. Men tänk på historien. Tänk på alla mödrar, mor- och farmödrar som kämpat. För sin rätt. För att få vara jämställd mannen och inte under hans förmyndarskap. Svårt att tänka sig i dag, att man skulle vara ägd av en man.

Kvinnor har setts som den som ska föda och uppfostra barn, vilket i och för sig är en fantastisk uppgift. Om man kan få barn. En del kan inte eller väljer aktivt bort. Kvinnor som förr hade möjlighet, frivilligt eller ofrivilligt, kunde då gå sin egen väg och i vissa fall lyckades de göra karriär. Medan vissa män kanske kan vara avundsjuka på att inte kunna föda barn. Men som tur är leder jämställdhetsarbetet även till att män i högre utsträckning tar ut fler föräldradagar och får möjlighet att vara hemma med sina barn. Att fler män väljer att vara hemma leder till att fler kvinnor kan arbeta. Upp till var och en hur man delar på det, men möjligheten finns i alla fall.

Selma Lagerlöf är en förebild, både som kvinnorättskämpe och som författare. Hon blev den första kvinnan som tilldelades nobelpriset i litteratur, 1909, och första kvinnan som valdes in i Svenska Akademien, 1914. Det är inte så länge sedan. Under de senaste hundra åren har kvinnor tagit allt större utrymme både i politiken och i litteraturen. Av antalet debuterande författare 2019 var 72 procent kvinnor. Det känns positivt – för med skrivandets kraft kan vi påverka. En del kanske ser det som ett problem. Var är alla män på skrivarskolorna och skrivarkurserna? Upp till kamp säger jag. Skrivarkurserna skulle må bra av en mix av både män och kvinnor, men samtidigt är vi alla individer som skriver på olika sätt.

Vi firade min födelsedag med att äta våfflor i går. I dag firar jag internationella kvinnodagen med att läsa Löparna av Olga Tokarczuk (2018 års nobelpristagare) och så har jag skrivit det här inlägget.

Ett nytt skrivår

Det är nytt år, kanske hade du som nyårslöfte att komma i gång med ditt skrivande? Eller så hade du inget löfte men vill ändå börja skriva. Intresset för att skriva sprider sig och allt fler vågar satsa på det. Nya Instagramkonton och Facebookgruppen dyker upp, nya förlag startas och kurser anordnas på de flesta håll. Egenutgivningen och hybridförlagen har gjort det enklare för många, men man kan ju också skriva enbart för sig själv. Det är hur som helst väldigt kul att se hur skrivfebern stiger – det är en positiv feber! Men frågan är om man får stanna hemma om man drabbas av den?

Jag tycker att det är skönt med nya avstamp – en ny dag, en ny vecka eller nytt år. Även om man inte har avlagt något löfte så kan man börja om, ta nya tag. Börja i det enkla, som med vilken träning som helst, det är ingen idé att tro att man ska kunna springa en mil första gången. Börja med en kilometer, börja med en kvart om dagen. Bättre det än ingenting alls. Att hitta tiden kan vara en utmaning, men någonstans finns den. Välj sedan en plats som du tycker om, där du kan få inspiration till att sitta och skriva. Kanske kan du få hjälp av en övning ur en skrivbok? Eller genom att läsa vilken bok som helst.

Själv har jag i år ett nytt projekt på gång, som än så länge är hemligt, men jag ser fram emot tjugotjugo, det kommer bli ett spännande år. Ett spännande år med skrivandet i fokus. Jag kan tipsa dig som vill komma i gång med ditt skrivande att jag redan nu på måndag (20/1) kommer gästa Akademibokhandlen Mitt i City Karlstad för att berätta mer om skrivande utifrån min bok Skriv bara skriv. I februari kommer jag att ha workshops för både yngre och äldre på Arvika bibliotek och i mars blir det en skrivkväll på Hammarö bibliotek. Värmland skriver kommer även att anordnas i år igen med samma upplägg som ifjol – med kortare texter för webben.

Lycka till med ditt skrivande och hör gärna av dig om du vill ha hjälp med att komma i gång!

Skriva sig till insikt

Tänk att det blev sol till slut, efter en lång och grå månad. Och vit snö lagom till första december och första advent. Jag skär klyftor av en apelsin och njuter av smaken men ännu mer av doften. Har ätit en apelsin per dag i hela november, istället för sol. Runda och gula.

Det är inte bara vi människor som behöver sol för att må bra, för att överleva. Även djuren och naturen. Blommorna i fönstret har suckat, katterna har vägrat att gå ut. Jorden snurrar fortfarande men det har känts som att atmosfären varit täckt av aska. Tänk om solen skulle försvinna på riktigt eller om hon tvärtom skulle anfalla oss och bränna oss upp. Tänker tillbaka på förra sommarens torka, då önskade vi oss regn, nu vill vi bara ha sol. Det som är lagom har passerat, EU-parlamentet har utlyst nödläge för klimatet. Samtidigt så stort fokus på Black Friday och Black Week, jag får mejl en gång i minuten om att jag kan handla något till rabatterat pris i dag. Den sista dagen! Affärerna vill sälja, få oss in för att köpa, köpa, köpa. Den här rabatten kanske aldrig kommer åter. Men vad hände med nödläget? Vore inte köpstopp ett bra förslag lagom till jul? Innan jorden slutar att snurra, så länge vi finns kvar och kan påverka. Inverka.

Köpstopp lagom till jul, hur skulle det se ut? Inga klappar! Vi vuxna kanske klarar oss, men barnen?! Det är ju för barnens skull vi behöver köpstopp – för att de ska få leva vidare i en bra värld, med både sol och regn, kunna äta apelsiner… Kommer på mig själv med att det kanske inte är så miljövänligt att äta apelsiner som har fraktats över halva klotet. Ingen är perfekt, men vi kan alla göra något.

Ha ett bra slut på Black Week som blev vit och trevlig advent!

Skog. Vinter. Klimat.
Min skog, som jag vill ha kvar som den är.

Att skriva om sorg och saknad

I dag har jag varit vid graven, jag har varit där och tänt ett ljus. Inför hans födelsedag, inför Allhelgonahelgen. Det är det vackraste med mörkret – alla ljus som lyser upp. Ljus för dem som inte lever längre, ljus för dem vi ändå tänker på, ljus för dem vi saknar.

Sorg och saknad är något som vi inte pratar så mycket om, det glöms lätt bort i vardagen då andra sysslor tar över. Men det är viktigt att ge sig tid för reflektion – reflektera över livet som vi lever och liv som inte längre levs. Att skriva kan vara ett bra sätt för att bearbeta dessa tankar. Skriva ner och se orden framför sig. Jag har alltid skrivit, både i lättare stunder och i svårare stunder, och av någon anledning blir det ofta bättre texter när jag skriver om smärta – utifrån hjärtat. Det är texter som jag inte visar upp för andra, eller så är det det på sikt. Om man vill skriva om något som berör, som kan vara känsligt, är ett råd att inte förhasta. Låt bläcket torka. Att skriva för hand är ett annat tips. Och att andas.

När jag inte bodde i närheten av graven och beklagade mig över att inte kunna tända ett ljus sa min mamma till mig att det inte spelar någon roll var jag är, utan att jag kan tänka och sörja lika bra var jag än är. Så jag tände ett ljus i lägenheten där jag då satt i min ensamhet, satt där och stirrade in i lågan en lång stund. Sedan började jag att skriva. Det var inte min första text och inte min sista, men jag minns den väl.

Så. Trevlig Allhelgonahelg. Tänd ett ljus var du än befinner dig, ge dig själv en stund för tankar och reflektion. Kanske får du också inspiration till att skriva!

Ljus Allhelgona Sorg Saknad

Olika typer av skrivande

Vilken vecka det har varit.
Vilka veckor det har varit.
Vilka veckor det kommer att bli.

Förra helgen var det bokmässa i Göteborg och där lanserades boken Skriv bara skriv. En lättnad att få se den åka med andra personer hem, samtidigt en viss nervositet över vad de kommer tycka om den. Det spontana intrycket från de flesta har varit positivt – att den är snygg – och det ska framför allt min man ta åt sig äran för, eftersom det är han som står för formgivningen.

På bokmässan var jag även samtalsledare, i Värmlandsmontern. Alltid lika trevligt och intressant att få möta olika författare och prata om deras verk och skrivprocess. Extra kul eftersom alla skriver olika – olika berättelser och olika genrer.

Åkte i år hem på lördagen och fick en dag på mig att vila efter alla intryck, möten och böcker. På måndagen var jag åter i tjänst som skrivhandledare på Karlstads universitet. Där möter jag studenter som behöver hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande. Då är det mer fokus på formalitet – ett skrivande som många upplever är svårt och krångligt, kanske lite tråkigt. Men det behöver det inte vara. Det kan och ska vara enkelt och lätt och roligt! Min ambition är att skapa lust kring skrivande oavsett om det gäller akademiskt eller icke akademiskt. Motsatsen till det akademiska skrivandet är det skönlitterära – att få hitta på och skriva fiktion. I den akademiska texten är det viktigt med fakta och referenser. En del studenter blir förvånade när jag uppmuntrar dem till ett mer kreativt skrivande. De tror att allt handlar om mallar och regler. Den akademiska texten är mer styrd, men för att komma i gång är annat skrivande tillåtet. Flödesskrivning till exempel – för att släppa press och krav och bara komma i gång.

Inget skrivande ska egentligen vara krångligt. Även om många upplever det akademiska och vetenskapliga som så. I veckan hade vi på universitetet en föreläsning med journalisten och författaren Magnus Linton, som har skrivit boken Text & stil, om hur vi berättar med vetenskap. Intressant och sant. Han riktar sig främst till forskare, men jag tänker överföra det till studenter, eller jag tänker och jobbar redan så mot och med studenter. Texten ska vara enkel och lätt att förstå och hänga med i. Berättelsen är viktig även i akademiska sammanhang.

Från universitetet till tjejkväll i stan. Vi var fyra tjejer, Malin Edgren, Maria Berglund, Frida Gråsjö och jag, som anordnade ett skriv- och litteraturevent tillsammans med Kleynes antikvariat. Det blev mycket lyckat och det kom mer folk än vad vi hade kunnat tro. Så kul att så många ville prata skrivande och litteratur! Mötte bland annat två tjejer som läser på universitetet, som uttryckte frustration över hur de kört fast i sitt skrivande med tanke på de formella och akademiska kraven. Jag fick då möjlighet att ge dem lite tips på övningar de kan göra för att släppa det och komma i gång med ett mer kreativt skrivande. Och poängterade vad viktigt det är att hitta tid för sitt eget skrivande, för det som inte känns tvunget och är knutet till studierna.

Summa summarum: Allt skrivande hänger ihop, även om man behöver lära sig och tänka på skillnader mellan olika genrer och texttyper.

Den kommande veckan kommer också innehålla skrivande aktiviteter på olika sätt. Bland annat en dag med inriktning biblioterapi. Nästa lördag, den 12 oktober, är det läs- och skrivfest i Askersund och den 9 november anordnas en heldag med Skriv bara skriv ihop med Studieförbundet Bilda i Karlstad.

Hoppas att vi ses i något sammanhang!

 

Samtal bokmässan superhjätar

Samtal med Elias Våhlund, som har skrivit Handbok för Superhjätar, på bokmässan i Göteborg.

 

Bokhög Skriv bara skriv

Bokhög Skriv bara skriv på bokmässan.

Små ords betydelse

En del tänker och tycker kanske att ju längre och svårare ord man använder desto bättre, desto mer bildad framstår man. En del kanske söker synonymer för att hitta ord med fler bokstäver, ord som upplevs mer avancerade. Ord byts ut och meningar förlängs. Det ser bra ut, men vet man verkligen vad orden betyder? Det kan bli fel även om det är synonymer.

Jag kan själv fastna på ord när jag skriver, jag gör i ärlighetens namn det ganska ofta. Jag skriver, undrar och ändrar. Ska jag ta den enkla vägen med mer vardagliga ord eller försöka formulera mig på annat sätt? Jag som jobbar med skrivande borde väl använda mer avancerade ord. Eller varför det? Och vad är avancerade ord? Är inte det bästa att så många som möjligt förstår? Utan att för den sakens skull hamna på en alldeles för låg nivå. Vi ska inte stanna vid första sidan i lära sig läsa-boken. Vi behöver fler ord är mor och ror och far är rar.

Vad är det för skillnad om maten är god eller delikat? Vad är det för skillnad på sorg och vemod? Vi måste utveckla vårt ordförråd och kunna använda rätt ord vid rätt tillfälle, kunna uttrycka oss och göra våra röster hörda. Detta genom att läsa och skriva. Läsa för att möta och förstå andras ord och meningar, skriva för att utveckla våra egna.

Jag tänker tillbaka på förra heglen, på vad mycket ett litet ord som ”ja” kan betyda. För livet. Tänkt om han hade sagt nej. Men vi sa båda ja och jag är numera fru istället för fröken. Men jag behåller mitt efternamn, det skulle bli alldeles för krångligt att ändra adress till min hemsida.

Ja ja